Detta illustrerar en pågående förändring i språket: verkar som om blir allt oftare verkar som att. En del av oss tycker att det låter tokigt.
Verbet verka är inte heller ensamt i den här förändringen, utan tycks som om, förefaller som om, känns som om, låter som om och är som om blir också oftare tycks som att, förefaller som att, känns som att, låter som att och är som att.
Förändringen började säkert i talspråket innan den visade sig i skrift, men det är svårt att kontrollera. Att förändringen varit på gång i skriftspråket under några decennier är emellertid lätt att visa eftersom vi har stora textsamlingar där saken kan undersökas.
I äldre svensk litteratur är verkar som om allenarådande. På samma sätt är det i tidningstext fram till 1990-talet, då enstaka belägg på verkar som att visar sig på tidningssidorna. I dagens tidningstext är det en någorlunda jämn fördelning mellan formerna. I texter på sociala medier dominerar verkar som att. Slutsatsen är oundviklig: språket förändras. Äldre och yngre har säkerligen olika språkkänsla i det här fallet.
Subjunktionerna att och om hör till svenskans vanligaste bisatsinledare. Att är den neutrala och vanligaste bisatsinledaren som i ”Jag tror att det blir fint väder i morgon”. Om, å andra sidan, signalerar osäkerhet, något hypotetiskt, att man inte riktigt vet som i ”Jag undrar om det blir fint väder i morgon”. Så har det varit, och så är det i stor utsträckning fortfarande.
Det som sägs efter verb som verka och tycks är mer eller mindre hypotetiskt och osäkert. Det kan markeras genom valet mellan om och att. Det är bara det att förr fanns det inget val. Det hette helt enkelt verkar som om, tycks som om och så vidare.
Nu finns det ytterligare en faktor som spelar in. Det är inte bara frågan om ett val mellan om och att, utan det är också möjligt att helt undvika bisatsinledare (subjunktion). Man kan säga ”Det verkar som hon glömt numret”.
Den här varianten, alltså utan såväl om som att, tycks ha introducerats lite tidigare än verkar som att, att döma av textsamlingarna. Alltså som ett steg på vägen i förändringen.
Förändringen av tycks som om till tycks som att tycks gå parallellt med den för verkar som om. Detsamma kan sägas om förefaller som om till förefaller som att liksom känns som om till känns som att.
Det finns alltså en generell tendens att som om allt oftare ersätts av som att efter en grupp verb som alla har något hypotetiskt eller osäkert över sig.
Den korrekta analysen är nog att om vi förr obligatoriskt hade frasen som om efter verb som verka, tyckas med flera, så har vi numera en större frihet att låta som efter de här verben följas av en om-sats, en att-sats eller en bisats utan inledare.
Många skulle säga att den här förändringen utgör ett språkfel. Men det hjälps inte. Som om är inte längre en fast fras efter vissa verb, och det känns som att den här förändringen är oundviklig.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus modern svenska