I förra veckans säsongspremiär av ”Sverige möts” i SVT sa inrikesminister Mikael Damberg att han ”aldrig har träffat en svensk polis som tror att gängkriminaliteten skulle minska om vi släpper cannabishandeln fri i Sverige”. Jag skrev då en tweet som jag taggade Damberg i: ”Ska vi ta en fika?”
Öppna upp för andra perspektiv
Jag gör mig inga illusioner kring Dambergs schema och att han förmodligen inte har tid att fika med en enkel dialogpolis för att diskutera drogpolitik. Däremot önskar jag ändå att han och hans ansvariga ministerkollegor är mer öppna för andra perspektiv i frågan än vad de hittills uppvisat i debatten.
Vilket för mig in på sakfrågan och det jag skulle vilja säga till inrikesministern över den där kaffekoppen.
Som det är idag är debatten en veritabel pyttipanna av ämnen där ingen vet egentligen vad den andre diskuterar; pratar vi om droganvändning eller missbruk?
Jag efterlyser tydlighet och nyans i samtalen och debatten som förs kring drogfrågor. Som det är idag är debatten en veritabel pyttipanna av ämnen där ingen vet egentligen vad den andre diskuterar; pratar vi om droganvändning eller missbruk? Pratar vi om dödsfall eller gängkriminalitet?
En legalisering och reglering skulle förmodligen inte minska gängkriminaliteten per se. Gängen skulle däremot få en betydande inkomstkälla kraftigt begränsad, det är min uppfattning. I jämförelse är det väldigt få som köper alkohol – en legal och kraftigt reglerad drog - på den svarta marknaden.
Förvirrande begrepp
Det finns skäl till att det råder en otydlighet i debatten. Ett av dem är att vi i Sverige sedan lång tid medvetet klumpat ihop vitt skilda substanser och kallat dem knark eller narkotika. Jag inser att det är kontroversiellt att säga att det finns sämre och bättre droger, men det är inte mindre sant att cannabis och heroin är helt olika droger med helt olika effekter på kroppen.
En reglering av cannabis skulle inte lösa problemet med Sveriges höga narkotikarelaterade dödsfall. Där behöver vi titta på brukarrum och liknande skademinimerande åtgärder.
Det är inte cannabis som ligger bakom de höga dödstalen. En reglering av cannabis skulle istället syfta till att decimera de kriminella gängens ekonomi.
Det finns inga snabba lösningar på de här frågorna och jag efterlyser heller inga lösningar. Jag efterlyser ett pragmatiskt förhållningssätt som inte grundar sig i en verklighetsfrånvänd dröm om ”det narkotikafria samhället”.
Jag har mina åsikter och mina perspektiv i frågan. Bland annat är jag fullständigt övertygad om att avkriminalisering av eget bruk – inte bara av cannabis - är en självklarhet i ett humanistiskt samhälle. Ska vi hjälpa människor som lider av missbruk så måste vi sluta se dem som brottslingar. Men ansvariga ministrar vill i dagsläget inte ens utvärdera lagen om konsumtionsförbudet, trots Folkhälsomyndighetens rekommendation att göra det.
Om inrikesministern trots allt får en lucka över i schemat är min inbjudan stående.
Erik Petschler, dialogpolis