Året är 2011 då en fjortonårig flicka blir våldtagen av tre äldre killar på en strand i Malmö. En anmälan görs, men åtal väcks inte förrän 12 år senare mot tre numera vuxna män, då man matchat en av männens DNA med händelsen, efter att han åkt fast för ett annat brott. Trots det menar tingsrätten att åklagarens utredning inte är tillräcklig för att döma männen.
Här är ett rättsfall som har tyngre bevisning än vad de flesta sexualbrottsanmälningar har, nämligen DNA-bevisning
Här är ett rättsfall som har tyngre bevisning än vad de flesta sexualbrottsanmälningar har, nämligen DNA-bevisning. Ändå anträffas kryphål i lagen för förövare.
Enligt tingsrätten är åklagarens utredning, som bland annat bygger på videoinspelningar, inte tillräcklig för att bevisa att männen hade uppsåt till att målsäganden var under 15 år. Det anses inte heller bevisat att de hade skälig anledning att anta att målsäganden var under denna ålder, enligt den lag som gällde 2011.
Snarare ”oskyldig även om motsatsen bevisats”
Slutligen menar tingsrätten även att det inte är bevisat att de sexuella handlingarna genomfördes med våld eller att flickan var så berusad att hon enligt dåvarande lag befann sig i ett hjälplöst tillstånd, och därför har tingsrätten friat männen.
Men om hovrätten letar efter minsta bevisning för att frikänna våldtäktsmän är begreppet “oskyldig tills motsatsen bevisas” snarare “oskyldig även om motsatsen bevisas”.
I dagens lagstiftning krävs inget uppsåt om att ett barn varit under 15, däremot kan man inte tillämpa en lagstiftning retroaktivt. Vi kan dessutom ändra lagarna hur mycket vi vill, men om de fortfarande kan tolkas fritt av åklagare som inte ser våldet mot kvinnor och flickor som ett problem - ja då spelar det ingen roll.
”Snippadomen” ytterligare ett exempel
Ännu ett exempel på rättspraxis där sexualbrottsutsatta barns röster inte kommer till tals trots reviderad lagstiftning är den så kallade “snippadomen” som väckt stor uppmärksamhet det senaste året, där en man friats från brottet våldtäkt mot barn på grund av att rätten var osäkra på vad flickan menade med ordet snippa. Domarna plockade alltså isär ett barns berättelse och ifrågasatte hennes ordval för att därefter fria mannen. Deras agerande är en kränkning av barns rättigheter och strider mot barnkonventionen som blev svensk lag 2020.
Ställa krav på att domstolarna och hela rättsväsendet genomgår ett omfattande kunskapslyft rörande sexualbrott.
Regeringen gav tidigare i år Socialstyrelsen i uppdrag att se över vård och andra insatser för sexuellt utsatta - däribland även kunskapshöjande insatser för vården.
Vi menar att det även behövs för rättsväsendet. Vi kräver att man i samband med pågående uppdrag parallellt ser till att ställa krav på att domstolarna och hela rättsväsendet genomgår ett omfattande kunskapslyft rörande sexualbrott, barnperspektiv och konsekvenser för utsatta.
Ökad kunskap möjliggör objektiva bedömningar och minskar risken för att fler barn ska bli svikna av rättssystemet.
Maria Näslund, Verksamhetschef TreSkaBliNoll
Ida Östensson, Generalsekreterare ChildX
Cecilia Bödker Pedersen, Generalsekreterare Storasyster
Hermine Holm, Generalsekreterare Rise
Organisationen Paraply.org
Organisationen nxtME
LÄS MER:Mamman: "Hoppas på upprättelse"