Svenska kulturhuset i Paris hotas av nedläggning. Med över 100 000 besökare årligen är det ett mycket uppmärksammat ansikte för svensk kultur, forskning, historia och design, och utgör en unik kontaktyta med den franska kulturen. Det rankades högst i en utvärdering av svenska internationella kulturinsatser. Få ifrågasätter dess värde och fortsatta existens, utom UD. Facebookgruppen till stöd för Institutet i Paris närmar sig efter dryga två veckor nu 7 000 medlemmar. Där har, bland många andra, biträdande borgmästaren för det arrondissement, le Marais, där kulturhuset ligger, uttryckt sin och parisarnas bestörtning.
UD är i ekonomisk kris, och måste enligt finansdepartementets beting spara 50 mkr om man ska klara sig med de begränsade skattemedel man beviljat. En stängning i Paris skulle spara ca 10 mkr åt staten (0.4 procent av UD:s årsbudget) givet att regering och riksdag anser att inga ersättningsåtgärder krävs, utan att vi helt enkelt skall dra ner på vår synlighet på den europeiska forsknings- och kulturscenen. UD och Kulturdepartementet är oeniga om vem som ska svara för svenskt internationellt kulturutbyte.
Föga, om något har hörts från kulturministern, och vad gäller forskningsdelarna inte heller från tidigare ministern, eller den nytillträdde. Vi saknar kulturens och forskningens fanbärare i kören från regeringen.
Vakanser i Stockholm
Som UD ser det bör ekonomin, om man av finansen tvingas därtill, saneras främst genom nedläggningar av väl fungerande kulturutposter. Man säger ”Osthyveln räcker inte. Med tårtspade måste rejäla bitar bort och främst utomlands”. På så sätt kan vakanser i Stockholm åter besättas. Utöver kulturhuset Institut Suédois i Paris ifrågasätts även svenska kulturinriktade insatser i New York och i Istanbul (med uppenbar betydelse för våra relationer till den muslimska världen, och inte minst med de många från Turkiet i Sverige), med flera platser.
Kulturen och forskningen skall, verkar det, skäras bort från utrikesdepartementet för gott. Kultur- och utbildningsdepartementen har i vart fall inte offentligt kommit till dessas undsättning. Man väljer ”snabba cash” framför de värden, mänskligt och ekonomiskt, som kulturellt utbyte ger på sikt. Med ett penndrag i budgeten tvingas man omintetgöra ömsesidiga relationer som det tagit decennier, ja sekler, att bygga upp. Sverige blir förloraren Sverigebilden vittrar, svensk ekonomi framstår som okultiverad, gammal och grå. Den nya Sverigebilden tonar sakta bort.
Det grundläggande misstaget är att man tror att kulturellt och vetenskapligt utbyte kan organiseras som annan diplomatisk verksamhet där nya medier och formella besök från några få ersätter personliga möten och lärande på plats, med deltagande av aktiva utövare av kultur och forskning.
Mångfaldiga samtal i en kreativ miljö som exempelvis det vackra huset, gården och caféet i Paris blir viktigare ju mer kulturområdet domineras av starka kommersiella intressen, inom populärkulturen oftast med nordamerikanska rötter. Var är ministrarna för kultur och utbildning?
I stället för en avveckling krävs en utveckling av internationellt utbyte med alla länder, och särskilt de stora kulturtraditioner som i dagens klimat inte gynnas av det kommersiella trycket. Den franska är ett av flera exempel. Det hindrar inte att utbyte med kulturellt och ekonomiskt dynamiska metropoler som New York och Los Angeles är fortsatt angeläget.
Utan underlag
Det anmärkningsvärda och djupt upprörande är att besluten verkar komma att fattas helt utan ett offentligt underlag. UD, vår hemligaste civila myndighet, redovisar inte det utredningsmaterial som man i bästa fall har. För två veckor sedan lovade UD att undersöka vad som är offentlig handling, men fortfarande, trots påminnelse, har inget kommit. Inte heller det brev som UD på eget initiativ först utlovade, som skulle bekräfta information given i ett telefonsamtal. Kultur- och utbildningsdepartementen har inte heller redovisat sin syn eller sina överväganden.
Formellt har regeringen ingen skyldighet att underställa Riksdagen frågan, och inte heller att presentera analyser och motiv. Men man borde i eget intresse, och med hänsyn till frågans art, öppna processen för allmänhetens och riksdagens medverkan och inflytande. Man påminns osökt om tidigare diskussioner om bunkermentalitet.
På uppdrag av oklart vem, verkar förberedas ytterligare nedmontering av det anständiga, effektiva, öppna och moderna samhälle som vi hittills haft anledning vara ganska stolta över. En sådan globalisering betackar vi oss för. En annan är möjlig och önskvärd.
Anmärkningsvärt är att man överväger nedläggning av SI i Paris i ett läge när Sverige tar över EU:s ordförandeskap, bara några månader efter det att Frankrike lämnat det, och i samband med att statsministerns erkänt viktigaste partner i EU, nämligen Sarkozy, är på Sverigebesök under det att Frankrike och Paris kulturens huvudstad i världen firar den fjortonde juli.
Tondövheten dånar.
Vi instämmer i kravet att helt skrinlägga frågan om nedläggning av svenska representationer utomlands tills underlag redovisats och olika alternativ att rädda de berörda institutionerna, kulturhus och generalkonsulaten presenterats.
Vi menar att kulturinstituten och motsvarande måste ses i samband med Europapolitiken. EU är i första hand ett viktigt ekonomiskt projekt. Detta ekonomiska projekt, med starkt primat för marknaden och det kommersiella, måste underbyggas med kulturella och vetenskapliga aktiviteter, och ett utbyte som styrs av andra principer och värden, av intresse för andra länders historia och konstyttringar och en vilja att knyta band som leder till ett pluralistiskt, kulturellt och kunskapsmässigt samarbete folken emellan.
Svenska kulturhuset i Paris har en lång och framgångsrik erfarenhet av att bygga varaktiga relationer av ett slag som vi behöver mer än någonsin i denna internationellt präglade tid.
Kulturhuset bygger vidare på fransk-svenska relationer redan från Lovisa Ulrikas tid. Hon instiftade Kungliga Vitterhetsakademien och inskärpte i sonen, Gustav III (som bekant grundare av Svenska Akademien efter fransk förebild) vikten av den franska kulturen. Långt senare har genom Bernadotte banden ytterligare stärkts mellan länderna. Regeringen överväger nu att för besparing på 10 miljoner konor trasa sönder dessa mångsekellånga band. Ska vi sluta, att som enda land utanför den franskspråkiga världen, tala om paraply, parasoll, trottoar…
Vi kräver:
l att Svenska institutet i Paris utvecklas, inte avvecklas, och att UD eller kultur- och utbildningsdepartementen får ett förstärkt uppdrag att främja svenska satsningar inom kultur och forskning inom EU och världen i övrigt
l att UD offentliggör sina analyser i den aktuella frågan och för ut sin analys till det demokratiska samtalets torg och till Riksdagen
ke Sandberg, sociolog, civilekonom (HHG, Gteborg)., professor, Stockholms universitet
Amanda Ames, musikarrangör och konststuderande
Ibba Andersson, sångerska, konsertarrangör
Tomas Andersson Wij, artist
Gustaf Arrhenius, filosof, docent, Stockholms universitet
Håkan Björkman, trombonist i Kungliga Hovkapellet
Katja Björner, 1a solist Kungliga Baletten i Stockholm
Gunnar Björsell, sångare, Teol Kand
Daniel Blendulf, cellist, dirigent
Anders Bodegrd, översättare
Oskar Bly, sångartist, författare
Anders Boglind, Fil. Dr. sociolog, Head Competence Development Volvo
Cay Bond, trendanalytiker & författare
Jinger Bremberg, konstnär
Donald Broady, utbildnings- och kultursociolog, professor vid Uppsala universitet
Caroline Byh, produktdesigner
Helena Collert, operaregissör, skådespelare
Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap,Stockholms Universitet
Christina Dahlström, fransklärare
Love Derwinger, konsertpianist, konstnärlig ledare för musikprogrammetp Forum Nutidsplats för Kultur
Agneta Eichenholz , operasångerska
Mika Eichenholz, dirigent
Elias 'Saile' Eliasson, musiker, restauratör
Veronica Eriksson, konstnär, designer, business manager
Dror Feiler, Tonsättare, musiker, konstnär
Olle Ferm. professor i historia, Stockholms universitet
Eva Fischer, språkvårdskonsulent
Christina Glaeser, Fil.kand
Rigmor Gustafsson, jazzsångerska
Pelle Halvarsson, kompositör, musiker
Barbara Hendricks, sångerska
Claes Janson, jazzmusiker, bandledare
Tanja Johansson, presskontakt
Roland Kadefors, professor Chalmers
Fabian Kallerdahl, jazzmusiker, kompositör
Lindha Kallerdahl, sångerska
Karina Kampe, frilansmusiker
Mette Klouman, förläggare, skådespelerska
Jonas Kullhammar, jazzmusiker, saxofonist
Staffan Larson, dirigent, violinist
Åsa Larsson, journalist
Göran Levin, musikproducent
Sven-Erik Liedman, prof em i idéhistoria, Göteborgs universitet
Christian Lindberg, kompositör, musiker och dirigent
Anna Lindal, violinist, dekan, Konstnärliga fakulteten, Göteborgs Universitet
Peter Luckhaus, regissör & skådespelare
Bernt Lysell, violinist
Lars Lönnroth, prof em. i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet
Staffan Mårtensson, soloklarinettist, Kungliga Hovkapellet
Henrik Måwe, konsertpianist
Jonas Nichols, Copywriter
Ivo Nilsson, musiker, tonsättare
Katarina Norling, konstnär
Charoline Olofgörs, gallerist
Casten von Otter, sociolog, professor emeritus
Virpi Pahkinen, koreograf, dansare
Misha Pedan, fotograf. Huvudlärare på Högre fotografiska utbildningen på Kulturama, Stockholm
Kristian Petri, författare, filmregissör
Nils-Bertil Philipson, vinagent, grundare av Munskänkarna och Vinakademien i Sverige
Per Planhammar, författare, översättare och litteraturkritiker
Magnum Coltrane Price, Musiker, producent, kompositör
Johanna Quigley, kulturkommunikatör, arborist
Suzanne Richter, egenföretagare, VD Lukas & Co
Tobias Ringborg, dirigent och violinist
Eva Runefelt - Författare
Carina Rydberg , författare
Lisen Rylander Löve, jazz- och improvisationsmusiker, saxofonist
Jonas Samuelsson-Nerbe, skådespelare, sångare
Sven-David Sandström - kompositör
Peter Siepen, tv-profil
Ola Sigurdson, Professor i Religions och Livsåskdningsvetenskap, Göteborgs Universitet
Jean Skarstedt, Konstnär/kreatör
Birgitta Stenberg, författare
Elisabet Strid, operasångerska
Olle Svenning,författare, journalist
Carl Henrik Svenstedt, författare, filmare
Sofia Sderberg, kirurg , humanist
Martin Thorbjörnsson, filmare, dramatiker
Kerstin Wahren , uttryckande Konstterapeut
Ana Luisa Valdez , författare , kulturjournalist
Michael Weinius, operasångare
Maya de Vesque, sångerska och dansare
Peter Westerholm, professor emeritus, i arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet
Tom Wolgers, kompositör, musikproducent
Kristofer Wåhlander, dirigent, konstnärlig ledare och huvuddirigent St. Petersburg Festival Orkester
Jonas Zachrisson, Producent/ Regissör
Caroline Åkerman, CFO
