Den pågående coronapandemin kan liknas vid ett krigstillstånd. Det är uppenbart att Sverige inte alls var rustat för denna typ av krigstillstånd, trots att vi under de senaste årtiondenena har haft stora och allvarliga kriser som Estonia, tsunamin och flera stora skogsbränder. Problemen i Sverige med att hantera stora kriser hänger uppenbarligen ihop med befälsföringen, det vill säga vem som fattar vilka beslut och vem som har mandat. Det yttersta ansvaret måste vila på regeringen. För att analysera vad som brustit krävs en omfattande analys som förhoppningsvis en coronakommission kan genomföra.
Dra lärdom av Churchill
I modern tid finns det bara en person som på regeringsnivå varit med och hanterat de två största kriserna under de senaste drygt hundra åren och det är Winston Churchill. Churchill var marinminister under delar av första världskriget och var premiärminister under andra världskriget. Finns det någon som hade erfarenhet av att hantera unikt stora och extremt allvarliga kriser så är det Churchill. Det finns en (bland många) lärdom från Churchill och de två världskrigen. Under första världskriget som marinminister hade Churchill en tendens att överpröva sina amiraler och generaler när det gäller militära operationer.
Detta ledde i flera fall till blandade resultat eller till och med allvarliga misslyckanden. Under andra världskriget bestämde sig Churchill för att inte överpröva de militära råd som han fick från sina generaler men däremot att hålla dem strikt ansvariga. Detta ledde till att han regelbundet bytte ut olika generaler som inte levererade vad de hade lovat. Det är detta som kallas ledarskap. Det finns utan tvekan en viktig lärdom i detta även för Sverige och den nu pågående coronakrisen.
Tydligt att de haft fel
Det har ursprungligen varit rätt av regeringen att lyssna på Folkhälsomyndigheten (FHM) och dess chef Johan Carlson och statsepidemiolog Anders Tegnell. Men vid en genomgång av vad FHM har sagt sedan början på mars och framåt är det mycket tydligt att de inte har haft rätt i flera viktiga frågor. Covid-19 är uppenbarligen en mycket svår sjukdom att bemästra, vilket gör att man även som expert måste ha stor ödmjukhet när gäller ens egen förträfflighet och olika rekommendationer och vara beredd att ständigt ompröva olika åtgärder.
Min uppfattning är att Sverige har en mycket hög nivå när det gäller forskningen inom infektion, virologi, epidemiologi, smittskydd etcetera. I det svenska forskarsamhället har det funnits olika uppfattningar om det bästa sättet att bemästra covid-19. I svåra och tekniska frågor om hur en svår virussjukdom ska bekämpas måste självklart regeringen lyssna på sina experter men precis som Churchill under andra världskriget måste regeringen hålla sina experter ansvariga för de råd de lämnar. Här har regeringen brustit.
Det går inte att lämna detta ansvar till FHM, i synnerhet som det nu finns tveksamheter kring dess valda strategi för att bekämpa covid-19.
Även om det inte går att ännu dra fullständiga slutsatser om Sveriges bekämpning av covid-19 måste regeringen ta ansvar för bekämpningen och ta kommandot. Det går inte att lämna detta ansvar till FHM, i synnerhet som det nu finns tveksamheter kring dess valda strategi för att bekämpa covid-19. Jag har svårt att tro att inte Churchill i nuvarande situation för Sverige hade bytt ut sina FMH-generaler eller i varje fall satt upp ett forum som tillät en bredare analys av situationen.
Allsidig och bred analys
Churchill ansåg det viktigt att i svåra frågor inkludera personer som hade en annan uppfattning så att det blev en allsidig och bred analys av frågan. I slutändan var det han själv som fattade de svåra besluten efter att ha lyssnat på detta bredare forum. Det finns mycket att lära av Churchill om hur man leder ett land i en svår kris.
För regeringen räcker det inte att bara lyssna på Folkhälsomyndigheten.
Gabriel Urwitz, ordförande investmentbolaget AB Segulah