Det anrika svenska rederiet Concordia Maritime meddelade i förra veckan att de nobbar den svenska tonnageskatten och flyttar sin operativa drift till Danmark. Concordias beslut måste ses i ljuset av avsaknaden av en aktiv svensk sjöfartspolitik jämfört med den danska situationen. När Sverige avskräcker rederier från att flagga svenskt och gå in i svenskt skattesystem så att de i stället väljer ett annat lands dito får Sverige inga intäkter. Dessa går i stället, i detta fall, till Danmark.
Färre fartyg med svensk flagg
I dag finns det 98 svenskflaggade fartyg enligt Trafikverket. När den första Löfven-regeringen tillträdde 2015 fanns det enligt samma källa 107 stycken. Under denna tid har vi fått ett svenskt tonnageskattesystem – något som omgivande länder haft i betydligt fler år. Systemet innebär ett mer förutsägbart sätt att betala skatt utan att det betyder att man betalar in mindre skatt. Att systemet infördes är bra, men sedan dess har det inte hänt väldigt lite inom näringspolitiken som stärker sjöfarten i den internationella konkurrensen. Det är till nackdel för svensk industris konkurrenskraft, för den maritima näringen, för arbetstillfällena och för Sveriges totalförsvar. Det har också negativ inverkan på miljö och klimat, trafiksäkerhet och samhällsekonomi kopplat till infrastrukturinvesteringarna.
Det är till nackdel för svensk industris konkurrenskraft, för den maritima näringen, för arbetstillfällena och för Sveriges totalförsvar
Några positiva beslut har dock tagits – bland annat ökningen av de öronmärkta medlen för sjöfartsrelaterad forskning och ur ett sjöfartsperspektiv relativt omfattande infrastruktursatsningar. Från näringens sida ser vi hållbarhetssatsningar i nya fartyg av aldrig skådat slag, enorma insatser för rekrytering och en ständig strävan att effektivisera sjöfartens del i det logistiska upplägget.
Från ord till handling
Parterna i Blå Tillväxt (Föreningen Svensk sjöfart, Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen) har under 2019 skrivit till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), finansminister Magdalena Andersson (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) och poängterat att de näringspolitiska förutsättningarna måste stärkas av statsfinansiella skäl och av totalförsvarsskäl.
Inget har hänt. Inget. Inte ens en utlovad utredning av det så kallade tonnageskattesystemet har startat. I stället ägnar regeringen sig åt att prata om att vi av olika orsaker måste använda sjöfarten i ökad utsträckning. Regeringen måste gå från ord till handling här och nu. Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt agera på alla de tre punkter som Blå Tillväxt gemensamt prioriterat:
• Ersätt stämpelskatten med en stämpelavgift.
• Utred tonnageskattesystemets effekter med målsättningen att utveckla systemet så att fler rederier kan ansluta sig.
• Säkerställ att nettomodellens princip återinförs.
Genomför man dessa förändringar kommer vi inte att ha bättre förutsättningar än övriga länder inom EU, men inte lika markant mycket sämre
Genomför man dessa förändringar kommer vi inte att ha bättre förutsättningar än övriga länder inom EU, men inte lika markant mycket sämre. Det räcker, enligt vår bedömning, för att rederierna i stor utsträckning ska välja svensk flagga och/eller gå in i det svenska tonnageskattesystemet. Vi tror att vi då i närtid kan ha 200 i stället för 98 svenskflaggade fartyg och återigen vara en stolt sjöfartsnation.
Parterna för Blå Tillväxt:
Rikard Engström, vd Svensk Sjöfart
Kenny Reinhold, ordförande Seko sjöfolk
Mikael Huss, vd Sjöbefälsföreningen