Svensk partipolitik har i grunden urartat. Fokus har sedan decennier tillbaka flyttats bort från att driva politik baserat på en övertygelse om en idé som kan forma ett bättre samhälle till idén om att staten, myndigheter eller våra folkvalda representanter vet bäst. Bättre än den enskilda individen och även vad som är bäst för denne. Resultatet har blivit en tävlan i överförmynderi och detaljstyrning av människors livsval. Detta kopplat till en stadigt växande offentlig budget där stora resurser läggs ner på att driva igenom olika former av identitetspolitik.
Därtill har de senaste två riksdagsvalens parlamentariska läge gjort att flertalet partier valt att avstå från att driva den politik man gått till val på. I stället har partier valt att till varje pris förhindra att meningsmotståndare på höger eller vänsterkanten som man anser ”onda” får inflytande över den förda politiken.
Toppen av isberget
Men problemen i svensk politik går långt djupare än så, och det vi ser nu är bara toppen av det isberg som riskerar att sänka hela den svenska samhällsmodellen. Roten till problemet i svensk partipolitik ligger i att politiker upphört att vara ett kall till tjänst för det allmänna goda, och i stället övergått till att vara en exklusiv klubb av inbördes ryggdunkande. Inträdesbiljetten är ungdomsförbunden, befordran för trogen tjänst eller vänskap, för att sedan skyfflas runt i välbetalda reträttposter där vänskapskorruption blivit norm och verklig kompetens blivit sällsynt.
Bara nu i dagarna avslöjade Uppdrag granskning oegentligheter i två namngivna riksdagsledamöters uttag av ersättning för övernattningsbostäder i Stockholm. Den ena av dem har avgått och den andra ”ber om ursäkt”, men sannolikheten att det blir någon större ändring på sakernas tillstånd, eller någon påverkan på valresultatet är i det närmaste minimal. Valmanskåren rycker uppgivet på axlarna och konstaterar att det är samma soppa alltihop – den ena personen var från (S) och den andre från (M). Båda sitter i skatteutskottet.
Borgerligheten i Sverige har i stort övergett sina ideal och spelar på vänsterns planhalva och Sverige blir alltmer extremt i fler avseenden
Slutligen har hela den demokratiska processen mer eller mindre havererat. Ideologiskt färgade uppfattningar har blivit till etablerade fakta och den politiska debatten går ut på att överträffa varandra i att lova bort någon annans pengar, statliga medel i en eller annan form. Utöver det införs mer och mer detaljerade styrmedel för att förhindra påstådd ojämlikhet mellan olika grupper av medborgare, ofta med någon form av uttalat särintresse som grund för den identitetspolitiska stämpeln av ”offer” som behöver skyddas.
Borgerligheten i Sverige har i stort övergett sina ideal och spelar på vänsterns planhalva och Sverige blir alltmer extremt i fler avseenden. I internationella undersökningar kring sociala värden eller ställningstaganden placerar sig Sverige allt längre och längre bort från resten av världen och blir mer och mer extremt i jakten på den allenarådande jämställdhetens utopi.
Driva tuffa frågor
I det läget behövs ett nytt parti i Sveriges riksdag. Ett liberalkonservativt parti som på allvar kan, vill och vågar driva de tuffa frågor som behöver drivas för att vrida tillbaka den utveckling som pågått de senaste decennierna. Tillbaka till att återigen värna individens frihet och ansvar över sitt eget liv, medborgarskapets centralitet som bärare av samhällsgemenskapen som är Svea Rike, det politiska styrets underordnande under folkets vilja och ett ledarskap baserat på verklig kompetens och personligt ansvar.
Medborgerlig Samling är det partiet. Ett nytt alternativ i svensk politik som grundar sig på tanken om att människor är i grunden starka, kompetenta och kapabla att ta ansvar för sina liv. Som tror på idén om att kompetens, goda idéer och grundmurad karaktär är bättre kvalifikationer för politiskt ledarskap än förmågan att säga det som är definierat som politiskt korrekt. Vi står för en verklig förändring i svensk politik och vi ställer upp i valet 2022 till Riksdagen, 11 regioner och ett 60-tal kommuner – alla ska MED.
Christoffer Jaarma, medlem i Medborgerlig Samling
Monika Råberg Hellsing, partisekreterare Medborgerlig Samling