I debatten om elitsatsning för ungdomar finns på den ena sidan föräldrar, några ledare och ett lag som tycker att den vanliga breddföreningen inte räcker till för deras ambitioner. Man vill helt enkelt mer. På andra sidan argumenterar föreningsrävar, förbundsanställda och andra som pekar på forskning som säger att man varken skall rusa fram i sin iver att bli en bra fotbollsspelare eller exkludera killar och tjejer som tar längre tid på sig i sin utveckling.
Breddidrotten är till för alla. Problemet är att man också vill peka ut hur det skall vara för alla. Man har implementerat strategier, taktiska inriktningar och tillhörande läromaterial. Helt rätt, men utmaningen är att få föräldrar att lägga nödvändig tid på den utbildning man bör ha för att med kvalitet träna 13-14-åringar.
Tränare med gedigen kunskap
Ett bra exempel på en förening som höjt nivån är Athletic FC. Tanken är att locka och samla dem som är extra ambitiösa och erbjuda dem en miljö som utvecklar dem ytterligare i sin fotboll. Här finns givetvis tränare med gedigen kunskap. Sprungen ur elitklubben med allt vad det innebär.
Men varför kräva utbildade tränare när fotboll skall vara lek? Jo, vi bör möta barnens visioner på ett bättre sätt idag. Förr gick vi unga spelare på klubbens A-lagsmatcher och blev inspirerade. I dag vet unga fotbollsspelare mer om Messis familj, bostäder, lön och bilar än vilka som spelar i föreningens A-lag.
Barn kan heller inte sätta mål för sin idrottande. Det är alldeles för många komponenter på vägen de inte kan påverka. Men de kan ha en vision om att spela i exempelvis ett A-lag.
Och de kan ha som mål att vara med på varje träning och varje match, och väl där vilja bli bättre. De kan också ha som delmål att bli så bra som möjligt på varje moment de tränar. Resten av resan är en blandning av tur och möjligheter som uppstår under vägen.
Måste veta vad hen pratar om
Just därför blir det allt viktigare med ledare som kan leda, prioritera, instruera, coacha, ha tillgång till rätt verktyg, veta vad hen pratar om, det vill säga kunna fotboll. Annars ger dagens unga upp. Det kan få högre kvalitet och ungdomliga kickar på andra ställen. I vilken laptop som helst.
Jag vågar hävda att bra utbildade ledare är en av de viktigaste nycklarna. Ledare som inte tar dyrbar träningstid för att springa i skogen med sina 13-14 åringar utan istället tränar teknikmoment, teknikmoment, teknikmoment. Unga som utvecklar sin teknik kommer att älska sin sport. Teknikträning måste erbjudas ända upp till 15 års ålder.
Bra teknik känns i hela kroppen. Bra teknik går att visa upp. Och det är bra teknik de konsumerar i sina kanaler idag. Alla tonåringar jämför sig med omvärlden.
Ingen vet hur fotboll spelas om 10 år. Det vi vet, är att spelet blir allt snabbare. Det är farten som skapar möjligheter och försvårar för motståndarna. Därför anser man i dag att man skall lära sig så många teknikmoment som möjligt i högsta möjliga tempo. Eftersatt teknik är svår att förbättra senare, mest på grund av tidsbrist. Nivån på teknik, spelmoment, spelförståelse (läsa av, tolka, handla) avgör hur långt spelaren når.
På högsta nivån krävs redan idag 90 procent rätt. (9 av 10 passningar skall gå rätt) Plus att man kan löpa och springa hela matchen, totalt 1 mil per match. Dessutom har man krav på exekutiva funktioner som till exempel koncentration, känslokontroll i stressiga situationer, impulskontroll, strategiskt tänkande och kritiskt tänkande.
Klarar breddföreningen att möta detta? Naturligtvis inte. Många föreningar är nöjda med att vara en mötesplats för deras medlemmar och har då inga eller låga utbildningsambitioner. Men många klubbar skulle utan vidare kunna kopiera akademiernas sätt att skapa lärmiljö och de komponenter den innehåller.
De ambitiösa måste få utvecklas
Unga med ambitioner inom fotbollen skall givetvis också ha en plattform att utvecklas på, att drömma om, att växa upp på. De existerande så kallade elitlagen kan inte absorbera alla med ambition. Därför är det snarare en förutsättning att fler initiativ som Athletic FC kommer fram. För allt fler föreningar lägger ner sina 13-årslag. Många ledare vittnar i efterhand att det var de sent utvecklade som lade nivån på träningarna och därför lade de lite mer ambitiösa spelarna av. Laget blev sakta sämre och tynade bort.
Framtiden bör därför omfamna:
• Riktig insikt om att ungdomsidrott handlar allt mer om utbildning av individer än ren utövning av sport
• Fler specialföreningar
• Krav på utbildade tränare från 12-års ålder
• Fungerande modeller och pedagogik för att anpassa utbildning efter utvecklingsnivå
• Föräldrarkontrakt från 12-års ålder
Kanske kan vi då släppa den eviga diskussionen om nivåreglering och exkludering som alltid missförstås. Mycket för att det inte diskuteras ordentligt i dagens utbildningar mer än som några rader om att det helt enkelt inte skall finnas.
Peter Olausson, fotbollspappa och utbildad fotbollstränare