Vi har i Sverige ett starkt skydd för den personliga integriteten genom GDPR, men inte på nätet. Det grundlagsskydd som tillåter söktjänster att masspublicera enskildas personuppgifter på nätet är unikt för Sverige.
På söktjänsterna kan man hitta husägarens adress och telefon, uppgifter om bostaden och vad den är värd, kartuppgifter, husägarens personnummer och ålder, hushållets storlek, inkomstuppgifter i området, om det finns hund, om husägaren har bil och vad den är värd. Den som betalar några 20-lappar kan ta reda på vad husägaren tjänar, helt anonymt.
Kriminella kan använda söktjänsterna som verktyg för att kartlägga sina offer. En inbrottstjuv eller en rånare kan lätt hitta en äldre person som bor ensam och bryta sig in och råna husägaren.
Skrämma offentliganställda
Söktjänsterna kan också användas för att ta reda på var poliser, åklagare, kronofogdar, politiker och socialsekreterare bor, för att ta några exempel.
Vi har stora problem med gängkriminalitet. Genom att det är så lätt att ta reda på var folk bor hjälper grundlagen gängkriminella att skrämma offentligt anställda och främja den tystnadskultur som redan finns på sina håll, vilket ju är raka motsatsen till det grundlagarna vill skydda; yttrandefriheten.
Vi befinner oss i ett nytt säkerhetspolitiskt läge där söktjänsterna gör det lätt för diktaturer som Ryssland och Kina att kartlägga oss; ministrar, myndighetschefer, kommunstyrelseordförande, försvarsanställda, läkare, sjuksköterskor, lärare, journalister och ingenjörer. Efter Rysslands invasion av Ukraina borde varningsklockorna ringa.
Nu har det gått drygt 20 år sedan grundlagsskyddet infördes. Tyvärr har söktjänsternas databaser blivit en guldgruva för dem som vill missbruka den svenska öppenheten
Grundlagens regler om frivilliga utgivningsbevis infördes 2003 för att anpassa lagstiftningen till en ny medial verklighet. Men KU varnade från start: ”Grundlagsskyddet kan i värsta fall komma att omfatta databaser som utgör rena personregister.” Med facit i hand kan vi konstatera att det är exakt där vi är idag.
Nu har det gått drygt 20 år sedan grundlagsskyddet infördes. Tyvärr har söktjänsternas databaser blivit en guldgruva för dem som vill missbruka den svenska öppenheten.
Vi måste se över grundlagarna och stärka skyddet för den personliga integriteten på nätet. Ett minimikrav är att rätten att bli glömd ska gälla och att man direkt ska få veta om någon betalar för att få veta ännu mer om en, till exempel vad man tjänar.
Det är helt enkelt hög tid att ändra lagstiftningen och täppa till hålet för rena personregister på nätet.
Lena Södersten, förbundsjurist, Villaägarnas Riksförbund