Varför har det nuvarande systemet misslyckats? Jo, så fort att utbudet närmar sig behovet monteras byggkranarna ner. Annars riskerar företag att stå med osålda bostäder eller tomma hyreslägenheter. Logiskt utifrån ett företagsperspektiv, men konsekvensen på samhällsnivå blir att marknaden aldrig mättas och hamnar i balans. Byggandet stoppas innan sista ungen kan flytta ut, skriver debattören.
Varför har det nuvarande systemet misslyckats? Jo, så fort att utbudet närmar sig behovet monteras byggkranarna ner. Annars riskerar företag att stå med osålda bostäder eller tomma hyreslägenheter. Logiskt utifrån ett företagsperspektiv, men konsekvensen på samhällsnivå blir att marknaden aldrig mättas och hamnar i balans. Byggandet stoppas innan sista ungen kan flytta ut, skriver debattören. Bild: Tomas Oneborg / SvD / TT

Staten måste aktivt stötta bostadsbyggandet med förmånliga bygglån

Kraftfulla reformer krävs om inte bostadsbyggandet ska kollapsa, skriver Rikard Ljunggren från Fastighetsägarna. Och där är vi helt eniga. Sen följer en lista på reformer som är allt annat än kraftfulla och som inte kommer lösa de strukturella problem som plågar den svenska bostadsmarknaden, skriver Martin Hofverberg, chefekonom Hyresgästföreningen.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Replik

10/3 Kraftfulla reformer krävs om inte bostadsbyggandet ska kollapsa

Ljunggren har rätt i att finansiering är A och O. I Sverige har vi i huvudsak en privat bostadsfinansiering vilket betyder att det är berörda hushåll och företag som bekostar bostadsproduktionen med egna medel, och till en avkastning som motsvarar dess risk.

Den här modellen för bostadsfinansiering har prövats i 30 år och dess facit är nedslående. Sen 1994 har det i genomsnitt färdigställts 25 000 bostäder per år. Perioden före, 1945-1993, då staten var aktiv med finansiering och styrning av kommunerna, färdigställdes i genomsnitt 65 000 bostäder per år.

ANNONS

Varför har det nuvarande systemet misslyckats? Jo, så fort att utbudet närmar sig behovet monteras byggkranarna ner. Annars riskerar företag att stå med osålda bostäder eller tomma hyreslägenheter. Logiskt utifrån ett företagsperspektiv, men konsekvensen på samhällsnivå blir att marknaden aldrig mättas och hamnar i balans. Byggandet stoppas innan sista ungen kan flytta ut.

Helt upp till kommunen

Det andra systemfelet är vår markpolitik. Sverige har den mest decentraliserade planpolitiken i västvärlden. Det är helt upp till kommunen, som har planmonopol, om det får byggas eller ej. Det här får konsekvensen att vissa kommuner använder planmonopolet för att slå en ringmur mot nya invånare, och andra gör allt dom kan för att tillgodose regionens bostadsbehov.

Rikard Ljunggrens förslag kommer inte ens nära att lösa dessa strukturella problem. Menar han att fri hyressättning, det vill säga högre hyror, ska lösa problemet med hushållens sjunkande efterfrågan? Startlån till hushåll har marginell påverkan på nyproduktionstakten, vilket internationella erfarenheter visar, och kommer inte rädda en krisande byggbransch. Och en översyn av regelverken har redan gjorts och det finns inget stöd för att det skulle finnas en djungel av onödiga krav som bara kan rensas bort utan negativa effekter på framtida bestånd och boendemiljöer.

När företagens impulser är att ställa in byggstarter måste staten förse marknaden med förmånliga bygglån som ersätter det dyra egna kapitalet, mot att en lägre hyra sätts

I stället krävs två helt avgörande reformer. Inför förmånliga bygglån. När företagens impulser är att ställa in byggstarter måste staten förse marknaden med förmånliga bygglån som ersätter det dyra egna kapitalet, mot att en lägre hyra sätts. Endast så kan företagens behov av högre intäkter och hushållens behov av lägre hyror förenas i lågkonjunktur, och hålla uppe byggandet.

ANNONS

Inför en nationell översiktsplan för Sverige, som samordnar bostadsbyggandet, med regionala byggkvoter som öronmärks till respektive kommun, och en planeringsbonus där staten bidrar ekonomiskt. Om kommunen inte vill planera sina kvoter, ska regionen få rätt att detaljplanera.

Tiden för reformer är nu.

Martin Hofverberg, chefekonom Hyresgästföreningen

ANNONS