Ett litet barn som tillfälligt stod under samhällets skydd har dött. Barnet hade vaknat på morgonen, lämnat huset där han vistades och drunknat i ett närliggande vattendrag. Exakt vad som hände och hur denna olycka kunde ske, vet vi inte, men vi vet att för de föräldrar som eftersökt stöd hos samhället är sorgen oändlig. Vi vill nu mana till en diskussion om hur vårt samhälle ska ta hand om barn och unga i behov av vårt stöd.
Privatiseringen av den sociala barnavården har gått långt. I dag är ungefär två tredjedelar av HVB-hem privata. Endast runt 20 procent har offentlig huvudman. Det finns starka ekonomiska incitament för enskilda huvudmän att starta HVB (Hem för vård eller boende). I den granskning som SVT Nyheter gjort av det HBV-hem där den femåriga pojken vistades framkommer i intervjuer med tidigare anställda att huvudmannen satt i system att inte bemanna i enlighet med de avtal som gjorts med kommunerna, uppgifter som dementeras av representanter för huvudmannen. 2020, ett år då företaget gick med 29 miljoner i vinst, betalade Göteborgs Stad företaget upp till 20 000 kronor per dygn för varje placerat barn.
Småföretag köps upp
I Konkurrensverkets rapport ”Marknaden för HVB för ensamkommande, barn och unga” beskrivs hur småföretag som redan har tillstånd att bedriva HVB köps upp av större företag, ofta med resultatet att de tidigare anställda lämnar verksamheten, och att de småföretagen efter uppköp läggs ner på grund av bristande lönsamhet i området.
Även enheter som drivs med offentlig huvudman tvingas lägga ner eller organisera om sin verksamhet i den prispress som uppstår när stora företag lämnar anbud i upphandlingar. I Göteborg skedde just detta med Bryggan akuthem, ett offentligägt bolag som drev HVB centralt i Göteborg och som akut tog emot barn i behov av skydd och omsorg. Verksamheten stängdes 2019.
Familjehem används som jourhem
När det gäller jourhemsplaceringar finns också problem. Behovet av jourhem täcks inte alltid av de jourhem som finns inom kommunen, vilket resulterar i att familjehem anställda av privata företag får användas som jourhem akut. Barn placeras, i strid med regelverket, i familjer som ännu inte har utretts av socialtjänsten. I en sådan situation blir det återigen svårt för socialsekreteraren att kunna ge tillräcklig information till barnet och familjen om förutsättningarna för placeringen.
Kommunen kan inte heller vara säker på att man får vad man betalar för. Detta kan bli början på en kedja av omplaceringar. Dels eftersom det kan visa sig att familjehemmet inte lever upp till de ställda kraven när placeringen redan har skett och dels eftersom barnet, om och när det är möjligt, helst ska omplaceras till ett familjehem i egen regi. Om den här processen drar ut på tiden hamnar barnet i en tillvaro präglad av osäkerhet. Innan det är bestämt i vilket familjehem vården ska bedrivas kan andra behandlingsinsatser och barnets skolgång bli lidande.
Geografisk närhet
I svåra akuta situationer då barn har behov av en placering utanför hemmet är det en klar fördel om den socialsekreterare som ska genomföra placeringen har god kännedom om det placeringsalternativ som är aktuellt för det enskilda barnet. Detta för att på ett trovärdigt sätt kunna trygga familjen i att barnets behov kommer att tillgodoses på bästa sätt.
Den geografiska närheten spelar i det här sammanhanget också stor roll. Det är lättare för föräldrar att samtycka till en placering om barnet inte är flera timmar bort och för barnet blir det mindre belastande att i en akut situation färdas långt från det man känner till.
Förvärrad situation
Vi har en bra lagstiftning med klart barnperspektiv avseende omhändertagande av barn och unga i Sverige. Lagen är tydlig när det gäller vilka skyldigheter som föreligger. Tyvärr försvårar organisationen av vården uppfyllnaden av dessa skyldigheter.
Bristen på familjehem och HVB med lokal förankring, där familjerna och verksamheterna är väl kända för den socialtjänst som ger dem i uppdrag att genomföra vården, leder till att kommunen tvingas placera barn och unga i vårdalternativ som inte bistår dem och familjen till en positiv förändringsprocess. De stora företagens inmarsch på marknaden har förvärrat den här situationen. Om inget sker för att reglera deras framfart kommer vi som samhälle ha svårt att stå för den vård som bedrivs.
Barn och unga som står under samhällets skydd är mycket utsatta och var så redan innan vi tillät stora företag bedriva vården. De har ingen röst. Hur vi organiserar vården av dem och vilka aktörer som anförtros dem behöver diskuteras. Vad vill vi ha för samhälle och hur vill vi ta hand om våra mest utsatta barn och unga?
Anna Harring, socionom
Marie Holmqvist, forskare
LÄS MER:HVB-hem stänger efter femårings död