Många har diskuterat i den politiska debatten i sociala medier vad vi bör göra med IS-barnen. Somliga har hävdat att Sverige har juridiska skyldigheter att hämta hem barnen. Regeringen har hävdat motsatsen, att Sverige inte har några som helst skyldigheter att agera i en krigszon för att erbjuda konsulär hjälp och aktivt hämta hem svenska medborgare från sådana områden. Därutöver finns frågan om moraliska skyldigheter.
Moderaten Hanif Bali har påpekat att han känner större skyldigheter mot de yazidiska barnen än barnen till svenska IS-resenärer, eftersom IS och däribland svenska medborgare har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten och bland annat tagit yazidiska flickor som sexslavar.
Sverige har ett moraliskt ansvar. Men inte riktigt på det sätt som Aftonbladet och DN resonerar.
Aftonbladets och DN:s skribenter har i stället till synes tagit fasta på det moraliska ansvaret för svenska medborgare. Själv känner jag att det ligger något i detta. Sverige har ett moraliskt ansvar. Men inte riktigt på det sätt som Aftonbladet och DN resonerar.
Sverige har sedan länge överskridit integrationspotentialen, vilket bland annat resulterat i att Sverige har en stor och ökande jihadistisk miljö i vilken ungdomar från framförallt Mellanöstern radikaliseras, och följden är att Sverige bidragit med näst flest IS-resenärer per capita i EU. Göteborg är förövrigt en av de städer i Europa som bidragit med allra flest IS-resenärer, en stad som många tänker är en bra plats för den norska medborgaren Skråmos sju barn att växa upp i.
Inte ska väl Syrien eller andra länder behöva lida för vad Sverige ställt till med genom vår misslyckade migrations- och integrationspolitik?
Jag är liksom Aftonbladets och DN:s skribenter beredd att diskutera Sveriges ansvar för IS-barnen. Inte ska väl Syrien eller andra länder behöva lida för vad Sverige ställt till med genom vår misslyckade migrations- och integrationspolitik?
Men jag köper också Hanif Balis resonemang. Jag vill inte diskutera Sveriges ansvar att ta hem IS-barnen enskilt, utan endast tillsammans med en diskussion om Sveriges ansvar för att ha överskridit vår potential att integrera invandrare, vårt ansvar för de jihadistiska miljöerna som uppstått i Sverige och vårt ansvar för de flickebarn som lämnar högstadiet på loven för att giftas bort utomlands.
Jag erkänner alltså att Sverige har ett ansvar för den uppkomna situationen, att vi bör ta ansvar för och ta hem i första hand de föräldralösa IS-barnen, men jag vill också inskärpa att det är meningslöst att vi låtsas ta vårt ansvar om vi inte också förändrar den migrations- och integrationspolitik som obönhörligen lett fram till denna situation. Annars får vi bara framtida generationer av IS-barn att ta hem framöver, och det vore inte att ta ansvar.
Mattias Lindberg
debattör på Twitter som @lindbergpolemik och på facebooksidan Faktafabriken