Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Från den första juni ska vi få ha öppet till 22 och vi vet ärligt talat inte om vi ska skratta eller gråta åt det beskedet, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT
Från den första juni ska vi få ha öppet till 22 och vi vet ärligt talat inte om vi ska skratta eller gråta åt det beskedet, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT

Senare öppettider en klen tröst för en krogbransch i kris

Efter att i sex månader tvingats stänga klockan 20.30 utökas nu restaurangers öppettider till 22.30. Klart som fan det är bättre, men det är ju inte bra för det, skriver Eskil Vowles och Tove Andersson, ägare till restaurangerna Gyllene Prag och Schnitzelplatz.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 14 januari skrev vi en debattartikel där vi beklagade att de hårda restaurangrestriktionerna med två dagars varsel förlängts ytterligare en gång. Vi skrev om respektlösheten mot restaurangbranschen och om avsaknaden av logik i de restriktioner som införts.

Nu, fyra månader senare, är det dags igen. Restriktionerna är kvar och de har just förlängts ytterligare en gång. Denna gång fick vi fem dagars framförhållning. Därför känner vi att vi måste skriva igen. För vi förstår fortfarande inte logiken i hur vi blir behandlade.

LÄS MER: Vilken annan bransch hade accepterat att bli behandlad så här?

Nu sägs det att vi från den första juni ska få ha öppet till 22.30 och vi vet ärligt talat inte om vi ska skratta eller gråta åt det beskedet. Visst, det är ett litet steg i rätt riktning, men det känns också som om vi utnyttjas som ett signalverktyg. Är det ”det nya normala” som ska drivas igenom nu? En ny moral? Vissa blir för fulla på nätterna så nu får ingen gå ut på restaurang?

Saknas fortfarande underlag

Vi har fortfarande inte sett någon statistik på att smittan sker mer på restauranger än någon annanstans. Det finns inget stöd för att de hårdare restriktionerna för restauranger haft någon effekt. Folkhälsomyndigheten har själva gått ut och sagt att smittan inte drivs på av restaurangerna. Ändå hör vi argument från politikerna som att “vettet går ur på natten när man druckit”. Så skulle det kunna vara, men alla som sett köerna utan Systembolaget förstår att folk inte slutar dricka för att krogarna stängt. Istället får vi som jobbar på restaurangen upplysa gästerna om att de måste lämna sina efterfestkassar hemma medan de sitter avskilt och äter mat. Klockan 20 är nämligen inte kvällen slut. För många är det då den börjar. Då byts handspriten mot annat och ingen tjatar längre om avstånd.

Nu är det som det är. Vi kan bara acceptera och gilla läget. Det hade vi kanske kunnat göra om vi blev vettigt kompenserade. Men då kommer nästa punkt vi inte förstår. Vi förstår inte varför det inte finns några riktade stöd för de branscher som får de facto näringsförbud.

Vi försöker driva en verksamhet. Vi har byggt upp den genom att arbeta utifrån de förutsättningar vi har. En välskött restaurang i Sverige har en genomsnittlig vinstmarginal på 5-10 procent. När öppettiderna dramatiskt sänks, i vårt fall med en tredjedel, och vi dessutom blivit av med en tredjedel av sittplatserna, behöver man inte vara ekonom för att förstå att det inte går ihop.

Regeringen pratar om historiska stödpaket och ekonomiska satsningar. Det låter jättebra, men det är inget som är anpassat för oss. Det borde vara en rättighet för oss småföretagare att bli kompenserade för regeringsbeslut utom vår kontroll, men så är det inte. Vi blir istället misstänkliggjorda och anklagade för att vara fifflare. ”Vi vill inte att pengarna hamnar i fel händer” säger Magdalena Andersson som förklaring till att stöden inte betalas ut direkt, så som de faktiskt gjorde förra våren. Det kan man ju förstå, det är viktigt att pengarna inte hamnar fel.

Vem är ”fel händer”?

Men är det verkligen vi småföretagare som är “fel händer”? Vi som blöder och går minus månad efter månad? Är det inte företag som Attendo eller Sandvik som är fel händer? Företag som gör miljonvinster och delar ut pengasäckar till sina ägare samtidigt som de fått statliga stöd? Är det verkligen vi som kämpar för att behålla vår personal, vi som betalar alla våra skatter och avgifter i Sverige istället för på Caymanöarna som är fel händer? Det är dags att myten om fifflet och den generella misstron mot vår bransch tar slut nu. Vi är otroligt hårt kontrollerade av Skatteverket. Det finns säkert någon som fuskar med något, men så är det överallt. Det kan inte övriga 99,9 % straffas för.

Vi har haft personal permitterade sedan i november. Vi har betalat alla deras löner och sociala avgifter, men vi har ännu inte fått svar på ifall vi får stöd för detta och vi vet inte om eller när det kommer några pengar. Hur är det meningen att det ska gå ihop?

Om det inte är farligt att komma till oss så låt oss fortsätta ta ansvar men låt oss få hålla öppet. Om det inte går och vi inte får ha öppet, hjälp oss då med våra kostnader.

Vi förstår att det behövs restriktioner. Vi förstår att sjukvården är överbelastad. Vi förstår att folk dör och att pandemin drabbar alla på fruktansvärda sätt. Men vi förstår inte varför orimligt ansvar ska ligga på oss? Vi tar redan ansvar och ser till att alla håller avstånd så att smittan inte sprids här. Om inte det räcker vore det väl mer rimligt att stänga oss? Det finns ju en lag för detta. Om det inte är farligt att komma till oss så låt oss fortsätta ta ansvar men låt oss få hålla öppet. Om det inte går och vi inte får ha öppet, hjälp oss då med våra kostnader.

Vi försöker nu ändå vara positiva, vi hoppas detta är ett steg i rätt riktning och vi hoppas att detta blir vår sista debattartikel på detta ämne, men vi vågar inte tro på det riktigt ännu.

Eskil Vowles Ägare av Restaurang Gyllene Prag och Schnitzelplatz Lagerhuset i Göteborg

Tove Andersson Ägare av Restaurang Gyllene Prag och Schnitzelplatz Lagerhuset i Göteborg