Sverige har en mycket robust och omfattande skyddslagstiftning i den samlade arbetsmiljölagstiftningen. Med arbetsmiljölagen som ramlag kompletterad av arbetsmiljöförordningen och preciserad av Arbetsmiljöverkets föreskrifter borde dödsfall, olyckor och skador i arbetslivet kunna undvikas.
Tyvärr är det inte så, i stället ökar dödsfallen. 48 människor kom aldrig hem från arbetet 2021, 2022 var det 49 och 2023 dog 63 människor på jobbet. Det ser inte bättre ut under första kvartalet 2024, 13 människor har dött på arbetet på knappt tre månader, under de tre första månaderna av 2023 dog 8 människor. Tragedi är ett starkt ord, men här passar det. Detta är helt och hållet tragiskt.
Flera tragedier
Denna fasansfulla situation borde engagera och förfära lagstiftare, regering, arbetsgivare, fackföreningar och ansvariga myndigheter eftersom varje dödsfall är en tragedi som drabbar familjer och vänner till människor som dör väldigt hårt. Ett land med den självbilden Sverige har som ett civiliserat land och en stark rättsstat borde rimligtvis tillsätta kriskommissioner med uppgift att snarast förverkliga nollvisionen av antal dödsfall i arbetslivet men det som sker är snarare icke-beslut och ännu fler tragedier.
Sedan länge är det Arbetsmiljöverket som utför tillsyn av arbetsmiljölagstiftningen hopplöst underdimensionerad. Det är skamligt för Sverige att antalet arbetsmiljöinspektörer inte ens klarar att nå upp till rekommendationen från ILO om en inspektör på 10 000 förvärvsarbetande människor. Sverige har en på 20 000, alltså hälften så många av minimirekommendationen.
Om ingen utövar ordentlig tillsyn av lagstiftningen är risken att det blir fler och fler som dör på arbetet. Dessutom ökar risken för skador och sjukdomar. Exakt detta har hänt under de senaste decennierna då ett redan underdimensionerat arbetsmiljöverk minskat sina inspektörer från 350 år 2006 till som lägst 270 i början på 2020-talet. Ingen regering och riksdag har förmått att ta beslut som ens hamnar i närheten av rekommendationen från ILO sedan minskningen inleddes 2006.
Att det anses viktigare att otaliga mellanhänder ska tjäna pengar på att ta in underentreprenörer än människors liv och hälsa visar på en vidrig människosyn, men så är fallet på dagens arbetsmarknad
I Sverige har kontrollen av arbetsmiljön tappats bort fullständigt med byggsektorn som värsta skräckexemplet där entreprenadkedjorna är så långa att det emellanåt är okänt för ansvariga vilka som egentligen befinner sig på arbetsplatserna. Detta förekommer i andra branscher också. Att det anses viktigare att otaliga mellanhänder ska tjäna pengar på att ta in underentreprenörer än människors liv och hälsa visar på en vidrig människosyn, men så är fallet på dagens arbetsmarknad. Till och med rent kriminella element som helt struntar i arbetsmiljö kan ofattbart nog manövrera tämligen ostört.
Den urartade och dödliga arbetsmiljön måste stoppas omedelbart.
Johan Kanmert, skyddsombud Transportarbetareförbundet