Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nima Rostami, advokat, specialiserad på bland annat migrationsrätt.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rimligt att dra in svenskt medborgarskap för terrorbrott

Nu ställs krav på att upphäva svenskt medborgarskap för dem som har anslutit sig till terroristgruppen IS och begått bestialiska brott mot mänskligheten. Men detta är i dag inte grundlagsenligt. Att Sverige inte ens upphäver medborgarskap för naturaliserade personer vid bedrägligt förfarande eller osanna uppgifter är ytterst förvånansvärt, skriver Nima Rostami.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sveriges samtliga regeringar har hittills vägrat reformera grundlagen samt lagen om svenskt medborgarskap, även om medborgarskapet har förvärvats genom bedrägligt förfarande eller oriktiga uppgifter eller där väsentliga omständigheter som har varit avgörande för bedömningen av rätten till medborgarskap förtigits.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Regeringen tillsatte dock i september 2004 en kommitté (SOU 2006:2) som skulle utreda möjligheten att ompröva ett beviljat medborgarskap. Kommittén lämnade i januari 2006 sitt betänkande och förordade grundlagsändring och ändring av medborgarskapslagen för att kunna upphäva medborgarskap av ovan nämnda skäl.

Det vore mer än rättvist att även upphäva medborgarskap vid folkrättsbrott, grova brott mot mänskligheten samt terroristbrott.

Två principer styr

Rätten till medborgarskap uppkommer utifrån två principer, härstamningsprincipen eller territorialprincipen. Utlänningar förvärvar medborgarskap i Sverige genom naturalisation. Världens alla länder följer endera eller bägge principerna. Sverige tillämpar dock territorialprincipen. Vid naturalisation är befrielse av första medborgarskapet inte ett krav och därmed tillåter Sverige dubbelt medborgarskap.

Sedan några år har våra samtliga nordiska grannländer och vissa EU-länder infört möjligheten att återkalla medborgarskap för naturaliserade personer vid fall av bedrägligt förfarande eller medvetet lämnandet av osanna eller oriktiga uppgifter. I Storbritannien återkallas medborgarskap även då en person har begått någon allvarlig handling som varit till skada för landets vitala intressen såvida inte personen blir statslös.

Länder har total autonomi att reglera medborgarskapsregler och även upphävandet av medborgarskap, hänsyn får dock tas till internationella åtaganden.

Det finns två internationella konventioner gällande medborgarskap, 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet samt 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Enligt artikel 8 respektive artikel 7 i konventionerna tillåts medlemsländer att upphäva medborgarskap för naturaliserade personer, detta under förutsättningen att beslutet inte leder till statslöshet. När medborgarskapet har förvärvats genom bedrägligt förfarande eller osanna och oriktiga uppgifter accepteras genom en undantagsbestämmelse i samma artiklar dock att medborgarskapet berövas någon, även om detta leder till statslöshet.

Försiktighet med barn

Upphävandet av medborgarskap för naturaliserade personer leder även till förlust av bipersonens, barn i familjen, medborgarskap. Enligt ovan nämnda konventioner ska dock särskilt försiktighet iakttas när ett beslut omfattar även ett barn. Barnet får dock behålla sitt svenska medborgarskap om en av föräldrarna förblir svensk medborgare eller förlust av förälder(arnas) medborgarskap kan leda till statslöshet för barn. Barn(en) får i så fall en självständig rätt till svenskt medborgarskap och det får inte upphävas.

Vid förlust av svenskt medborgarskap för naturaliserade personer är risken med statslöshet såväl för den som förlorar sitt medborgarskap som för bipersonen mycket individuell. Den uppfattas dock vara försvinnande liten eller ytterst minimal. Då Sverige tillåter dubbelt medborgarskap innehar den stora majoriteten av naturaliserade personer dubbelt medborgarskap eller de facto har dubbelt medborgarskap. Ifall det gäller i Sverige fött barn förvärvar barnet eller kan denne de facto och i enlighet med härstamningsprincipen förvärva ett annat (föräldrars) medborgarskap.

Statslöshet är således inte tillräckligt skäl att låta bli att upphäva medborgarskap även om det ska undvikas. Den som förlorar sitt svenska medborgarskap får samma status som före medborgarskapet, det vill säga blir en utlänning som med tanke på anledningen till förlusten av medborgarskap med all sannolikhet även kommer att förlora sitt tillstånd att vistas i Sverige och måste då på nytt ansöka om uppehållstillstånd. Dennes ansökan kommer då i enlighet med utlämningslagen att behandlas i sedvanlig ordning.

Bestialiska brott

Det ställs nu krav på att upphäva svenskt medborgarskap för dem som har anslutit sig till terroristgruppen IS och begått bestialiskt brott mot mänskligheten. Men just nu är detta inte grundlagsenlig och ovan nämnda principer ska även vid grundlags- ändringen alltjämt gälla. Att Sverige inte ens upphäver medborgarskap för naturaliserade personer vid bedrägligt förfarande eller osanna och oriktiga uppgifter är ytterst förvånansvärt. Detta underminerar tilltron till svenskt rättsväsende och medborgarskapet och är stötande.

Förutom att Sverige i enlighet med betänkandet i SOU 2006:2 ska inleda en grundlagsändring är det mer än rättvist att även upphävandet av medborgarskap vid folkrättsbrott, grova brott mot mänskligheten samt terroristbrott införs.

För att balansera att ett A- och B-medborgarskap inte skapas ska även en svensk medborgare generationer tillbaka i tiden fråntas medborgarskap och landsförvisas.

Det går säkert att hitta ett samarbetsland som kan ta emot sådana individer för att förvara dem.

Nima Rostami

advokat, specialiserad på bland annat migrationsrätt