Säpochefen Klas Friberg vill förbjuda innehav av terroristpropaganda. Det kan på ytan låta som en bra idé, men risken är uppenbar att en sådan lagparagraf kan missbrukas av dem som vill minska yttrandefriheten. För vem avgör egentligen vad som är terrorpropaganda?
I en brett uppslagen debattartikel argumenterar Klas Friberg för en utredning av frågan. Han ger flera hårresande exempel på material som hittats när Säkerhetspolisen gjort tillslag i terrorärenden.
Filmer som visar brutala mord. Människor som får halsarna avskurna. Som knuffas ned från tak. Kvinnor och barn som slaktas.
För de flesta skulle den sortens material verka direkt avskräckande. Själv känner jag att mig spyfärdig av bara tanken på att titta på filmerna.
Men enligt Friberg används de i rekryteringssyfte. För att locka människor att ansluta sig till IS eller andra terroristgrupper.
Tanken trotsar allt förnuft. Självklart verkar det rimligt att förbjuda den sortens material.
Men som vanligt när det gäller inskränkningar i rätten att inneha eller titta på filmer eller ljudupptagningar eller bilder uppstår en hel massa principiella frågor.
För det första: vem ska definiera vad som är terrorpropaganda? Efter några av de mest kända inspelade morden spreds de på nätet i avskräckande syfte. Uppenbarligen kan de användas på det motsatta sättet men vem avgör om det är det ena eller det andra?
Och var går gränsen? Mord, självklart, men uppmuntran till våldshandlingar?
På senare år har det blivit allt mer populärt att förbjuda åsikter och yttranden. Ambitionen har ofta, om än inte alltid, varit god.
Filmen V för vendetta, som kom för några år sedan, visar hur terrorstämplad person i Guy Fawkes-mask startar ett uppror genom att spränga terrorbomber i centrala London. Helt klart en film som relativiserar terror som vapen. Ska den förbjudas?
Eller Malcolm X texter om färgades motstånd mot rasism? De har tveklöst använts som propaganda för terror. Tillåtet eller inte?
På senare år har det blivit allt mer populärt att förbjuda åsikter och yttranden. Ambitionen har ofta, om än inte alltid, varit god.
Klart ingen vill att människor ska propagera för bisarra terrorsekter.
Men de nya lagarna öppnar för problematiska tolkningar som kan användas i helt andra syften om andra politiska krafter kommer till makten. I den meningen är Säpochefen ute på ett sluttande plan.
Tänk Jimmie Åkesson som uttolkare av propaganda för terrorism så förstår ni vad jag menar.
Säpochefen föreslår bara en utredning. Det är väl okej. En sådan kan reda ut några av de frågor jag ställer i den här texten.
Men inte ens en aldrig så noggrann utredning kan helt gardera sig mot missbruk av en lagstiftning som kan bli mycket problematisk för det fria ordet.
Jesper Bengtsson
