Att partierna skyr varandra som pesten främjar knappast kreativa politiska lösningar, skriver debattörerna.
Att partierna skyr varandra som pesten främjar knappast kreativa politiska lösningar, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson / TT

Risken för ökad polarisering i Sverige måste tas på allvar

Ett samhälle där samtalsklimatet inte tillåter meningsfull debatt och partierna skyr varandra som pesten främjar knappast kreativa politiska lösningar där sakfrågorna står i centrum, skriver Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi, och andra forskare vid Pufendorfinstitutet i Lund.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

För någon vecka sedan gick Stefan Löfven ut med påståendet att om Sverige får en M-ledd regering med stöd från SD ”då är det fara å färde för vårt land”. M och SD svarade med att anklaga Löfven för diktaturfasoner och för att vara ”Sveriges svar på Trump”. Är det uppskruvade tonläge vi nu bevittnar bara en naturlig positionering inför kommande valrörelse eller ett symptom på att ett alltmer polariserat Sverige?

När man resonerar om huruvida polariseringen har ökat eller minskat bör man vara tydlig med om man avser ideologisk eller affektiv polarisering. Den förra handlar om hur stor skillnaderna mellan parterna är i sak, den senare om hur stor aversion de har mot varandra.

ANNONS

Ökande polarisering

Tidigare forskning pekar på att de frågor som polariserar svenska väljare och partier handlar om till exempel invandring, miljö och jämställdhet, snarare än vänster-höger-frågor. Detta tyder på att vi har en ökad såväl ideologisk som affektiv polarisering i så kallade GAL-TAN frågor. En nyligen publicerad rapport från Demokratirådet finner mycket riktigt en svag tillväxt av affektiv polarisering inom väljarkåren.

En egen studie visar att oro inför någon del av samhällsutvecklingen ökar graden av affektiv polarisering, men att vänster- och högerväljare känner oro inför olika utmaningar. I en annan studie har vi analyserat affektiv polarisering bland partirepresentanter på basis av riksdagsdebatter och här ser vi att det har fått ökad polarisering mellan de båda blocken, åtminstone mellan åren 1994 och 2014. Blocken har dock luckrats upp i och med Januariavtalet och det är oklart huruvida vi kommer se nya former av affektiv polarisering inför Riksdagsvalet 2022.

Den bild som forskningen ger går emot mediebilden av fenomenet som ger intryck av att vi redan nu lever i ett starkt polariserat samhälle. Ett visst mått av ideologisk polarisering gör att väljarna har olika politiska alternativ att välja mellan. Även en ökad affektiv polarisering kan i viss mån vara av godo då den gör väljarna mer engagerade och därmed främjar politiskt deltagande. Sverige har formats av politiska skeenden där såväl ideologisk som affektiv polarisering mobiliserat väljarna, exempelvis kärnkraftsomröstningen och löntagarfondsstriden. Vissa forskare menar därför att polariseringshotet är överdrivet.

ANNONS

Risk att påverka demokratin

Vi anser dock att ett starkt affektivt polariserat samhälle riskerar att bli handlingsförlamat och ur stånd att genomföra nödvändiga politiska reformer. Ett samhälle där samtalsklimatet inte tillåter meningsfull debatt och partierna skyr varandra som pesten främjar knappast olika kreativa lösningar där sakfrågorna står i centrum. Effektiv realpolitik innebär att reformer eller krisåtgärder ibland måste genomföras av ett annat parti än det som haft dem överst på agendan.

För att undvika en negativ utveckling behövs bred kunskap om den pågående polariseringens djupare orsaker där relevanta delar av vetenskapen får komma till tals. Vår tidigare forskning indikerar att starkt polariserade personer är överrepresenterade på sociala medier och att vissa aspekter av sociala nätverk driver på fenomenet. Forskning om polarisering har främst studerat situationen i USA och relevansen för ett flerpartisystem som det i Sverige är oklar.

Endast den som känner polariseringens djupare orsaker kan förhindra ett framtida Sverige där djupa sociala meningsskiljaktigheter underminerar den tillit som är nödvändig för att olika parter skall kunna samarbeta eller åtminstone kommunicera med varandra.

Varken det pågående EU-initiativet att reglera nätjättarna eller uppmaningar att vi måste bli allmänt snällare mot varandra på nätet torde i sig säkra en gynnsam utveckling. Endast den som känner polariseringens djupare orsaker kan förhindra ett framtida Sverige där djupa sociala meningsskiljaktigheter underminerar den tillit som är nödvändig för att olika parter skall kunna samarbeta eller åtminstone kommunicera med varandra.

Anamaria Dutceac Segesten, docent i strategisk kommunikation

ANNONS

Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi

Michael Bossetta, biträdande lektor i medie- och kommunikationsvetenskap

Tommy Bruhn, forskare i retorik

Hanna Bäck, professor i statsvetenskap

Nils Gustafsson, lektor i strategisk kommunikation

Nils Holmberg, lektor i strategisk kommunikation

Mikael Klintman, professor i sociologi

Jonas Ledendal, lektor i handelsrätt

Michael Morreau, professor i filosofi

Elin A Topp, docent och lektor i datavetenskap

ANNONS