Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här ändringen i lagtexten skulle slå fast den största begränsningen av personlig assistans sedan LSS kom 1994, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT

Regeringsförslag gör tusentals utan personlig assistans

Regeringen har lagt ett lagförslag om att andning och sondmatning i sin helhet ska ses som grundläggande behov. Budskapet är att regeringen förstärker rätten till personlig assistans. Förslaget är både efterlängtat och viktigt för att åtgärda en katastrofal situation. Men den förändring av texten i LSS som regeringen vill göra skulle samtidigt få förödande konsekvenser för tusentals personer, skriver bland andra Magnus Andén, ordförande Riksföreningen JAG, genom god man Cecilia Blanck.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det senaste decenniet har det blivit svårare och svårare att beviljas personlig assistans för flera grupper. En grupp är små barn med stora behov. Det handlar om barn i förskoleåldern som exempelvis behöver hjälp att andas, äta med sond, som har svår epilepsi och som behöver ständig tillsyn, dygnet runt, varje minut. De får inte längre personlig assistans genom Försäkringskassan. Men även kommunerna vänder dem ryggen, med hänvisning till hur Högsta förvaltningsdomstolen tolkat lagen när det gäller egenvård och föräldraansvar. På många håll byggs nya barnvårdhem. Samhället sviker, familjer går på knäna och många barn har helt enkelt inte överlevt.

Samhället sviker, familjer går på knäna och många barn har helt enkelt inte överlevt

Regeringen har fått ett tydligt uppdrag från riksdagen att lösa problemet. Och nu har alltså deras förslag kommit. Det innebär att just behov av assistans med andning och sondmåltider ska få en särställning. Hela behovet ska räknas, och ingen del ska ses som föräldraansvar.

En stor stötesten

Men det finns en hake. Regeringen vill nämligen samtidigt slå fast innehållet i en annan av de domar som kraftigt försämrat möjligheten att få personlig assistans. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt för tio år sedan att det bara är de integritetskänsliga delarna av de grundläggande behoven av- och påklädning, personlig hygien och måltider som ska räknas när en person ansöker om rätt till personlig assistans.

Domen har bildat praxis som under årens lopp gjort det svårare och svårare att få rätt till personlig assistans. Undan för undan har praxis för vad som räknas som integritetskänsliga delar smalnats av. I dagsläget är det i praktiken den tiden assistentens hand rör din nakna hud eller tiden då din nakna hud exponeras som räknas som ett grundläggande behov.

Därför är det i dag nästan omöjligt att beviljas personlig assistans från staten. För att få statlig assistansersättning krävs att man har tjugo timmar i grundläggande behov per vecka. Men det är så lite tid som räknas med, och så många behov som på grund av olika domar faller utanför, att cirka nio av tio får avslag på nyansökningar när det gäller statlig assistansersättning.

För några år sedan insåg regeringen följderna av den förändrade praxisen och stoppade omprövningarna av statlig personlig assistans. Annars hade tusentals människor blivit av med sin personliga assistans när deras beslut skulle prövas på nytt. Omprövningsstoppet gäller sedan april 2018 och är tillfälligt.

Regeringen är alltså väl medveten om att den nuvarande lagstiftningen inte längre fungerar med nuvarande praxis

Socialminister Lena Hallengren (S) brukar använda omprövningsstoppet som argument när regeringen kritiseras för att inte stoppa nedskärningarna av den personliga assistansen. Regeringen är alltså väl medveten om att den nuvarande lagstiftningen inte längre fungerar med nuvarande praxis. Regeringen är också medveten om att den dagen omprövningarna av assistansersättningen återupptas så kommer tusentals människor att rasa ur den statliga assistansen.

Förödande lagändring

Trots detta föreslår nu regeringen att en av dessa förödande tolkningar skrivs in i lagtexten. De vill bland annat lägga till ”Ett (…) behov kan ge rätt till personlig assistans till den del hjälpbehovet är av mycket privat och integritetskänslig karaktär.”

Den här ändringen i lagtexten skulle slå fast den största begränsningen av personlig assistans sedan LSS kom 1994

Den här ändringen i lagtexten skulle slå fast den största begränsningen av personlig assistans sedan LSS kom 1994. Samtliga riksdagspartier bedyrar att de aldrig har bidragit till nedskärningarna av den personliga assistansen i Sverige. De säger att neddragningarna har skett utanför deras kontroll genom att praxis har ändrats.

Men om nu själva lagtexten ändras så att den följer rådande praxis, ja då blir politikerna direkt skyldiga till den nuvarande nedskärningspolitiken. Det vore dessutom ett mycket allvarligt brott mot Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har förbundit sig att följa.

Måste stoppas

Om den smala praxis som gäller i dag skrivs in i lagen blir dagens ohållbara situation permanent. Utan personlig assistans blir människor fångna i sina lägenheter eller tvingas in på boenden mot sin vilja. Det innebär slutet för assistansreformen i Sverige. Är det vad politikerna vill?

Det är orimligt att en helt felaktig tolkning av lagen därmed cementeras

Det är mycket viktigt att rätta till situationen för de barn som inte får den assistans de behöver för att överleva och leva. Och vi är därför beredda att acceptera en snabb lösning för detta som inte löser alla problem i assistansen just nu. Men det är orimligt att en helt felaktig tolkning av lagen därmed cementeras. En tolkning som drabbat många andra personer, som inte heller får det stöd som behövs. Den föreslagna lagändringen släcker hoppet för framtiden för många av oss. Vi vägrar att acceptera att grupper ställs mot varandra på detta sätt. Gör om och gör rätt, så att både barn och vuxna får den assistans som behövs.

Magnus Andén, ordförande Riksföreningen JAG, genom god man Cecilia Blanck

Vilhelm Ekensteen, ordförande Intresse- gruppen för Assistansberättigade, IfA

Jonas Franksson, ordförande STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige

Björn Häll Kellerman, ordförande Förbundet Unga Rörelsehindrade

Rasmus Isaksson, förbundsordförande DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet

Maria Persdotter, förbundsordförande Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU