Omställningsstudiestödet är en dyr reform, skriver Jennie Gustafsson, förbundsordförande Elevernas Riksförbund, Josefine Fälth, ordförande för Sveriges Elevkårer och Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer.
Omställningsstudiestödet är en dyr reform, skriver Jennie Gustafsson, förbundsordförande Elevernas Riksförbund, Josefine Fälth, ordförande för Sveriges Elevkårer och Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer.

Regeringen ställer yngre och äldre studenter mot varandra

Förslaget om ett nytt omställningsstöd för studier mitt i livet är en bra tanke, men vi behöver prata om att yngre studenter riskerar att trängas undan, skriver Jennie Gustafsson, Josefine Fälth och Linn Svärd, ordförande för tre kårorganisationer.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS

Nyligen presenterade regeringen ett förslag på ett nytt omställningsstudiestöd. Yrkesverksamma såväl som personer som blivit av med jobbet efter en längre tids anställning ska kunna söka statligt bidrag för att ha råd att plugga vidare och skaffa ny kompetens.

Det är en bra idé. Sveriges förenade studentkårer har länge förespråkat att det borde vara lättare att studera mitt i livet. Det kan vara dyrt och knepigt att anpassa sig till ett nytt liv som student, särskilt för de som har barn och fast boende.

Tyvärr har regeringens utredare förbisett att reformen riskerar att få negativa konsekvenser för många ungdomar.

Den statliga utredningen beräknar att 17 000 nya studenter kommer att söka sig till högskolorna genom omställningsstödet. Bedömningen enligt utredningen är att utbildningssystemet “är förberett för att hantera en volym omställningsstuderande som ryms inom den ekonomiska ram som utredningen föreslår”.

ANNONS

Jobbar på maxkapacitet

Vi delar inte den bedömningen. Högskolan jobbar redan på maxkapacitet. Enligt Universitetskanslersämbetets senaste rapport översteg antalet studerande det samlade takbeloppet för lärosätena, alltså maxgränsen som de kan få betalt för.

Resultatet blir i praktiken att 17 000 andra studenter trängs undan, främst studenter med lägre meritpoäng. Var tionde ungdom mellan 18 och 24 har varken arbete eller pågående utbildning. De kommer att få det ännu svårare att hitta sysselsättning om förslaget går igenom.

Regeringen har under lång tid byggt ut högskolan utan att öka anslagen i samma takt. Att nu förvänta sig att nya grupper ska in i systemet för högre utbildning, utan att prata om vad det får för konsekvenser för de nuvarande studenterna eller de som trängs undan, är inte ansvarsfullt.

Vi ser två alternativ. Det första alternativet är att riksdagen höjer lärosätenas finansiering så att de kan öka antalet platser. Det skulle innebära att stödet blir dyrare än vad det är tänkt, men det förebygger andra problem.

Det andra alternativet är att regeringen inrättar andra stöd för de uppemot 17 000 individer som trängs undan och riskerar att hamna i gruppen som varken arbetar eller studerar. Det kan vara andra utbildningsformer, en stärkt arbetslöshetsförsäkring eller nya anställningar. Initiativ som inte lämnar en stor grupp ungdomar vind för våg.

ANNONS

Omställningsstudiestödet är en dyr reform, mycket dyrare än vad regeringens utredare har låtit påskina.

Båda alternativen kostar mycket pengar. Detta är just själva poängen: Omställningsstudiestödet är en dyr reform, mycket dyrare än vad regeringens utredare har låtit påskina. Om reformen ska genomföras måste politikerna vara beredda att betala vad det kostar.

Jennie Gustafsson, förbundsordförande Elevernas Riksförbund

Josefine Fälth, ordförande för Sveriges Elevkårer

Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer

ANNONS