Tidskriften The Atlantic ägnade nyligen ett helt nummer åt att analysera konsekvenserna av om Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet i höst. Ett policyområde som saknades men som påverkar Sverige och EU i mycket hög grad var handelspolitiken. USA är till exempel i dag den enskilt största destinationen för svensk export.
Det vi känner till om amerikansk handelspolitik vid en eventuell valvinst för Trump är att han har annonserat en importtull på 10 procent mot alla länder, inklusive EU. Även i övrigt kan vi förvänta oss fler steg i protektionistisk riktning. Om denna politik förverkligas bör EU-kommissionen överväga en strategi som bygger på tre spår.
– Värna öppenheten oavsett vad USA gör
I internationell politik anses spelteoretiska strategier som bygger på tit-for-tat vara effektiva, åtminstone i upprepade ”spel” över tid. För handelspolitik gäller detta dock generellt sett inte, eftersom motåtgärder ofta skadar den egna ekonomin lika mycket som motpartens. För att parafrasera den brittiska 1900-talsekonomen Joan Robinson: Det är lika vettigt att möta tullar med tullar som att kasta stenblock i våra egna hamnar för andra länder har klippiga kuster.
EU bör därför inte svara USA med samma mynt, utan i stället sträva efter skademinimering och hålla importkanalen öppen
Faktum är att modern forskning visar att vinster av handel till övervägande delen kommer från import. Skälet är att import har visat sig starkt förknippad med positiva produktivitetseffekter i den egna industrin. EU bör därför inte svara USA med samma mynt, utan i stället sträva efter skademinimering och hålla importkanalen öppen.
– Bygg nätverk med likasinnade länder
Det naturliga sättet för EU och USA att möta utmaningen från länder som Kina och Ryssland vore att fördjupa det transatlantiska handelsutbytet. Om det inte är möjligt bör EU söka andra nära samarbetsparter. EU-kommissionen eftersträvar just detta och förhandlingar pågår med en rad globala handelspartners som Australien, Brasilien, Indien, Indonesien, Thailand och Malaysia. Kommerskollegium har därutöver presenterat förslag som går ut på att sy ihop EU:s existerande nätverk av handelsavtal. Det gäller inte minst de elva likasinnade länder (Japan, Kanada, Australien med flera) som nyligen skapade ett jättelikt frihandelsområde i Stillahavsregionen.
Gynna Kina och Ryssland
Ett problem är att några av EU:s medlemsländer sätter käppar i hjulet för att förverkliga denna inriktning trots att den är både logisk utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv och har starkt stöd i nationalekonomisk evidens.
Om EU i stället svarar på amerikansk inåtvändhet med en strategi för ökad självförsörjning, blir effekten att tyngdpunkten i världshandeln flyttar någon annanstans, förmodligen till Asien. Det skulle gynna länder som Kina och Ryssland och göra en dålig utveckling sämre.
– Håll kanalerna till USA öppna.
Även om USA inför höjda tullar och handelshinder under en Trump II-administration, bör EU fortsätta att vårda relationen till USA. EU-kommissionen bör till exempel begära undantag från tullhöjningar eller kompensation för förlorat marknadstillträde. EU bör även värna samarbetet inom the EU-US Trade and Technology Council (TTC). Ibland kommer det säkert krävas oortodoxa lösningar, men de måste vara transparenta och marknadsbaserade. Den typen av kvantitativa överenskommelser och statshandel som vi såg konturerna av i USA:s fas 1-avtal med Kina bör till exempel inte kopieras.
EU bör även fortsätta att utarbeta nya policyförslag som innebär lägre handelshinder mellan EU och USA. Synen på frihandel kommer alltid att variera över tid. Just nu svänger pendeln mot ökad protektionism i USA, men om och när den svänger tillbaka är det viktigt att ha konkreta policyförslag till hands.
Bygger sällan på fakta
De kommande åren blir det viktigt att redovisa etablerad kunskap om handel på ett pedagogiskt sätt. I det sammanhanget har Kommerskollegium en viktig roll att spela. Vi kommer inte att sluta att påminna om att argument för protektionism sällan bygger på fakta och hård evidens. I stället är de ofta uttryck för ett behov av att rationalisera politik. Till skillnad från vad man ibland får höra har de senaste tjugo årens teoretiska och empiriska utveckling snarast stärkt argumenten för frihandel. Kommerskollegium publicerade nyligen en skrift som sammanfattar denna forskning.
Förra gången USA höjde sina tullar generellt mot omvärlden var 1930 när den så kallade Smoot-Hawley-lagen stiftades. Den bidrog till motåtgärder från en rad länder och 1930-talets ekonomiska depression. I dag vet vi vilka konsekvenser den typen av politik kan få. Vi har kunskapen som krävs för att välja en annan väg.
Per Altenberg, handelsstrateg vid Kommerskollegium