Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Idén om linbanan resulterade i att hutlösa resurser och tid lades på att utreda den – varefter politiken konfronterades med ett resurs- och upplåningskrävande alternativ som skapade fler problem än de som fanns inledningsvis, skriver debattörerna. Bild: Tomorrow AB/Göteborgs stad

Så vill vi stoppa lånekarusellen i Göteborg

De sista tjugo åren har kommunen ökat med mer än 100 000 invånare, vilket ställer stora krav på bostäder och infrastruktur. Med befolkningsökningen kommer också belåningen, vilken har nått rekordhöjder i Göteborg, skriver bland andra Jan Jörnmark (D).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Göteborgs upplåning är rekordstor och växer snabbt. För Demokraterna är ett stopp för den utvecklingen ett överordnat politiskt mål, som påverkar vårt förhållande till de kommunala bolagen, allmännyttan och arbetet med den nya översiktsplanen. Vi har tagit och vi kommer att ta många fler aktiva initiativ i nämnder och bolag för att gripa in i och stoppa en utveckling som i decennier präglats av en ”låt gå”-attityd som nu riskerar vår ekonomiska trovärdighet och sociala hållbarhet. Vi behöver bryta gamla mönster och skapa en mycket mer välfungerande, effektiv och företagsvänlig stad.

Den viktigaste orsaken till lånebehovet är att staden växer. De sista tjugo åren har kommunen ökat med mer än 100 000 invånare, vilket ställer stora krav på bostäder och infrastruktur. Men det är inte bara invånarantalet som ökat: aktiviteten bland företag, i hamnen och i turistnäringen har växt på liknande sätt. Göteborg gick i mitten av 1990-talet in i en av sina starkaste utvecklingsperioder på mycket länge.

Stor utflyttning

En tillväxt av den typen leder till ett starkt ökat investeringsbehov. Det behovet blir ännu större om en region växer så som Göteborg gjort under lång tid: att kärnan oavbrutet förlorar invånare till kransen. Under de sista 20 åren har nettoutflyttningen till kranskommunerna varit drygt 50 000 personer. Det har ökat belastningen på vägsystemet och kollektivtrafiken. Göteborg har mött förändringen på ett oförberett sätt. I de kommunala översiktsplanerna har det inte existerat trovärdiga prognoser över utvecklingen, och när befolkningstillväxten och utflyttningen sedan samtidigt ökat i styrka har det inte lett till några förändringar i planeringen. I stället för en sammanhållen strategi för att möta tillväxten har planeringen skett i bitar.

I de kommunala översiktsplanerna har det inte existerat trovärdiga prognoser över utvecklingen

Linbanan är ett av många exempel på det som hänt: Lindholmen/Lundby är sedan länge stadens viktigaste utvecklingsområde och vårt befolkningsmässiga centrum rör sig mot den norra älvstranden. Behovet av transporter mellan stadens båda älvsidor ökar därför, men den utvecklingen har aldrig behandlats sammanhållet. Knappa planeringsresurser har i stället lagts på visioner om ”älvstaden” och allehanda luftiga planer. I nästa skede har transportbehovet slagit till med större kraft än någonsin, varefter hugskott ersatt den långsiktigt hållbara planering som verkligen behövs.

Karusellen är igång

Resultatet har blivit att man fångat upp en idé om linbana, lagt ännu mer resurser och tid på att utreda den – varefter politiken konfronteras med ett resurs- och upplåningskrävande alternativ som skapar fler problem än de som fanns inledningsvis. Eftersom tid och pengar redan förspillts presenteras planerna i det läget ofta som ”nödvändiga” att genomföra, eftersom behoven under den långa utredningstiden ökat ytterligare.

100-tals miljoner hann tyvärr rulla iväg innan övriga partier klarade av att se verkligheten som den är

Till slut lyckades vi få ett brett gehör för ett stopp av det högt flygande fantasiprojektet – men 100-tals miljoner hann tyvärr rulla iväg innan övriga partier klarade av att se verkligheten som den är. Mönstret från Västlänken är övertydligt: dyra och resurskrävande beslut fattas utan helhetsperspektiv, och när politikerna kommer tillbaka in i processen ”kan ingenting ändras”.

Misslyckade byggprojekt

Planeringsmässigt har den starka tillväxten också mötts av en satsning på den så kallade ”mellanstaden”. Vad som är mellanstad har aldrig varit tydligt, men planeringen har däremot ofta fått liknande effekter: det har visat sig dyrt och tidsödande att komma fram i planeringsarbetet. Utbyggnaden av bostäder, torg och annan infrastruktur har sedan skötts av kommunala bolag som Framtiden, Göteborgslokaler med flera, med ökad kommunal upplåning som följd. Men trots de kostsamma satsningarna lyckas man inte producera de bostäder som efterfrågas, för utflytningen till kransen är starkare än någonsin. Vilket i sin tur både leder till ökade kostnader och fallande skatteintäkter – och ett ännu större tryck på att bygga ut infrastrukturen.

Den utvecklingen kommer att fortsätta så länge vi inte får en tydlig politisk vilja och planeringsmässig inriktning för hur Göteborg ska hantera framtiden. För det behövs en tydlig linje om var det ska byggas och vilken infrastruktur som krävs för den utbyggnaden.

Ödesdigert upprepa gamla misstag

Vi behöver dessutom en tydlig rågång mellan vad som är ett kommunalt ansvar i denna utbyggnad, och därmed också vad som bör skötas av kommunala bolag. Som det är i dag presenteras ofta planer med i grunden dåliga förutsättningar, i förvissningen att de kommer att genomföras av kommunala bolag med hjälp av ökad kommunal upplåning.

Om inte utvecklingen bryts kommer de misstag som gjorts tidigare att återupprepas

Hela denna problembild behöver lyftas fram och analyseras, inte minst i den nya översiktsplan som det just nu pågår ett arbete med. Allt detta har vi tydligt redogjort för i vårt yttrande över det ofullbordade utkastet till översiktsplan.

Om inte utvecklingen bryts kommer de misstag som gjorts tidigare att återupprepas – med stora negativa ekonomiska och sociala konsekvenser för kommunen.

Jan Jörnmark (D)

Thomas Hedberg (D)

Patrik Höstmad (D)

Martin Wannholt (D)