Söndagen den 30 juni hade Asap Rocky, alias Rakim Mayers från Harlem, New York, en helkväll i Stockholm med följe av vänner och ”livvakter”. Det slutade inte så bra. Efter att ha blivit provocerade av förföljare har rapparen och hans vänner misshandlat eller ”vevat runt” som det heter i vissa kretsar och nu sitter de på Kronobergshäktet.
En världsnyhet föddes. Först twittrades ut att Asap Rocky och kompisarna varken fick tjänligt dricksvatten eller ätlig mat. De behandlades illa i häktet. Ett uppbåd av amerikanska kändisar mobiliserades för att Asap Rocky omedelbart skulle friges.
USA:s första dam, Melania Trump, fick sin make att ringa till Sveriges statsminister och be om rapparens frigivning. Hessångaren, skotten Rod Stewart, var snabbt framme och sa sig vara ”bestört över hur min polare Asap Rocky har behandlats av den svenska polisen”. Och vad kan Rod Stewart, om detta? Han borde i stället sjunga I am sailing mer än vanligt.
Uppbackningen av alla dessa kändisar, med USA:s president Trump och dennes samtal med den ”intelligente statsministern” Stefan Löfven (S), syftar till att Asap Rocky skall särbehandlas.
Dessa fake news försöker ge oss en bild av en fuktig cell med kackerlackor i en främmande världsdel. Lika fake är uppgiften att Asap som afroamerikan skulle ha anledning vara rädd för den vita polismakten i Sverige. Helt omotiverat.
Starkt kritiserad lagstiftning
Fallet Asap Rocky har dock ur juridisk synpunkt några poänger som bör diskuteras. Stark kritik har riktats mot den svenska häktningslagstiftningen. Asap Rockys advokat, Slobodan Jovicic, sa nyligen att hans klient ”är ytterst påverkad och anfrätt av att sitta frihetsberövad”. Uttalandet förtjänar respekt. Att man mår illa i häktet är mycket vanligt. En del klättrar på väggarna efter någon timma och får ångestdämpande medel, andra bryter ihop sedan de varit inlåsta i flera månader.
Paradoxalt är häktet ett omvänt hotell. Ett hotell till vilket ingen vill komma och som alla ”gäster” snarast vill lämna och de flesta klagar på ”servicen”, allt och alla, såväl personal som fånge/gäst. På häktet är bemötandet ett annat. Rummet/cellen är ungefär lika stort som en större hiss. Utomhusvistelsen begränsas som regel till en timme per dag ensam på en rastgård. Asap Rocky får avstå från sitt lyxhotell; här finns ingen roomservice, ingen lyxig säng, inga gosiga drivor av frottévaror. Här gäller lika för alla, fattig som rik, känd som okänd – så orättvist?
Den intagne har oftast restriktioner – får inte ha någon som helst kontakt med omvärlden förutom besök av sin advokat.
Av de närmare 10 000 personer som häktas årligen var 21 frihetsberövade i mer än 361 dagar. Flera har fått fira treårsdagen i häktet.
Sveriges problem, och faktiskt dåliga rykte, är de långa häktningstiderna som vid upprepade tillfällen kritiserats av Europa- rätten och FN:s organ mot tortyr. Sverige är det enda land i Europa, med undantag för Albanien, som inte har någon maxtid för hur länge man kan hållas frihetsberövad utan rättegång. Inte ens i den senaste revisionen av lagen brydde sig Sverige om att ta åt sig av kritiken och ändra lagen.
Av de närmare 10 000 personer som häktas årligen var 21 frihetsberövade i mer än 361 dagar. Flera har fått fira treårsdagen i häktet; en misstänkt narkotikasmugglare släpptes efter 3,5 års isolering med betydande psykiska och fysiska skador som följd.
Julian Assange har på grund av åklagarens passivitet och rädslan för det svenska rättsväsendet de facto varit frihetsberövad i nästan nio år. Våldtäktsmisstänkta får ofta finna sig i häktningstider på två till tre månader.
Många förundersökningsfångar
Den svenska modellen ger många förundersökningsfångar: personer som sitter frihetsberövade utan att vara prövade och dömda. Trots att de är cellfångar skall de ironiskt nog bemötas som oskyldiga till dess skulden är bevisad.
Omvärlden har kännedom om dessa svagheter i det svenska systemet, med risk för vårt rykte utomlands. Fallet Julian Assange är väl känt. Hur kan det bli så fel? I Rättegångsbalken anges klart att förundersökningen skall genomföras skyndsamt på ett sådant sätt att ingen onödigtvis utsättes för misstanke. Ingen precisering om vad detta sedan innebär regleras i lag.
Detta är en synnerligen bekväm ordning: ett urholkat skyndsamhetskrav, ingen maximitid och ingen prövning av domstol av vad poliser och åklagare har för sig på jobbet.
Häktas för att bekänna
Det viktigaste häktningsskälet, tror många, finns inte ens i lagtexten. Folk häktas för att bekänna. Den misstänkte skall genom cellvistelsen mjukgöras – förmås att ge upp sitt motstånd, erkänna brottet – ofta under antydningar att celldörren skall öppnas för honom. Detta tillämpas i primitiva stater ”in order to break them” och leder ofta till en väl etablerad apati när fången sent omsider träder in i rättssalen för att göra sig hörd.
Att Asap Rocky häktades är säkert korrekt om lika skall behandlas lika. Ur statistisk synpunkt förvånas man inte. Domstolarna bifaller nämligen åklagarens yrkande i 97 procent av fallen. Det kan knappast bero på att de är så skickliga att de har fel endast i tre procent av fallen. Hovrätterna ändrar nästan aldrig. En annan sak är att domstolarna på detta stadium bara gör en skälig bedömning – inte någon rättslig prövning.
Jag vet förstås inte vilket bemötande Asap Rocky, född i Harlem, New York, fått om han häktats där – men jag befarar mycket värre.
Ingen anledning till oro
Asap Rocky och hans kamrater har inte anledning till någon större oro. Det är vilket gatuslagsmål som helst. Mer rutinartat än så kan det inte vara ens för en junior domare. Domstolen har beslutat att åtal skall vara väckt senast den 25 juli. Egentligen är det ett dussinmål med mycket stark video- bevisning. Min prognos är att det snabbt kommer vara avklarat. Med en fast hand och en klar blick lär påföljden bli ”light”.
Att president Donald Trump fört in detta mål i världspolitiken förvånar. Presidenten har haft ett samtal med, som han sa, den ”intelligente” svenska statsministern. Har Trump inte annat att syssla med?
Detta är ett försök att ordna en gräddfil med makt och kändisskap. Det är därför utmärkt att Stefan Löfven gjort klart för Trump att regeringen har förtroende för det svenska rättsväsendet och inte lägger sig i. Men Löfven borde också ha sagt: ”Bäste president, i Sverige har vi inte några kelgrisar och inga styvbarn... där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad.”
Per Albin Hansson skulle le i sin himmel.
Svante Thorsell
advokat