När militärjuntan för två månader sedan tog makten i Myanmar gjorde de ett misstag. De anade inte hur mycket yngre myanmarier lärt sig uppskatta den frihet de växt upp med under de senaste årens demokrati. Under de första veckornas protester gick folk man hur huse i färgglada kreativa folkfester, men när militären trappade upp våldet så var det främst generation Z som stod kvar, om än med hjälmar och sköldar. Juntan ökade sedan våldet till något som endast kan beskrivas som terror mot sin egen befolkning - folk har bränts levande och bombflyg satts in mot byar.
Ny folkrörelse
Samtidigt har en ny kraft äntrat scenen. De folkvalda parlamentariker som lyckades undgå att bli fängslade under kuppen organiserade sig och skapade CRPH (Committee Representing Pyidaungsu Hluttaw) med den sympatiske Dr Sasa som talesperson. Sasa själv är från ett minoritetsfolk (chin) och representerar en helt ny typ av myanmarisk politiker. Han talar inkluderande om alla minoriteter, inklusive rohingyer, vilket tidigare var otänkbart. I allt väsentligt är detta Myanmars folkvalda exilregering givet att Aung San Suu Kyi sitter fängslad på falska anklagelser.
Dr Sasa och CRPH är nu i en knepig sits. De har hittills förordat ickevåld kombinerat med en landsomfattande arbetsstrejk men känner sig pressade. I realiteten har de två val:
A) Fortsatt ickevåld och skapande av alternativa institutioner tills militären blir irrelevant.
B) Väpnad resning över hela landet.
Med det uteblivna internationella erkännande och den ökande folkliga vreden så växer trycket att förorda ett väpnat uppror. Detta är precis vad militären vill då de vet att de kommer att vinna om enbart rå styrka räknas och kan sedan framställa sig som den enda kraft som kan bringa ordning i kaoset.
Det är här som Sverige nu har möjligheten att spela en avgörande roll med diplomatiska medel. Vill vi verka aktivt för att avsätta juntan med fredliga medel borde vi:
Detta kräver mod men någon måste vara först. Låt oss inte vänta till dess att Myanmar blir nästa Syrien.
1. Erkänna Dr Sasa och CRPH och som de legitima representanter för Myanmar som de är. Inleda diplomatiska förbindelser med dem och sluta fokusera på juntan.
2. Styra om statligt bistånd till CRPH. De behöver all hjälp med att bygga upp en alternativ statsapparat de kan få. Det skulle även validera för dem att ickevåldslinjen ger konkreta resultat.
3. Tillsätta en flyktingkvot öronmärkt för desertörer. Så lite som hundra personer totalt skulle räcka för att skapa enorm uppmärksamhet i Myanmar. Att underminera juntan och få fler soldater att lämna den är otroligt viktigt.
4. Verka för att fler EU-länder följer Sveriges exempel, men låt oss inte vänta.
5. Sluta spendera tid på fördömanden. I Myanmar skrattar man åt hur mycket omvärlden oroar sig. Riktade sanktioner är bra men räcker inte.
Detta kräver mod men någon måste vara först. Låt oss inte vänta till dess att Myanmar blir nästa Syrien.
Peter Novak, tills nyligen boende och verksam i Myanmar