När EU:s stats- och regeringschefer möts 17–18 april står konkurrenskraft högt på dagordningen. EU-kommissionen har lagt fram sin första årliga rapport i ämnet, och Italiens tidigare premiärminister Enrico Letta presenterar en rapport om den inre marknadens framtid inför mötet.
Detta kan bli ett avgörande ögonblick för EU:s klimat- och miljöpolitik — särskilt om de med krav på ett långsammare tempo vinner. EU:s ”gröna giv” med ambitiös lagstiftning har varit ett flaggskepp för den nuvarande EU-kommissionen. Nu blåser det motvind.
Belgiens premiärminister Alexander de Croo, liksom andra inom EU-27, har föreslagit en avreglering av grön politik med ett stopp för nya regler. Den svenska regeringen är på en liknande linje och driver på i EU-förhandlingar för en ”minskad regelbörda”.
Skapat affärsmöjligheter
En sådan förändring och en urvattning av den gröna given skulle vara riskfylld, inte minst för svenska bolag. Klimatpolitiken har redan skapat affärsmöjligheter. Hybrit och H2 Green Steel är svenska exempel, liksom marknader för mer etablerade företag som SKF, Volvo Cars och Alfa Laval. Företag som Stena Metall och Ragn-Sells är långt framme i den cirkulära ekonomin.
Det går att begripa delar av den nuvarande oron över konkurrenskraften, särskilt när det gäller energiintensiv industri. Men modern industripolitik kan inte handla om att skydda alla befintliga delar av näringslivet. Den måste också skapa förutsättningar för innovation och nya företag. EU-kommissionen har visat hur väl utformad lagstiftning kan spela en nyckelroll för att driva innovativ grön teknik.
Krav på mer bränslesnåla fordon ledde till exempel till nya lättviktslösningar. Nya regler kan skapa marknader för andra innovativa tekniker, som stålproduktion med låga koldioxidutsläpp.
Brist på reglering skulle alltså öka kostnaderna för konsumenter och företag, och regeringar skulle behöva investera mer i kompensationsåtgärder för utsatta regioner och hushåll
Det finns fler skäl till att en regelpaus skulle bli skadlig för konkurrenskraften, inte minst för svenska bolag. För det första är det riskabelt att enbart förlita sig på marknadsbaserade instrument. Handel med utsläppsrätter för koldioxid är viktigt, men kan inte vara hela svaret. Omfattande forskning visar fördelarna med en bra policymix för att nå klimatmålen. Utan EU-lagstiftning som främjar till exempel elfordon skulle koldioxidpriset behöva vara mycket högre. Brist på reglering skulle alltså öka kostnaderna för konsumenter och företag, och regeringar skulle behöva investera mer i kompensationsåtgärder för utsatta regioner och hushåll.
För det andra skulle Europa förlora internationellt inflytande. I dag sätter EU de standarder som många andra följer. Ny forskning från EU-kommissionen visar omfattningen av detta, särskilt när det gäller miljölagstiftning. Bussar runt om i världen med skyltar om att de uppfyller EU:s utsläppsnormer är ett av många exempel på denna "Brysseleffekt".
Minska inflytandet
Detta gör EU:s agerande så viktigt, särskilt i en tid när unionen har en minskande andel av världsekonomin. Att backa nu skulle minska Europas globala inflytande, vilket lämnar vägen fri för andra länder att erövra de växande marknaderna för grön teknik. Det gäller inte minst en effektivare användning av energi och andra resurser, ett område där nya EU-regler har förberetts och svenska företag ligger långt framme.
För det tredje kan bristande reglering bli dyrt. Det tog lång tid att förbjuda de farliga polyklorerade bifenylerna (PCB), vilket kostade EU minst 15 miljarder euro i saneringar efteråt. Detta visar att det kan vara dyrt att lägga strängare EU-lagstiftning på hyllan.
I grunden handlar det om unionens sammanhållning. Gemensamma regler för ny teknik är centralt för det europeiska projektet. Om det blir en regelpaus kommer medlemsländerna att fylla tomrummet med sina egna lagar och splittra den inre marknaden. Och utan en bra EU-omfattande lagstiftning som skyddsräcke finns risken att statsstöd inte ger en tillräcklig modernisering av ekonomin.
Bra utformning
Detta innebär inte att det är enkelt att genomföra den europeiska gröna given. Utmaningarna är stora för medlemsstater med begränsad administrativ kapacitet. Långsiktig finansiering har inte säkrats. Rapporteringskraven kan vara överväldigande för små och medelstora företag.
Men detta är inte skäl att överge en ambitiös miljöpolitik, utan visar snarare behovet av en bra utformning av lagstiftningen, av regional sammanhållning och av rättvis omställning. Att sakta ned den gröna omställningen skulle både äventyra EU:s framsteg mot sociala och miljömässiga mål, och den europeiska konkurrenskraften.
Mats Engström, senior rådgivare för tankesmedjan European Council on Foreign Relations