Den svenska regeringen förklarar sin skamliga politik i ett svar på frågan om Sveriges politik gentemot Iran:
”Utan en god dialog har vi ingen möjlighet alls att påverka. Den isoleringspolitik som riktats mot Iran de senaste decennierna har inte lett till några positiva framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och kvinnors åtnjutande av dessa. Genom dialog och möten öppnas möjligheten att framföra tydliga budskap och att påverka utvecklingen i landet.”
Detta argument framfördes även nyligen av utrikeshandelsminister Ann Linde (S) när hon försökte förklara och ursäkta sitt mycket kritiserade deltagande i iranska ambassadens 40-årsfirande av 1979 års revolution i Iran, en revolution som ledde till att nuvarande blodtörstiga regim tog makten i landet.
Under det iranska prästerskapets styre har landet blivit världens främsta finansiär av terrorism och det land som avrättar flest människor i världen per capita.
Under det iranska prästerskapets styre har landet blivit världens främsta finansiär av terrorism och det land som avrättar flest människor i världen per capita, och så har det varit under många års tid.
Goda kontakter med en brutal religiös diktatur är knappast en tillgång för Sverige som regeringen vill hävda utan riskerar att utsätta vårt öppna samhälle för ökad religiös extremism. Detta framgår särskilt av den senaste tidens debatt om förekomsten av islamistisk fundamentalism i det svenska samhället och bekräftas även specifikt av forskaren från Karolinska Institutet (KI) Ahmadreza Djalalis tragiska fall som vid resa i sitt tidigare hemland Iran fängslades och dömdes till döden.
Den svenska regeringen beviljade Djalali svenskt medborgarskap i hopp om att få konsulärt tillträde till honom i fängelset, dock utan framgång.
Storbritannien, till skillnad från Sverige, gav den brittisk-iranska biståndsarbetaren Nazanin Zaghari-Ratcliffe, en oskyldig kvinna som spenderat de senaste tre åren i ett iranskt fängelse skild från sin dotter och sin make, diplomatiskt skydd och status.
Tidigare i veckan dömdes den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh till 38 års fängelse och 148 piskstraff för att ha försvarat dödsdömda och arresterade demonstranter. Den grymma domen mot Sotoudeh kom bara några dagar efter att regimens högsta ledare Khamenei utsåg en ökänd människorättsförbrytare, Ebrahim Raisi, till chef för det iranska så kallade rättsväsendet. Prästmannen Raisi, likt Rohanis nuvarande justitieminister, är en av de högst ansvariga för 1988 års massaker på tusentals politiska fångar i Iran. Både FN:s särskilde Iran-rapportör och Amnesty har dokumenterat hans roll i dåden.
Så den legitima frågan till regeringen är: Vad har den svenska dialogen med Iran åstadkommit? Kan UD peka på en enda hållbar framgång?
Så den legitima frågan till regeringen är: Vad har den svenska dialogen med Iran åstadkommit? Kan UD peka på en enda hållbar framgång genom sin dialog med den iranska regimens företrädare när det gäller främjande av de mänskliga rättigheterna eller demokrati för Iran? Efter år av dialog med iranska regimen från såväl den nuvarande svenska regeringen och tidigare regeringar har enbart stärkt den islamistiska fundamentalismen, i Sverige och utomlands.
Tyvärr är den svenska regeringen fast besluten om att fortsätta på samma bana. I förra veckan undertecknades nämligen ett avtal om akademiskt och industriellt samarbete mellan iranska universitet och den Svenska Akademin under ett möte i Teheran. Samtidigt som andra länder däribland Holland skärper kontrollen och övervakningen av iranska studenter för att förhindra att nederländska kunskaper används för att bygga det iranska missilprogrammet.
Därmed visar den svenska regeringen en tydlig intention att skicka fler svenska forskare till Iran, trots att en svensk forskare redan sitter fängslad för att avrättas i landet på falska grunder. Regeringens naiva attityd gentemot prästerskapets envälde i Iran utgör därmed en allvarlig fara för hela vårt svenska samhälle.
Den svenska regeringen svarar nu med att bjuda den iranska regimen på ännu mer svensk, akademisk kunskap än de själva spionerar sig till.
Hotet från Iran bekräftas av Säpos rapport som kom i juni förra året och som avslöjar att den iranska regimen dagligen utsätter Sverige för omfattande spionage och påverkansoperationer. Den svenska regeringen svarar nu med att bjuda den iranska regimen på ännu mer svensk, akademisk kunskap än de själva spionerar sig till.
Det är en mycket oroväckande utveckling vi ser, även med hänsyn till hotbilden från Irans regim mot svensk- och exiliranier som växer starkt både i Sverige och i Europa.
Mojtaba Ghotbi
ordförande för Förenade Föreningar för ett Fritt Iran, FFFI