Djalali sitter fängslad i Iran och är dömd till döden för påhittade brott som “korruption på jorden” och “spioneri”. Samma vecka pågick rättegången mot en iransk diplomat i Belgien. Han och hans tre medbrottslingar står åtalade för att ha planerat ett bombattentat mot oppositionen, Iranska nationella motståndsrådets årliga möte i Paris i juni 2018. Det finns övertygande bevis mot de åtalade. Rättegången är nu avslutad och domen väntas i januari nästa år.
Sitter häktad
För ett år sedan greps en iransk medborgare på Arlanda anklagad för folkrättsbrott. Han är misstänkt för delaktighet i massaker på tusentals politiska fångar i Iran 1988. Han sitter nu häktad i väntan på åtal. Iran vill få honom frisläppt eftersom ett åtal i Sverige skapar rättspraxis. Därmed kan offrens familjer ställa andra som är ansvariga för denna massaker inför rätta. Det kan regimen inte riskera eftersom chefen för Irans rättsväsende, Raisi, är en av dem.
Irans utrikesminister Javad Zarif gick nyligen ut och sade att regimen är redo att få till en fångutväxling. Iran är känt för att arrestera dubbla och utländska medborgare på falska grunder. I många fall tvingar regimen fram ett erkännande under tortyr i brott mot internationella lagar. Detta är en långvarig politik för den Islamiska republiken.
Regimen använder dessa fångar som politiska gisslan för att pressa västmakter till eftergifter och för att undkomma rättvisa. Zarif, som leder Irans diplomatkår, erkänner just detta med sitt senaste uttalande.
Regimen använder dessa fångar som politiska gisslan för att pressa västmakter till eftergifter och för att undkomma rättvisa
Frågan är nu vad Sverige kan och bör göra mot regimens diplomatiska utpressning.
Det mest effektiva sättet att bekämpa brott eller stoppa kriminella handlingar är att kräva ansvar. Vi är alla överens om att detta bör ske genom att lagföra de ansvariga. Västvärlden har tyvärr frångått denna princip. De har valt att ge efter istället för att ställa regimen till svars för dess diplomatiska utpressning.
Avbryt förbindelserna
Sverige och EU bör överge denna bekväma, dock principlösa, politik. De måste sätta ner foten och svara gemensamt med att avbryta, alternativt nedgradera, alla förbindelser med Iran.
En normalisering av relationer bör sedan villkoras med följande. Frigivning av alla politiska fångar samt dubbla och utländska medborgare som är fängslade på falska grunder och att regimen upphör med diplomatisk utpressning.
Fortsatt fångutväxling ger regimen ytterligare incitament och politisk uppmuntran att försöka undkomma rättvisa, fortsätta exportera terrorism, finansiera terrorattacker i Europa och hota världen genom att avancera sitt kärnvapen och robotprogram.
Mojtaba Ghotbi, ordförande för FFFI