Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Inför en nyanställning, oavsett anställningsform, är det lämplighet som ska prövas. En person kan ha utmärkta språkkunskaper men brista i lämplighet. Det är inte rimligt att diskvalificera personer med omvårdnadstalang till förmån för andra som visserligen kan prata men brister i andra viktiga hänseenden, skriver debattören. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Språktest helt fel väg att gå - löser inte problemen i äldreomsorgen

Flera politiska partier i Göteborg förordar språktest inför anställning i bland annat äldreomsorgen. Det är lämpligheten som ska avgöra vem som anställs. Någon med dålig svenska kan vara en stor omvårdnadstalang och en med utmärkt svenska kan brista i de för jobbet viktigaste kompetenserna, skriver Agneta Thomasin Svensson, undersköterska inom hemtjänst, Västra Hisingen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Språktester kan tyckas självklart vid första påseendet. Bristande kunskaper i svenska språket är ett problem inom äldreomsorgen. Som undersköterska i Norra Biskopsgårdens hemtjänst, i en kvällsgrupp, har jag många gånger erfarit att den språkliga kommunikationen brister hos vissa av de kollegor jag möter i tjänsten. Ändå menar jag att generella språktest är fel väg att gå.

Inför en nyanställning, oavsett anställningsform, är det lämplighet som ska prövas. En person kan ha utmärkta språkkunskaper men brista i lämplighet. Det är inte rimligt att diskvalificera personer med omvårdnadstalang till förmån för andra som visserligen kan prata men brister i andra viktiga hänseenden.

Enligt hennes egen utsago var hennes svenska minimal, men hon hade andra egenskaper som vägde upp och är nu tillsvidareanställd.

Jag har arbetat sida vid sida med exempelvis en asylsökande hjärtläkare med specialisering mot äldre. Hennes svenska var inte så bra, hon hade varit här mycket kort tid. Men ville ändå göra en insats för våra äldre. Skulle hon inte få arbeta? En kollega hade varit i Sverige i knappt ett år när hon fick chans att börja arbeta i hemtjänsten. Enligt hennes egen utsago var hennes svenska minimal, men hon hade andra egenskaper som vägde upp och är nu tillsvidareanställd.

Och hur tungt väger mina goda kunskaper i svenska när jag möter den ökande skaran av äldre som inte har svenska som modersmål? Jag skänker ändå trygghet genom mina kunskaper i omvårdnad och mångåriga erfarenhet. Ett generellt språktest löser inte äldreomsorgens komplexa och djupa kris. En fokusering på språkliga brister hos den enskilde medarbetaren inom äldreomsorgen flyttar fokus från många andra organisatoriska brister.

Ledare med kunskap

Jag efterfrågar istället ett stärkt ledarskap, ett närmre samarbete med hemsjukvården samt en undersköterskeutbildning med bättre kvalitet. I våra storstadsområden, exempelvis Göteborg, krävs ledare med kunskaper om vad det innebär att leda arbetsgrupper med i huvudsak medarbetare med andra modersmål än det svenska. En framgångsrik kommunikation handlar inte enbart om den språkliga kompetensen.

I min arbetsgrupp utförs en stor del av våra insatser på delegation från hemsjukvården inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen. Många av våra vårdtagare hamnar inom kategorin multisjuka. Ändå är ledarskap och organisation inriktad på att vi gör insatser och arbetar efter socialtjänstlagen. Den medicinska kunskapen finns inte där utan i hemsjukvården.

Kraven måste höjas

Undersköterskeutbildning är bra. Men den är inte allena saliggörande. Många erfarna vårdbiträden har kompetens som överstiger en nyutbildad undersköterskas. Min bild är att kraven för genomgången utbildning måste höjas. En legitimation vore bra och skulle stärka yrkesidentiteten.

I samband med pågående pandemi har språkbrister hos äldreomsorgens personal pekats ut som en orsak till smittspridning och bland annat föranlett förnyade politiska krav på språktester. Jag vänder mig starkt emot att mina kollegor runt om i Göteborg pekas ut som problemskapare. Det är jag och mina kollegor som i vårt dagliga arbete gör jobbet. Vi löser problem, vi skapar dem inte.

Äldreomsorgen ingen integrationsinsats

Det är viktigt att betona att ett arbete inom äldreomsorgen inte är en integrationsinsats. Ett arbete inom äldreomsorgen är inte heller en allmän arbetsmarknadsåtgärd för dem som inte får jobb någon annanstans. Ett arbete i äldreomsorgen är ett arbete för den som är lämplig för vård och omsorgsarbete.

Visst, stärk gärna den språkliga kompetensen inom äldreomsorgen. Men ansvaret ska ligga på arbetsgivaren. Det är inte vi undersköterskor och vårdbiträden som i första hand ska agera SFI-lärare under vår arbetstid. Och inte heller ska lämplig personal gallras bort på grund av bristande språkkunskaper. Vi behöver fler duktiga kollegor och våra äldre behöver personal som hjälper dem på bästa sätt. Arbetsgivaren ska ta sitt ansvar och se till att den personal de har anställt och kommer att anställa ges de förutsättningar som krävs.

Agneta Thomasin Svensson, undersköterska inom hemtjänst, Västra Hisingen.