Ett tolvårigt barn valde att hantera den mobbning han utsattes för genom att döda ett barn och allvarligt skada två andra. Vi läser, vi förfasas, och undrar vad som sker på andra sidan Östersjön. Vi frågar oss hur det kommer sig att tjugoen personer mördats i finsk skola sedan 2007, skriver debattören.
Ett tolvårigt barn valde att hantera den mobbning han utsattes för genom att döda ett barn och allvarligt skada två andra. Vi läser, vi förfasas, och undrar vad som sker på andra sidan Östersjön. Vi frågar oss hur det kommer sig att tjugoen personer mördats i finsk skola sedan 2007, skriver debattören. Bild: Jonas Lindstedt

Säg upp er och berätta om våldet och otryggheten i skolan

Jag berättar om mordhoten riktade mot mig och mina barn som till slut fick mig att lämna skolans värld. Jag berättar om den gången jag såg en elev rikta en soft air gun mot sin mobbare, vi var alla övertygade om att det var en riktig pistol. För att föräldrar och politiker ska bli oroliga nog att ta tag i att förändra situationen behövs röster som kommer inifrån. Siffror räcker inte, skriver Elin Johansson.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Den senaste veckan har vi kunnat läsa om ännu en skolskjutning i Finland. Ett tolvårigt barn valde att hantera den mobbning han utsattes för genom att döda ett barn och allvarligt skada två andra. Vi läser, vi förfasas, och undrar vad som sker på andra sidan Östersjön. Vi frågar oss hur det kommer sig att tjugoen personer mördats i finsk skola sedan 2007.

Även vi har förlorat elever och lärare. Senast i Malmö 2022 när en elev mördade två lärare. De senaste tolv åren har tio personer fallit offer för dödligt våld i svensk skola enligt Dagens Samhälle, den 22 mars 2024. I en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet framkommer det att man under samma tid kan ha avvärjt över 40 skolattacker. Fler och fler skolor utbildar sig inom det som kallas “pågående dödligt våld” och sedan slutet på förra året finns en hemsida dedikerad åt stöd och information om attentat riktat mot skolor. Den vänder sig till alla skolformer och har skapats av bland annat Msb, polisen och Skolverket. Allt för att vi behöver vara väl förberedda.

ANNONS

Inte den enda

Jag kan därför inte vara den enda, före detta läraren i Sverige som fått sitta ner och tala mina barn till ro innan arbetsdagens början. Som försäkrat mina barn om att mamma inte kommer att dö när hon går till jobbet. Men jag är en av få som berättat om mina upplevelser för en bredare publik än närmsta familj.

I min senaste bok berättar jag om bomben som tillverkats och exploderat utanför mitt klassrum, men inte om den misslyckade detonationen i bamba. Jag berättar om den tonåring som planerade att genomföra en skolmassaker på min arbetsplats, hur det gick till när han berättade det för mig och hur vi på skolan hanterade situationen. Jag berättar om mordhoten riktade mot mig och mina barn som till slut fick mig att lämna skolans värld. Jag berättar om den gången jag såg en elev rikta en soft air gun mot sin mobbare, vi var alla övertygade om att det var en riktig pistol. Jag berättar om några av de saker som är siffror i Brå:s rapport.

Rubriker och artiklar till trots verkar få personer på riktigt inse hur ofta lärares och elevers arbetsförhållanden präglas av våldsamma inslag. Är man insatt i hur skolvärlden fungerar och ter sig är detta inte alls konstigt. Det finns nämligen många mekanismer för att hålla sanningar inom skolans väggar. I alla fall tills polisanmälningar sammanställs av en myndighet och presenteras i form av statistik. Men hur mycket säger statistik om levda erfarenheter hos de som berörs? Ingenting. Och hur mycket berörs en läsare av ansiktslösa siffror? Inte mycket.

ANNONS

Om media trots allt får vetskap om någon oegentlighet är det inte ovanligt att ledning eller vd försöker ta reda på vem i personalen som skvallrat

Arbetar man inom skolan råder tystnadsplikt, som sig bör, skolpersonal får inte dela med sig av information hur som helst. Därtill är vi många som skrivit under diverse tystnadsklausuler där vi lovat att ej tala illa om det företag för vilket vi arbetar. Om media trots allt får vetskap om någon oegentlighet är det inte ovanligt att ledning eller vd försöker ta reda på vem i personalen som skvallrat. Ytterligare en mekanism för att hålla tystnadskulturen levande.

För mig krävdes det att jag lämnade skolan helt och hållet för att kunna tala öppet om mina erfarenheter om våld på min arbetsplats. Jag vet att jag inte är ensam om att bära på arbetsrelaterade trauman som få förstår eller vet om. Därtill är jag övertygad om att fler behöver få vetskap om hur skolpersonal och elevers arbetsmiljö faktiskt ser ut innanför väggarna. För att den vetskapen ska nå ut behöver fler tala öppet om vad vi bär på. Jag vill uppmana de som kan att berätta. De enda som gynnas av tystnad är skolkoncerners ägare.

Otrygg arbetsplats

Vi har många anledningar att oroa oss över svensk skola, över de lärare som säger upp sig eller blir sjukskrivna, de elever som går till en otrygg arbetsplats de är lagbundna att vistas på varje dag och vilka konsekvenser detta för med sig för vårt samhälle. Men för att föräldrar och politiker ska bli oroliga nog att ta tag i att förändra situationen behövs röster som kommer inifrån och som bär på erfarenheter. Siffror räcker inte. Berätta.

ANNONS

Elin Johansson, författare och före detta lärare

ANNONS