Turkiet angriper återkommande de norra delarna av Syrien och Irak och svenska krigsmaterielföretag förser Erdoganregimen med vapen som används i dessa folkrättsvidriga operationer. En visselblåsare, som för sin säkerhet måste förbli anonym, tipsar en journalist på en svensk tidning om krigsbrott begångna av de turkiska styrkorna. Tidningen bedömer uppgifterna som trovärdiga och publicerar dem. Visselblåsaren, journalisten och ansvarig utgivare dras inför rätta enligt Sveriges nya lag om utlandsspioneri, som kan ge upp till åtta års fängelse.
Ovanstående skräckscenario har ännu inte inträffat. Men inför våra ögon urholkas nu demokratin och det går fort. Vapenembargot mot Turkiet har redan tagits bort, som följd av det förnedrande avtal som vår förra regering slöt med regimen i Ankara för att få den att släppa in Sverige i Nato. Svenska vapentillverkare är alltså fria att sälja vapen till Turkiet, trots dess historia av folkrättsbrott. Och Erdogan fortsätter att hota sina grannar med nya anfall mot de kurdledda områdena i Rojava i norra Syrien och i norra Irak. Till och med Natolandet Grekland befinner sig i despotens blickfång. Vi hoppas att våra nyvalda riksdagsledamöter har detta i bakhuvudet när de inom kort ska rösta om en ny lag som öppnar upp för att döma visselblåsare till långa fängelsestraff.
Två av våra fyra grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – håller på att ändras på grund av vårt förestående Natomedlemskap, som medborgarna aldrig fick ta ställning till i folkomröstning eller val. Ändringarna är föranledda av att en ny lag om utlandsspioneri är i färd med att införas. Den gör det straffbart att röja eller på annat sätt befatta sig med hemliga uppgifter som kan medföra ”allvarligt men” för Sveriges förhållande till en annan stat eller mellanstatlig organisation. I klartext innebär detta att den som uppmärksammar media på missförhållanden som berör våra internationella samarbeten inte längre automatiskt åtnjuter meddelarskydd utan riskerar att få sin identitet röjd och bli ställd inför rätta. Och även journalister och ansvariga utgivare som publicerar uppgifterna riskerar bli föremål för rättsprocesser.
Hård kritik
Kritiken mot den här nya lagen har varit hård från bland andra Journalistförbundet, Publicistklubben, SR, SVT, Datainspektionen och Myndigheten för press, radio och tv, som samstämmigt framhåller att vi redan har en fungerande lagstiftning mot spioneri. De befarar att lagen om utlandsspioneri, som medger fängelsestraff på upp till åtta år för såväl publicister som uppgiftslämnare, kommer leda till självcensur. Risken är överhängande att övergrepp, begångna av exempelvis Natotrupper, aldrig når offentligheten. Efter den massiva kritiken har visserligen en säkerhetsventil av kosmetiskt slag lagts till, så att det inte ska anses vara ett brott att avslöja uppgifter om det kan anses ”försvarligt”. Men hur – och av vem – ska denna oprecisa term tolkas? Så som lagförslaget är utformat ges utländska stater och organisationer ett starkt inflytande över vår informationsfrihet. En högre utländsk officer i en internationell insats, eller statschef som Erdogan, får bestämma vad som ska anses vara hemligt. Och det gäller inte bara Nato. Hade visselblåsaren Anders Kompass, som avslöjade att FN-soldater utsatte barn för sexuella övergrepp, ansetts vara en brottsling om lagen om utlandsspioneri hade varit på plats?
Vänsterpartiets ledamöter röstade nej och Liberalerna lade ned sina röster, men alla andra röstade bifall till lagen när den behandlades i riksdagen i våras. Hur kunde sex av riksdagens åtta partier rösta bifall till att vingklippa tryck- och yttrandefriheten? Och detta i en tid när auktoritära rörelser erövrar reell makt och försvaret av demokratin är viktigare än någonsin.
Ingenting hindrar någon enda riksdagsledamot från att i den nu förestående omröstningen rösta nej till detta illa genomtänkta lagförslag
Saken är lyckligtvis inte slutgiltigt avgjord, då grundlagsändringar kräver två riksdagsbeslut med val emellan, och en andra och avgörande omröstning äger rum i november. Det må vara förlåtligt att rösta oöverlagt en gång men inte att med berått mod göra det en andra gång. Ingenting hindrar någon enda riksdagsledamot från att i den nu förestående omröstningen rösta nej till detta illa genomtänkta lagförslag. Det stora flertalet partier och kandidater har inte gått till val på att inskränka tryck- och yttrandefriheten och frågan lyste med sin frånvaro i valrörelsen. Det är sålunda svårt att hävda att riksdagsledamöterna skulle ha bundna mandat i den här omröstningen. En folkvald som vill vara något mer än röstboskap i ett knapptryckarkompani har ett personligt ansvar att inte fegt böja sig för partipiskor utan i avgörande ögonblick stå upp för demokratins fundament.
Annika Lillemets, före detta riksdagsledamot Miljöpartiet, idag medlem i Vänsterpartiet
Valter Mutt, före detta riksdagsledamot Miljöpartiet, idag medlem i Vänsterpartiet