Precis när det visar sig att ett svenskt vårdbolag bidrar till att nyförlösta kvinnor i Förenade Arabemiraten sätts i fängelse och den finska regeringen avgår för att de misslyckats med sina försök att införa vinst i välfärden i Finland, annonserar Vårdföretagarna att de tänker sluta prata om vinster i vården.
Vi förstår att de vill det. För inte vill de väl prata om att de stoppar svenska folkets vårdpengar i egen ficka? Inte vill de väl prata om att hemtjänstföretaget Enklare Vardag visar sig ha slavliknande arbetsvillkor eller att läkaren och ägaren till vårdcentralen Angered Care i Göteborg begärdes häktad misstänkt för grovt bokföringsbrott och grov oredlighet mot borgenär?
Det Vårdförtagarna nu hoppas på är att Socialdemokraterna på sin pågående kongress ska begrava frågan för gott. Man kan förstå att de hyser en sådan förhoppning. I vinstfrågan svajar Socialdemokraterna som en vindflöjel.
Nya bud – igen
En vecka före valet 2014 tapetserade Socialdemokraterna landet med affischer som utlovade stopp för vinstjakten i välfärden. Vägen dit var allt annat än rak. Och nu har de ändrat sig igen – för vilken gång i ordningen går inte längre att hålla reda på. Nu ska det inte bli något stopp för vinstjakten.
Ända sedan justitieminister Thomas Bodström satte sig i styrelsen för den privata skolkoncernen Pysslingens styrelse har den socialdemokratiska partiledningen i praktiken bejakat privatiseringarna med ena handen och sagt sig vilja stoppa dem med den andra.
Ända sedan justitieminister Thomas Bodström satte sig i styrelsen för den privata skolkoncernen Pysslingens styrelse har den socialdemokratiska partiledningen i praktiken bejakat privatiseringarna med ena handen och sagt sig vilja stoppa dem med den andra.
På S-kongressen 2009 lyckades Mona Sahlin hindra ett beslut om att stoppa vinstjakten. När sedan Caremaskandalen briserar i oktober samma år åker Socialdemokraternas nyvalda partiledare Håkan Juholt land och rike runt och pratar i varenda tidning om att vinsterna ska bort ur välfärden. Det som händer sedan vet vi. Det var inte vinsterna som åkte ut, utan Juholt.
2012 kliver Stefan Löfven in som ordförande. I en direktsänd partiledardebatt i SVT gav han besked om hur han såg på att förbjuda vinster i välfärden: ”det låter sig inte göras”. Samma år presenterar Löfven och Carin Jämtin en urvattnad socialdemokratisk utredning som går ut på det borgerliga spåret att ställa krav på kvalitet i välfärden men behålla möjligheten att göra vinst. Samma Löfven som sedan, sommaren 2016, upprörs över att 60 000 barn är till salu på börsen.
Lovade stå vid sitt ord
Efter valet 2014 när Socialdemokraterna gjorde upp med Vänsterpartiet om vinstfrågan verkade det för en kort stund som att frågan var avgjord. Ända tills ansvarig minister började svaja på målet om ett vinsttak verkligen var lösningen och om det verkligen behövdes även i vården. Men statsministern lovade att stå vid sitt ord – vinstjakten skulle bort.
I valrörelsen 2018 är det också linjen från ansvarig minister. ”Vi är det enda landet i den Europeiska Unionen som tillåter vinstuttag i den offentligt finansierade skolan. Det är en skam att detta inte har hanterats”, säger Ardalan Shekarabi (S) i en debatt i riksdagens kammare.
Men nu är det Januariöverenskommelsen som gäller och då ska vinstjakten alltså vara kvar igen. Vad ska vi dra för slutsatser av denna nervösa vindflöjel som byter ståndpunkt fortare än en meteorolog hinner formulera ”osäker femdygnsprognos”? Vad ska den stora majoritet som vill få bort vinstjakten i välfärden egentligen hoppas på? Att det ska sluta blåsa så himla mycket?
Vår kompass är stadig
Vi förstår som sagt att Vårdföretagarna vill sluta prata om vinstjakten i välfärden. Att svenska folket vill få slut på att riskkapitalbolagen stoppar skattemedel avsedda för vården och skolan i sina egna välfyllda fickor i stället för att pengarna går till fler sjuksköterskor och undersköterskor och bättre mellanmål till förskolebarn, det står dock fortfarande helt klart.
Lika klart som att Vänsterpartiets kompass fortsätter att peka åt samma håll – vinstprofitörerna i välfärden måste bort.
Karin Rågsjö (V)
hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson