Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

De flesta stimulanser för klimatomställningen riktar sig enbart till de som har råd att köpa nytt, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT
De flesta stimulanser för klimatomställningen riktar sig enbart till de som har råd att köpa nytt, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT

Reduktionsplikten måste utvecklas – inte försämras

Ett av de första beskeden den tillträdande regeringen gav är att dra ned ambitionerna för reduktionsplikten. Det viktigaste styrmedlet Sverige har för att nå målet till 2030 om att minska utsläppen från inrikes transporter med minst 70 procent, skriver bland andra Erik Furusjö, forskare RISE.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Reduktionsplikten anger inte hur mycket biodrivmedel som bensin och diesel ska innehålla, utan hur mycket klimatpåverkan måste minska jämfört med ett 100 procent fossilt drivmedels hela livscykel. Biodrivmedels klimatpåverkan beräknas enligt EU:s strikta hållbarhetskriterier och reduktionsplikten bidrar genom sin konstruktion till lägre klimatpåverkan.

Beskedet från den nya statsministern Ulf Kristersson att sänka utsläppsreduktionen till lägsta möjliga nivå ger sämre förutsättningar för klimatarbetet och det försämrar förutsättningarna för svensk produktion av biodrivmedel.

Reduktionsplikten skapar viktig stabilitet och långsiktighet som krävs för att miljardinvestera i biodrivmedelsproduktion. Den kan skapa ökad försörjningstrygghet och minskat omvärldsberoende. Derra eftersom användningen av biodrivmedel minskar behovet av importerad fossil råolja och innebär en ökad variation av råvaror och produktionskedjor som kan användas för produktion av drivmedel. En hög andel biodrivmedel är därför en trygghet i dag när Rysslands krig mot Ukraina har lett till att energipriset snabbt har stigit.

Offra inte klimatmålen

De flesta stimulanser för klimatomställningen riktar sig enbart till de som har råd att köpa nytt – elbil, solceller och liknande. Reduktionsplikten däremot minskar klimatpåverkan från alla som kör eller åker i ett fordon med en förbränningsmotor – utan att man behöver byta fordon.

Vi kommer att behöva använda befintliga fordon under lång tid och måste därför reducera även deras klimatpåverkan. Därför har reduktionsplikten en så stor betydelse för att vi ska nå klimatmålet till 2030.

Reduktionsplikten är ett etablerat och effektivt styrmedel

Snabba åtgärder för att reducera kostnadstrycket på hushåll och företag kan vara motiverade i det läge ekonomin nu befinner sig, men sådana åtgärder får inte ske på bekostnad av klimatmålen och förutsättningarna för de näringar och forskningsområden som är strategiskt viktiga för Sverige.

Reduktionsplikten är ett etablerat och effektivt styrmedel som möjliggjort för Sverige att ligga i den absoluta framkanten vad gäller klimatomställningen. Eventuella justeringar i systemet måste göras på ett ansvarsfullt och framåtsyftande sätt.

I stället för en politik som backar på grund av bränsleprisökningar, kräver vi en modig och långsiktig politik med ambitiösa och framåtsträvande satsningar, på en svensk framtidsindustri samt för fortsatt minskade klimatpåverkande utsläpp från transportsektorn.

Erik Furusjö, forskare, RISE Research Institutes of Sweden

Ingrid Nohlgren, föreståndare för f3 – Innovationskluster för hållbara biodrivmedel

Joakim Lundgren, Professor i Energiteknik, Luleå tekniska universitet.

Maria Grahn, docent Energisystemanalys, Chalmers tekniska högskola

Anders Edling Hultgren, VD, Votion Biorefineries AB

Elin Eriksson, director, IVL Svenska Miljöinstitutet

Gustav Melin, VD, Svebio

Henrik Brodin, Energichef, Södra skogsägarna

Jennie Cato, Chef public affairs och partnerskap, Scania CV AB

Klas Engvall, Professor i Kemiteknik, KTH Kungliga tekniska högskolan

Lars Mårtensson, miljöchef, Volvo Lastvagnar

Lars Peter Lindfors, Innovationsdirektör, Neste

Lovisa Björnsson, Professor i miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola.

Mats Sandgren, Professor, Sveriges lantbruksuniversitet

Yvonne Andersson-Sköld, Professor i Miljöanalys, VTI Statens väg- och trafikforskningsinstitut