Fallet i Älvsbyn blottlägger omfattande strukturella brister, som vi vet finns landet över. Vi kommer aldrig kunna förvänta oss att alla vuxna ska ha förmågan att sätta barns rättigheter och välmående i första rummet. Däremot måste vi kunna utkräva att professioner som socialnämnden som är ytterst ansvariga för myndighetsutövning, tillvaratar barns rättigheter. Barn ska aldrig tvingas bo med sina förövare.
Tack vare Lex Lilla hjärtat finns det i dag bättre skydd för barn vars LVU-vård ska upphöra, men det förutsätter att lagstiftningen efterföljs, något som inte gjordes i fallet med Älvsbynbarnen. I stället utsattes de tre barnen för stora risker när de flyttades hem, dessutom helt utan att få utöva sina rättigheter, det vill säga att få komma till tals om sina egna situationer. Eftersom barnutredningarna uteblev har socialnämnden heller inte kunnat bedöma huruvida de omständigheter som föranledde vården faktiskt förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt.
Avsaknad av barnperspektiv
I de fall vi får in till Lilla hjärtat vänförenings stödlinje från familjehem runt om i Sverige, ser vi återkommande hur beslut om flytt av barn behandlas tämligen lättvindigt, helt med avsaknad av barnperspektiv och där barnen sällan får komma till tals. Barn som flyttas mellan familjehem omfattas inte av Lex Lilla hjärtat och saknar därmed helt möjlighet att motsätta sig en flytt, om de inte har en vårdnadshavare, som vill och vågar överklaga beslutet för att barnen ska få ett eget ombud och möjlighet till prövning i förvaltningsrätten. Lex Lilla Hjärtat gäller däremot vid flytt från familjehem tillbaka till föräldrar, men då måste lagen också tillämpas och här finns fortfarande stora brister.
Flyttar sker häpnadsväckande snabbt, ofta helt utan att barn och familjehem får förbereda sig. Älvsbynbarnen hade tre dagar på sig att packa och flytta från sina familjehem för att sedan helt skäras av från dem de bott hos under tre år. Barnen hade såsom barn gör, rotat sig och knutit an till sina familjehem, funnit trygghet, skaffat vänner, gått i skolan – allt bortryckt i ett ögonblick.
Vi vänder oss starkt emot att dessa snabba flyttar över huvud taget sker, och det är en rättsskandal att det skedde utan att det ens gjorts barnutredningar för vart och ett av Älvsbynbarnen. Vi i Lilla hjärtat vänförening anser att alla flyttar där det inte föreligger direkt fara för hälsa, liv och utveckling alltid ska föregås av prövning med rätt till ombud. Detta för att stärka rättssäkerheten. Avgörande gällande barn i samhällsvård måste alltid vara barnens behov, barnens rättigheter och barns bästa. Vuxnas agendor får inte gå före barns rätt till en trygg och rättssäker uppväxt.
Ett otroligt svek mot barnen, som vågat öppna upp och berätta
I flera år skyddades Älvsbynbarnen, och deras vittnesmål hörsammades av deras handläggare, men när det kom in nya beslutsfattare så var det ingen om lyssnade på vittnesmålen mot pappan längre. Ett otroligt svek mot barnen, som vågat öppna upp och berätta. I stället för att skyddas och bli lyssnade på, återplacerades de hos personen de hade vittnat emot. Utgången kan vara förödande, och det är upp till oss vuxna att säkerställa att liknande inte händer igen.
Men då behöver även det svenska skyddsnätet bli mer noggrant och rättssäkert – med barnperspektivet i fokus. Det visar sig nu även att ett av barnen förvägras en återplacering i sitt familjehem. Enligt uppgifter skedde detta när familjehemmet agerade efter Bup:s rekommendationer och bad om extra stöd för barnet den första tiden efter den stundande återföreningen. Socialnämnden måste ändra sitt beslut för att inte orsaka ännu större skada hos barnet. Räcker inte den skada som redan tillfogats?
Ett tungt ansvar läggs nu på de familjehem som får dessa barn att vårda, och det måste till ett stort stöd från myndigheter för de ska kunna börja läka.
Skadat förtroendet
Socialtjänsten och LVU-ärenden har länge befunnit sig i ett skört och ifrågasatt läge. Det som nu skett i Älvsbyn har med största sannolikhet skadat allmänhetens förtroende för socialtjänsten för en oöverskådlig tid, något många barn kommer att få lida för. Okunskap och maktspel i Älvsbyn utlöste en kedjereaktion där ansvariga vuxna förbisåg barnens rättigheter och barnperspektivet för dessa tre barn. Framtiden får utvisa vilka fel som är begångna, men en sak kan med säkerhet konstateras: I alla fall som gäller barn i samhällets vård som far illa så är det aldrig barnens fel, men ändå är är det barnen som traumatiseras och får ärr för livet på grund av samhällets vuxna.
Alla vuxna är ansvarsbärare, alla barn är rättighetsbärare.
Lilla hjärtat vänförening genom
Melinda Jacobs, ordförande
Madeleine Onnela, advokat, Advokatbyrån Onnela
Susanne Åkerlund, socionom
Maria Lindqvist, socionom
Fanny Håkman, beteendevetare