Ett välkänt sätt att tyda tidens tecken är att läsa vad som står skrivet på stadens väggar. Husväggar, bergväggar, murar och gångtunnlar talar sitt eget språk och uttrycker på olika slags idiom den kritik som inget samhälle kan leva utan. Där stadens människor skriver på väggarna, upprättas en allmän zon; där sägs något angeläget för alla och envar. Där adresseras vi som läser och passerar förbi.
I förra veckan uppfördes en muralmålning på ett av husen vid Axel Dahlströms Torg i stadsdelen Högsbo. Motivet är Banksy-inspirerat. Tre gestalter, som med ryggarna vända mot åskådaren på gatan, är på väg mot något okänt. Intill motivet står sprejat i rött:
”GE INGEN TID TILL ÅNGER DET BLIR BRA VAD SOM ÄN KOMMER”
Vi som skriver bor och verkar i Högsbo. I många år har vi läst av vår stadsdels väggmålningar och ordade budskap. I vår stadsdel längtar vissa efter ”Fittanarki”, efter ”Kuk och kärlek” och i vissa fall menar man att ”Jesus är fet”. Vi vet, eftersom vi promenerar, fotograferar och dokumenterar. Vi vägrar att blunda. Det är en del av vår tjänst.
Håkan Hellström i all ära, men det är för sent att tro på sövande budskap
Därför tar vi nu till orda. Vi tycker det är skandal när ett av allmännyttans bostadsbolag anlitar en graffitikonsult, utan att vare sig ha beviljats bygglov eller genomfört medborgardialog med de boende runt torget.
Men än värre är det att spreja upp några lösryckta rader ur en Håkan Hellström-låt och tro att de kommer att bära samma mening på en husvägg som i låten. Det kan de omöjligen göra. En text är alltid beroende av sin kontext. Och ord är aldrig oskyldiga. En husvägg är en allmän plats. Det som den ropar ut, säger något till samtiden. Om samtiden. Håkan Hellström i all ära, men det är för sent att tro på sövande budskap.
För det kommer inte att bli bra vad som än kommer. Dagligen möts vi av rapporter om en skenande klimatkris, krig, hat, hot och hämnd. Dessutom är tystnaden monumental inför de politiska förslag i vår riksdag som vill försvaga vår demokrati.
Det som behövs nu är inte ett tomt hopp som orden på vår husvägg förmedlar; det som behövs är motstånd och i vissa fall också ånger.
Hopp inte passivitet
Ånger, detta ord som i sin grundbetydelse på grekiska - metanoia -innebär ett förändrat sinnelag. Från ett smalt och inkrökt tillstånd vidgar det förändrade sinnelaget mitt synfält så att jag ser hur sammanvävda våra liv är och hur viktigt hoppet är när vi bygger vårt samhälle. Hopp förväxlas ofta med positivt tänkande (”det blir bra vad som än kommer”), men hopp är inte passivitet. Hopp är något som ger kraft och mod att arbeta för en bättre värld.
Vi som skriver detta, vill fortsätta att bo och verka i Högsbo. Och vi vill fortsätta att läsa av väggarna för att kunna uppfatta tidens tecken och gatans röst. Vi vill stödja våra barn och unga till aktivt medborgarskap, där var och en får sin röst hörd och där vi med självklarhet får forma våra kvarter.
Med de män, kvinnor och barn, som byggde stadsdelen på 50-talet och dessförinnan, vill vi också fortsätta arbeta för den demokrati de formade och drömde om.
Lotti Sharif, präst i Högsbo församling
Karolina Gustavsson, diakon i Högsbo församling