Svensk sjukvård har betydande problem med tillgängligheten, och då behandlingar fördröjs eller uteblir leder det till låg kvalitet. Larmen om brist på vårdplatser och långa väntetider till operation duggar tätt. Mer än 170 000 personer väntar på en operation och endast cirka 60 procent av planerade operationer utförs inom ”vårdgarantin” enligt SKR. Problemen förvärrades av pandemin, men fanns till stor del redan innan.
Bristen på sjuksköterskor är det enskilt största problemet i svensk sjukvård som mycket kraftigt begränsar produktiviteten och leder till vårdplatsbrist (felaktigt ordval då det egentligen handlar om personalbrist, oftast brist på sjuksköterskor), långa operationsköer och patientskador på grund av utebliven vård.
Under de cirka 25 år som jag jobbat inom svensk sjukvård har jag sett hur kliniskt aktiva, erfarna sjuksköterskor i allt högre utsträckning väljer andra karriärvägar inom administration, till exempel ledarskap, vårdutveckling och kvalitetsarbete, än patientnära arbete.
Brist på sjuksköterskor
I dagens underbemannade sjukvård måste också allt fler sjuksköterskor, ofta de mer erfarna, ägna sig åt att lösa administrativa problem som att räkna, uppdatera och kommunicera kring vårdplatser/operationer, samt lägga tid på att hitta personal och få scheman att gå ihop. Hur många avdelningar hade kunnat bemannas med den samlade tidsåtgången för denna brandsläckning? Den nya arbetstidslagen som begränsar möjligheterna att schemalägga ökar dessa problem. Konsekvensen blir att det blir brist på sjuksköterskor generellt, men särskilt sjuksköterskor med lång erfarenhet. Detta leder till operationsköer och vårdplatsbrist med ständiga överbeläggningar.
Modern sjukvård kräver ett nära lagarbete där alla spelare; läkare, sjuksköterskor och undersköterskor från flera delar av vårdkedjan, till exempel vårdavdelning, operation och postoperativ vård måste leverera. Varje del kräver hög kompetens och erfarenhet och det räcker att en del i vårdkedjan saknas för att kvalitet och/eller tillgänglighet skall bli lidande. En av de viktigaste ingredienserna i ett välfungerande sjukvårdsteam är lång erfarenhet av de problem som man skall lösa.
Det finns dock tydliga orsaker och även lösningar på den situation som svensk sjukvård hamnat i. Orsaken till att sjuksköterskor väljer andra karriärvägar än patientnära arbete är att de har en nästintill obefintlig klinisk karriärstege, med mycket dålig löneutveckling och liten utveckling av sina arbetsuppgifter och arbetstider över tid.
Konsekvensen blir att nyutbildade, oerfarna sjuksköterskor har lika hög eller högre lön än de som har arbetat i flera år på samma arbetsplats
Vårdförbundet har drivit frågan om högre ingångslön för sjuksköterskor, men har inte samtidigt fått en tydlig lönetrappa för klinisk kompetens. Konsekvensen blir att nyutbildade, oerfarna sjuksköterskor har lika hög eller högre lön än de som har arbetat i flera år på samma arbetsplats. Sjuksköterskor som jobbat mer än tio år på samma arbetsplats och blivit specialiserade på en viss typ av sjukvård kan se fram emot att fortsätta på samma plats och med svag löneutveckling och frekventa helg/nattskift.
Inte förvånande väljer många att gå vidare till andra delar av vården där de inte använder sin surt förvärvade kompetens för patientnära arbete, och får bättre betalt och mer ledig tid på kvällar och helger. Att alIt fler administrativa tjänster har skapats och att organisationen har ökat fokus på administration i stället för på kärnverksamheten bidrar starkt till utvecklingen. Tron på att fler möten, processkartläggningar och mätningar av ”produktion” kommer att få bukt med sjukvårdens problem är stor, men kanske måste man se på andra lösningar?
Hålla kvar kontakten
Lösningen på vårdplatsbrist och operationsköer är att skapa incitament för sjuksköterskor att arbeta kvar i patientnära klinisk vård och förutsättningar för att orka arbeta ett helt arbetsliv i patientnära vård. Exempel är högre ersättning i form av en tydlig klinisk löne-stege, ökad flexibilitet i arbetstider samt förändrade arbetsuppgifter inom kliniken med möjlighet till ökat medicinskt ansvar med ökad erfarenhet. Alla med vårdprofession som går till administrativa tjänster borde också vara kvar minst 25 procent i patientnära vård, detta blir både ett tillskott av personal och ett sätt att hålla kvar kontakten med verksamheten.
Genom att vända strömmen av sjuksköterskor som går till administrativa tjänster så kan vi både få mer högutbildad personal i kärnverksamheten och minska antalet administratörer i vården. Det hade varit ett riktigt lyft för svensk sjukvård!
Daniel Nilsson, docent och överläkare i neurokirurgi