Han tillträdde tjänsten i mars och inledde med en presskonferens där frågor och svar levererades på engelska. Inte på svenska, inte på danska. Det klargjordes också att det är så det ska förbli. Hans kontakter med media sker på engelska, och under träningarna med laget kommer engelska att användas.
Det här språkvalet hade inte varit möjligt för 50 år sedan. Då hade en dansk tränare talat en danska som anpassats till en svensk publik. Men nu föll språkvalet på engelska.
Detta är ett exempel på hur engelskan tar sig in i den nordiska språkgemenskapen. Det är inte den nye tränarens fel, utan en förändring som pågått några decennier.
Relationen mellan svenska och norska är kvar vid det gamla. Vi talar svenska och med våra norska grannar och de svarar oss på norska. Det fungerar rätt bra, även om vi kan behöva dra ner lite på taltempot och öka tydligheten i artikulationen. Men så gör vi ju alltid när vi talar med någon som inte har svenska som modersmål.
Ungefär på samma sätt var det i samtal mellan svenskar och danskar för en eller två generationer sedan. Visserligen tyckte de flesta av oss att norska var enklare än danska, men det fungerade ändå hyfsat med att vi höll fast vid våra respektive modersmål i samtalen.
Så är det inte längre, och det har delvis med ålder att göra. Vi äldre går in i en dansk butik och talar svenska, de yngre väljer engelska. Vi får svar och följdfrågor på danska. De yngre får svar på engelska.
Vad ligger bakom den här förändringen? En förklaring ligger i hur mycket av grannspråket vi möter när vi växer upp. Många danskar i mogen ålder växte upp med svenska barnprogram på tv. I skolan hade vi några lektioner i danska och norska. En del av oss tyckte att det var kul att lära sig räkna på danska.
Men det finns en annan och viktigare förklaring till förändringen, nämligen att uttalen i de nordiska språken distanserar sig från varandra. Svenska öron fordrar ett mer pregnant uttal av danska konsonanter och vokaler för att vi ska hänga med i samtalet. Det är lätt att tappa tråden.
Det kan komma till en punkt där det enklaste är att övergå till ett annat språk, och det betyder numera alltid engelska.
Alla språk förändras, lite grann varje år. Kruxet är att de nordiska språken förändras på olika sätt och åt olika håll. Ord och uttryck kan visserligen spridas över nationsgränserna, men uttalsförändringarna är olika.
Ett exempel. De svenska vokalerna ä och ö har fått ett öppnare uttal hos den yngre generationen. Dagens snôhôg är gårdagens snöhög, och dagens vagen är gårdagens vägen. Vi begriper och kan irritera oss på uttalsförändringarna, men för den med annat modersmål kan det bli missförstånd.
Går det att återgå till hur vi samtalade i Norden för 50 år sedan? Förmodligen inte, men vi behöver inte ge upp helt.
För det första ska vi värna det vi har kvar. Vi ska fortsätta tala svenska med norrmän.
För det andra kan vi, när tillfälle ges, försöka samtala med danskar enligt gammalt mönster.
Hver gang.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska