Inget annat land än Sverige har mer än två decenniers erfarenhet av ett förbud mot sexköp. Frankrike införde en sexköpslag 2016 och sedan 2017 har också Irland ett förbud mot köp av sexuella handlingar. Men flera länder är beredda att följa efter, senast i höstas gick Tysklands förbundskansler Olaf Scholz ut och föreslog en sexköpslag. Det skulle vara en milstolpe i det europeiska arbetet mot prostitution och människohandel när Tyskland länge har kallats “Europas bordell” på grund av sin öppna inställning till prostitution med över 3000 bordeller. Samtidigt, vid årsskiftet inleddes Belgiens ordförandeskap i EU, ett land som för bara två år sedan genomförde en full avkriminalisering av sexköp. En oroande utveckling som kräver en samlad och kunskapsbaserad motkraft.
Minska efterfrågan
Människohandel och prostitution är till sin natur ett gränsöverskridande brott. Därför är harmoniserad lagstiftning i närområdet helt avgörande för att också minska efterfrågan och därmed antalet förövare och brottsoffer i varje enskilt land.
I höstas antog EU-parlamentet en historisk resolution för att EU-länder ska prioritera arbetet att eliminera efterfrågan som driver människohandeln. Sedan sexköpslagen infördes 1999 har Sveriges ambitioner i arbetet mot människohandel varit höga. Den förra regeringen intensifierade 2019 de internationella målen med en diplomatisk offensiv mot människohandel tillsammans med Frankrike. Samarbetet med Frankrike, och Sveriges ambassadör mot människohandel, har varit avgörande för att förflytta positionerna och sprida de positiva erfarenheterna av den svenska modellen.
Men effekterna av den svenska sexköpslagen undergrävs genom återkommande brister i arbetet med att komma åt människohandlarna. Häromveckan släppte polismyndigheten sin lägesrapport om arbetet mot människohandel och där konstateras att under hela 2022 väcktes inte ett enda åtal för människohandel för sexuella ändamål, trots att man samtidigt åtalade 756 personer för sexköpsbrott. Att människohandlare tillåts utnyttja kvinnor mer eller mindre riskfritt i Sverige, urholkar en central del av argumentationen för sexköpslagen – att möjliggöra insatser för att identifiera brottsoffer och polisens chanser att komma åt människohandlare.
Samtidigt har civilsamhället återkommande larmat om hur kvinnor som utnyttjas i prostitution i Sverige som regel hamnar utan såväl skydd som stöd från det offentliga
Och det finns stora pengar att tjäna på människohandel i Sverige. Såväl Brottsförebyggande rådet som Jämställdhetsmyndigheten konstaterar att sexköpsbrottslighet förekommer i stor omfattning och på ett flertal olika arenor i Sverige. Som exempel visade Jämställdhetsmyndighetens rapport att det finns över 12 000 annonser för sexuella tjänster, på närmare 200 olika orter fördelat på 32 olika digitala bordeller i Sverige.
Samtidigt har civilsamhället återkommande larmat om hur kvinnor som utnyttjas i prostitution i Sverige som regel hamnar utan såväl skydd som stöd från det offentliga.
Ökar risken
I december släpptes betänkandet för utredningen för ett förstärkt skydd och stöd för personer som utnyttjas i prostitution. Utredningen slår tydligt fast att Sveriges nuvarande arbete befinner sig långt ifrån konventionsåtaganden, något som ökar risken för att offer för människohandel inte vågar söka stöd. För vem vågar lämna en människohandlare utan garantier att man får skydd? När offren själva inte vågar lämna exploateringen blir arbetet att komma åt människohandlarna nästintill omöjligt. Att Sverige misslyckas med att åtala människohandlare kritiserades också i höstas av Europarådets granskningsgrupp GRETA.
Vi står inför en kritisk tid i formandet av framtidens Europa och om huruvida vi på allvar ska kunna bekämpa människohandel och sexuell exploatering. När Sveriges misslyckande urholkar förtroendet för den svenska modellen och sexköpslagen blir det därmed också ett stort svek mot de hundratusentals kvinnor och barn som utnyttjas i Europa.
Säkerställer skydd
Regeringen behöver därför ta fram en ny handlingsplan mot människohandel som utgår ifrån de omfattande brister vi nu ser och som säkerställer skydd och stöd för brottsoffer, resurser för att eliminera efterfrågan, ett starkt rättsväsende som på riktigt kan komma åt människohandlarna, samt också tydliggör vikten av det internationella diplomatiska arbetet mot människohandel.
Människohandel måste gå från att vara ett brott med höga vinster och liten risk, till ett brott med höga risker och minimala möjligheter för vinst. Först då kan regeringen på allvar vara en drivande kraft för såväl ett Sverige som ett Europa fritt från prostitution.
Jacob Flärdh, ordförande Plattformen civila Sverige mot Människohandel
Malin Roux Johansson, vice ordförande Plattformen civila Sverige mot Människohandel