Det kommer oroväckande signaler om att Sverige är på väg att återuppta vapenexporten till Turkiet. Sverige har sedan 2019 och Turkiets invasion av kurdiska områden i Syrien sagt nej till en sådan vapenförsäljning. Men nu säger chefen för Krigsmaterielgruppen på den tillståndsbeviljande myndigheten Inspektionen för strategiska produkter (ISP) Karl Evertsson (Expressen 29/5) att Sveriges ansökan om Nato-medlemskap kan påverka frågan och innebära att Sverige börjas sälja vapen till Turkiet igen.
Erdogan har framfört flera hotfulla och verklighetsfrämmande krav för att säga ja till Sveriges Nato-ansökan, varav rätten att få köpa svenska vapen är ett. Erdogans krav på att få köpa svenska vapen kommer samtidigt som Turkiet hotar med att genomföra ytterligare en invasion av kurdiska områden i Syrien. En sådan invasion skulle med stor sannolikhet skulle leda till många döda, driva tusentals människor på flykt och riskera att leda till en etnisk rensning av området.
Omfattande kränkningar
Den svenska regeringens riktlinjer säger att vapenexport inte bör beviljas till ett land som är involverat i, eller riskerar att dras in i, en väpnad konflikt eller om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. Människorättsorganisationen Amnesty International påtalar regelbundet den bristande rättssäkerheten i Turkiet och förföljelsen av den politiska oppositionen.
Processen kring inlämnandet av den svenska medlemskapsansökan till Nato forcerades fram och präglades i väsentliga delar av aningslöshet. I debatten framställdes Sveriges ansökan ofta som en ren formalitet. I början av mars påstod till exempel Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att har var säker på att ”Sverige och Finland är de två länder i världen som snabbast kan bli medlemmar i Nato”. I den säkerhetspolitiska rapporten ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige” som en arbetsgrupp tillsatt av regeringen snabbt arbetade fram listas i praktiken endast fördelar med ett Nato-medlemskap. Ingenstans diskuteras risken för att ett enskilt medlemsland på allvar skulle sätta hinder i vägen för Sveriges ansökan. Ingenstans i rapporten antyds att Sveriges utrikespolitiska handlingsutrymme skulle begränsas. Nu gäller det för regeringen att gå från ord till handling och verkligen visa att ett svenskt Nato-medlemskap inte minskar vår utrikespolitiska handlingsfrihet.
Processen kring inlämnandet av den svenska medlemskapsansökan till Nato forcerades fram och präglades i väsentliga delar av aningslöshet
Sverige har nu hamnat i ett bekymmersamt säkerhetspolitiskt läge. Vi har efter en hastig debatt avsagt oss den militära alliansfrihet som varit en grundbult i Sveriges säkerhetspolitik i mer än 200 år och som varit en viktig komponent i såväl den svenska självbilden som i bilden av Sverige utomlands. I stället har vi hamnat i limbo, i ett ingenmansland där den militära försvarsallians vi sagt oss vilja bli en del av inte ens förmår gå vidare med vår medlemsansökan. Ju längre tid denna situation varar, desto mer utsatt blir Sveriges position.
Turkiets agerande spelar också Vladimir Putin och Ryssland i händerna. Rysslands vidriga och folkrättsstridiga angrepp på Ukraina har upphävt det etablerade säkerhetsordningen i Europa. Men kriget har hittills inte gått Rysslands väg på det sätt som Putin hoppats. Angreppet på Ukraina har förstärkt enigheten inom EU. Angreppet fick dessutom Finland att ta snabba initiativ på vägen mot ett Nato-medlemskap. Sverige förmådde inte avvakta, utan traskade snabbt patrull bakom Finland. Om Finlands och Sveriges Nato-ansökningar beviljas – vilket de sannolikt görs - kommer Ryssland att ha ett förstärkt Nato ännu närmare sina gränser än tidigare. Erdogans agerande förhalar processen och blir ur det perspektivet ett ljus i det politiska mörkret för Putin.
Mod och integritet
Nu är tid för Sveriges politiska beslutsfattare att visa prov på mod och integritet. Självklart ska Sverige inte krypa för en auktoritär ledare som Erdogan och hans repressiva regim i Turkiet. Vill Nato på allvar ha Sverige som medlem är det också upp till de övriga 29 medlemsstaterna att sätta press på Turkiet att säga ja till Sveriges ansökan.
Sverige ska inte låta sig pressas till eftergifter i frågor som berör grundläggande värden i svensk utrikespolitik. Sverige ska inte sälja vapen till stater som flaggar för att invadera andra stater eller som grovt kränker de mänskliga rättigheterna. Därför ska Sverige heller inte sälja vapen till Turkiet.
Ulf Bjereld Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet