Antimikrobiell resistens (AMR) är en global fråga som utgör ett hot mot oss alla. Mer än 35 000 människor dör varje år inom EU av antimikrobiella resistenta infektioner. All antibiotikaanvändning driver resistensutveckling allt eftersom bakterierna anpassar sig. Enligt den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC är hälsoeffekterna av resistenta bakterier jämförbara med effekterna av influensa, tuberkulos och hiv/aids tillsammans.
Spridningen av antibiotikaresistens hotar vår gemensamma sjukvård. Det som påverkas först är den högspecialiserade vården. Människor som är infektionskänsliga, till exempel cancerpatienter eller personer som genomgår organtransplantation, är helt beroende av antibiotika för sina behandlingar och riskerar att dö i förtid utan dessa.
Kirurgiska ingrepp
Likaså är antibiotika nödvändiga vid hjärtkirurgi eller andra stora kirurgiska ingrepp. Men även den vanliga sjukvården, som tar hand om personer med lunginflammationer eller KOL-patienter med infektioner, drabbas när det blir allt svårare att hitta effektiva antibiotika på grund av resistensutveckling.
Vissa länder är hårdare drabbade än andra. Grekland, Italien och Rumänien har den högsta totala bördan av infektioner med antibiotikaresistenta bakterier inom EU. Låginkomstländer i andra delar av världen har sämre möjligheter till diagnostik och behandlar infektioner brett i stället för med precision. Diagnostiken måste utvecklas för att minska överanvändningen.
Världshälsoorganisationen WHO antog 2015 en global handlingsplan för att bekämpa resistens, och AMR är även en av utmaningarna för att uppfylla flera av FN:s globala mål för hållbar utveckling i Agenda 2030. Det pågår mycket bra arbete, men eftersom antibiotikaresistens fortsätter att öka går det för långsamt. Känslan av att det är bråttom måste infinna sig.
Ett problem är att det finns undantag i EU-fördraget som gör att länder inte kan ställas till svars för sin antibiotikaanvändning
Sverige är sedan länge en respekterad nation i AMR-frågan. Vi har engagerade professioner som samverkar nationellt, samt sätt att mäta och följa utvecklingen ända ner på läkarnivå. Sverige har även en nationell strategi för att bekämpa resistens, med den övergripande målsättningen att bevara möjligheten till effektiv behandling hos människa och djur. Vi är som nation lämpade att leda vägen framåt och dra nytta av vår kunskap för att blåsa liv i glöden.
Vi vill därför uppmana regeringen att involvera civilsamhället mer i kampen mot antibiotikaresistenta bakterier. Ett av Sveriges sju målområden är ökad kunskap i samhället om antibiotikaresistens och motåtgärder. Här kan både myndigheter och civilsamhället göra fler insatser tillsammans, där patientorganisationer kan fungera som en resurs för att öka medvetenheten om lämplig användning av antibiotika. Vi arbetar redan med kunskap för att förebygga infektioner som kräver antibiotikabehandling och bidrar gärna till utvecklingen av en ny nationell AMR-strategi.
Kortsiktig finansiering
År 2009, förra gången Sverige var EU-ordförandeland, hölls en konferens som resulterade i flera viktiga EU-initiativ för antibiotikautveckling som dessvärre endast hade kortsiktig finansiering. Sverige bör driva på EU för att säkerställa ett mer långsiktigt åtagande och samla den expertis som krävs för utveckling av nya antibiotika.
Ett annat problem är att det finns undantag i EU-fördraget som gör att länder inte kan ställas till svars för sin antibiotikaanvändning. Därför måste man sätta tydliga mål och mäta. ECDC kan göra mätningar men har i dag inga gemensamma mätbara mål eller benchmarking. I Sverige har mätning motiverat politiska beslut och förändringar till det bättre. Sverige har således en fördelaktig position för att visa vägen framåt och bör argumentera för bättre uppföljning inom EU.
Ansvaret för globala frågor läggs ofta på någon annan, vilket gör frågan om ökande antibiotikaresistens särskilt utmanande att lösa. Det ökar risken för ett kollektivt misslyckande. Men det här är en fråga där vi inte har råd att misslyckas. Det är dags att agera för att skydda vår hälsa och vår framtid. Sverige kan vara ett föregångsland och visa vägen för andra länder i kampen mot antibiotikaresistens.
Anders Åkesson förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung
Margareta Haag ordförande Nätverket mot Cancer
Håkan Hedman förbundsordförande Njurförbundet