Visst, Mats Löfving är en vass polischef. Han utnyttjar skickligt tonläget i den kriminalpolitiska debatten där kravet på hårdare tag ökar. Förslaget innebär att det enda som krävs för att avlyssning får ske är att polisen påstår att en person har samröre med gängkriminalitet. Även familjemedlemmar till personer som polisen misstänker får räkna med bli avlyssnade. Polisen behöver inte några som helst bevis, utan det handlar bara om deras egen godtycklighet.
Aldrig försvarbart
Löfving kryddar och motiverar sina argument med att Sverige nu har cirka 40 kriminella klaner som etablerat sig i Sverige. Dessa klaner sysslar med grov kriminell verksamhet och är synnerligen hänsynslösa. De begår våldsbrott, säljer knark, idkar utpressning. Jo, det kan stämma. Men det är inget nytt. Dessa klaner har funnits under lång tid. Polisens bristfälliga resurser för att lösa grova brott måste ordnas på annat sätt. Det kan aldrig vara försvarbart att personer som inte är misstänkta för grov brottslighet riskerar att få sina telefoner avlyssnade av polisen. Så här ser lagstiftningen ut i dag.
Telefonavlyssning är ett tvångsmedel som endast får användas om en person är skäligen misstänkt för ett specifikt brott. Det innebär att det redan måste finnas en rad konkreta omständigheter som med en viss styrka talar för att en person begått brottet i fråga. När en person anses skäligen misstänkt för ett brott ska polisen underrätta personen om misstanken vid inledande förhör. Det innebär att du har rätt att veta om du är skäligen misstänkt och kan utsättas för hemlig avlyssning. Polisen får heller inte använda hemlig avlyssning för vilket brott som helst, det måste vara ett brott för vilket det lägsta straffet kan bli fängelse i två år.
Risk för missbruk
Vid en snabbanalys av polisens förslag kan man med lätthet se risken för missbruk, och hur oerhört integritetskränkande förslaget är. Risken för att personer som inte är inblandade i gängkriminalitet blir drabbade är överhängande. För att förstå graden av kränkning är det viktigt att veta att varje människas grundläggande fri- och rättigheter alltid kommer i första hand.
Endast genom stöd i lag får dessa inskränkas. De grundläggande fri- och rättigheterna regleras i regeringsformen (RF) och anses vara grundpelarna i ett rättssamhälle.
Vi får hoppas att polisiära drömmar om ett Stasi-samhälle inte blir verklighet.
Christer Gustafsson Renlid, Biträdande jurist