Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Att lära sig ett nytt språk kräver samma övningsmängd och samma volym lärarledd handledning som att lära sig ett musikinstrument. Undervisningen behöver i stor utsträckning vara av laborativ art. Idag medför dock småspråkens låga prislapp att den lärarledda tiden för samtliga språkämnen minskar, skriver debattörerna. På bilden: Nya Humanisten, Göteborgs universitet. Bild: Anders Ylander
Att lära sig ett nytt språk kräver samma övningsmängd och samma volym lärarledd handledning som att lära sig ett musikinstrument. Undervisningen behöver i stor utsträckning vara av laborativ art. Idag medför dock småspråkens låga prislapp att den lärarledda tiden för samtliga språkämnen minskar, skriver debattörerna. På bilden: Nya Humanisten, Göteborgs universitet. Bild: Anders Ylander

Sverige måste värna den språkliga kompetensen

På senare tid har betydelsen av språk kommit att debatteras med stor iver i offentligheten, inte minst frågan om svenskans ställning i förskola, grundskola och gymnasium. Vikten av en välfungerande språkundervisning gäller hela utbildningskedjan och inte minst för högskolan, skriver bland andra Isak Hammar, fil. dr i historia och verksamhetsledare för tankesmedjan Humtank.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Trots den nedstängning av gränser som blivit kännetecknande för coronapandemin vittnar det senaste halvåret med all önskvärd tydlighet om att världen idag är sammanflätad. Lokala händelser på andra sidan jordklotet får långtgående konsekvenser för den enskilde medborgaren, liksom för näringsliv, välfärdssektor, kulturliv och politik. För att Sverige, ett litet land med ett litet språk, ska kunna hävda sig och agera i den värld vi lever i idag med den handlingskraft som behövs måste vi värna våra högskoleutbildningar i språk.

Borde vara uppenbart

Värdet av språk borde vara uppenbart, för såväl näringslivsföreträdare som för myndigheter och makthavare. Många av de kompetenser som arbetsmarknaden idag efterfrågar – analytiskt och kritiskt tänkande, kreativitet och förmågan att inta olika perspektiv för att nämna några – är intimt förknippad med språkliga färdigheter. Det är också värt att påminna om att högre utbildning inte bara syftar till arbetsmarknad utan även till ett aktivt och omdömesgillt medborgarskap. Detta kräver i sin tur språkkunskaper.

Svensk humaniora befinner sig i dag på många sätt i en gynnsam position, i samhället och på våra universitet och högskolor. Nyligen rapporterade GP den glädjande nyheten att rekordmånga vill studera latin på Göteborgs universitet. Insikten om att humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och samverkan är central för samhället och avgörande för att finna lösningar på de utmaningar vi står inför har vuxit sig stark de senaste åren, något som också bekräftas i den nya budgetpropositionen.

Det är också värt att påminna om att högre utbildning inte bara syftar till arbetsmarknad utan även till ett aktivt och omdömesgillt medborgarskap.

Men under den organisatoriska termen humaniora samlas också mindre ämnen där utmaningarna ofta är större. Det gäller inte minst språkämnena som ofta lever under hot om nedläggning. Under perioden 2011-2016 minskade antalet lärosäten som erbjöd högre utbildning i franska från 14 till 9, italienska från 10 till 5, tyska från 13 till 11 och spanska från 16 till 13. Den negativa utvecklingen har fortsatt och utbildningarna minskat ytterligare i antal.

Den huvudsakliga anledningen är att studentunderlaget, som styr medelstilldelning, är litet. Vi menar att vi nu måste satsa för att inte förlora språkkompetensen i samhället. Universitet och högskolor måste kunna förse samhället med såväl breda kompetenser för flertalet som specialistkompetens för ett mindre antal studenter. Att slå ut med armarna och peka på rådande fördelningsmodell duger inte längre.

Ersättningen är lägre

Ersättningsbeloppen för studenter inom humaniora är betydligt lägre än för flera andra utbildningsområden. Detta uppmärksammades av tankesmedjan Humtank 2016 och innebär att studenter inom humaniora erbjuds färre antal lärarledda timmar. Genom att större ämnen inom utbildningsområdet slår samman sina resurser kan lärosätena trots detta hålla hög kvalitet på sina humanistiska utbildningar. Men för små ämnen finns inte samma möjlighet att dra nytta av sådana stordriftsfördelar

Som de flesta vet är det krävande att lära sig ett nytt språk. Med undantag för några få språk som kan läsas på grund- eller gymnasieskolenivå är språk på universitet och högskolor nybörjarspråk. Det betyder att studenterna kommer utan förkunskaper eller med informellt förvärvade sådana. Många av dessa språk har dessutom främmande alfabet, vilket ökar svårighetsgraden och behovet av pedagogiska insatser.

Osäker finansiering

Att lära sig ett nytt språk kräver samma övningsmängd och samma volym lärarledd handledning som att lära sig ett musikinstrument. Undervisningen behöver i stor utsträckning vara av laborativ art. Idag medför dock småspråkens låga prislapp att den lärarledda tiden för samtliga språkämnen minskar. Flera av dessa ämnen är små sett till volymen studenter och lärare. Det innebär osäker finansiering och risk för att kompetens går förlorad.

I nuvarande budgetproposition ligger ersättningsbeloppen kvar på de för humaniora ogynnsamma nivåer som länge varit rådande. Därför föreslår vi en annan, redan beprövad lösning för att säkra Sveriges språkliga kompetens i framtiden. Ersättningsbeloppen bör justeras så att de kommer i nivå med utbildningsområde ”Övrigt” som avser utbildning i vissa ämnen inom humanistiskt utbildningsområde enligt uppdrag i regleringsbrev. Redan i dag ingår flera språk i denna kategori, såsom exempelvis finska, estniska, hindi, kroatiska, kurdiska, lettiska, litauiska, portugisiska, svenskt teckenspråk, serbiska och turkiska. Vi vill påminna om att EU:s språkmål är att alla bör kunna kommunicera på två språk utöver modersmålet. Vårt förslag är att samtliga språk utom svenska och engelska flyttas över till kategorin Övrigt.

Framgångsrik integrationspolitik

Behovet av att kunna kommunicera flerspråkigt kommer bara att öka i framtiden. Språkkunskaper behövs för en framgångsrik integrationspolitik, för handel och för internationella förbindelser. Vi måste arbeta för att värdet av språk blir uppenbart för våra studenter, för att förbättra deras möjligheter på arbetsmarknaden lika mycket som för möjligheten att bistå samhället med sina kunskaper.

Isak Hammar, fil. dr i historia och verksamhetsledare för tankesmedjan Humtank

Jenny Larsson, professor i baltiska språk och verksamhetsledare för tankesmedjan Humtank

Sofia Ahlberg, docent i Engelska och prodekan vid språkvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet

Johannes Persson, professor i teoretisk filosofi och dekan för humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet

Elisabeth Wåghäll Nivre, professor i tyska och vicerektor för det humanvetenskapliga området vid Stockholms universitet