När jag var runt 20 år och skulle fullfölja min barndomsdröm, att få läsa till arkeolog på högskolan, såg jag en lapp på en anslagstavla där man sökte intresserade studenter som ville få en snabbutbildning till barmästare för att jobba i studentpuben. Sagt och gjort. Då visste jag inte att denna lilla sidoväg skulle leda mig in på en över 20 år lång yrkesbana som ”krogis”.
Jag har varit på i stort sett alla positioner i krogbranschen förutom att äga en egen krog. Jag har varit runner, stått i disken, kastat flaskor i baren, serverat och stått i garderob för att personal saknades.
Det är väl lite det som är problemet med restaurangbranschen, du skriver på som ”restaurangmedarbetare”. En diffus yrkesbeskrivning som länge har inneburit att du är ett verktyg för närmaste chef att använda som hen vill. Ifrågasätter du varför just du ska städa upp spyan på studentskivan fast du slutade för två timmar sedan så har svaret ofta blivit, ”Jamen gå hem du, så kan någon annan, som vill jobba, ta ditt pass i morgon”.
Kretsa kring jobbet
Du förväntas även förkasta allt vad socialt liv innebär. Det sociala livet bör kretsa kring jobbet och sedan ölen/shotsen efteråt med kollegorna. Man ska jobba när alla andra är lediga, att be om ledigt en lördagskväll bemöts med hån och skratt. Oavsett om det gäller liv eller död så förväntas du jobba, allt annat är oviktigt i sammanhanget.
Schemaläggningen är även det som en flock enhörningar, något man kanske ser på bild och beskrivet i text men ändå inte riktigt tror på. Att jobba långpanna 11-22 innebär inte på något sätt att man slutar 22. Börja 11.00, otroligt viktigt för cheferna. Att sluta 22.00 är inte lika hugget i sten, ”Vill du verkligen sätta dina kollegor i skiten?” är inte en ovanlig mening.
Man har ingen trygghet, ingen säkerhet överhuvudtaget (inte alla krogar). Gör du inte som du blir tillsagd så får du ta några diskpass eller servera på den sämsta stationen i restaurangen. Du behandlas som boskap. Du går in i din fålla, du utför ditt värv utan att klaga, utan åsikter. Du klockar ut med ett leende trots att du slutade, enligt schema, för två och en halv timme sen. Har du riktigt god tur så börjar ditt nästa pass åtta timmar senare. Men, gilla läget, för om du klagar så får du en sämre station eller hamnar i onåd hos chefen. Skulle man dessutom, ve och fasa, ens nämna facket i något sammanhang så kan det bli samtal med chefen om lämpligheten i att skapa problem.
Man ska jobba när alla andra är lediga, att be om ledigt en lördagskväll bemöts med hån och skratt
Med allt detta i bagaget så tappade jag hakan när krögaren Johan Jureskog uttalade sig om unga som ”slöfockar” bara för att de inte tar slitiga restaurangjobb. Att uttala sig om dricks som Johan gör är inte heller okej. Tänk på alla som jobbar i branschen utan dricks, som inte har ”några tusen i dricks”?
Jureskog besvarar frågan ”Är det inte viktigt att ha en lön som går att leva på?” med ”Självklart. Men om du jobbar 173 timmar i månaden och får några tusen i dricks, då får du kanske 23–24 000 i månaden, det är en ganska bra lön utan högskoleutbildning eller nåt.”
För mig är det helt otroligt att en krögare, 2022, har mage att yttra sig som om dricks är en självklarhet och en stabil inkomst. Dricks är en frivillig gåva som försvinner mer och mer. När vi på en av mina senaste arbetsplatser nästan helt övergick till kortbetalning så gick dricksen ner något otroligt.
Bryr sig om mig
Jag jobbade mitt sista pass för tre år sedan, som bartender på ett kryssningsfartyg. Jag är nu anställd kommunalt och jobbar med IT. Jag har schemalagda raster, tar jag inte mina raster så hör HR av sig och beordrar mig att ta rast. Min chef bryr sig om mig och vill att jag tar det lugnt, bara en sån sak. Mina förmåner är många, mina chefer är måna om mitt välbefinnande och lönen är alltid densamma. Ingen har kommit med hårda undertoner för att få mig att jobba över eller att ignorera mitt privatliv till förmån för jobbet. Tvärtom, jag uppmanas att varva ner och andas. Men restauranglivet sitter i, man äter på språng och rasterna är få om ingen påminner.
Så, Jureskog, i stället för att anta att folk är slöfockar och ha åsikter om nivåer på ingångslöner samtidigt som man efterfrågar lärlingsplatser på krogar så kan du väl i stället stå för ett paradigmskifte inom branschen? Attrahera kunnig personal genom att uppvisa bättre förutsättningar, högre löner och fler förmåner. Inse att det faktum att det finns 6000 lediga restaurangjobb kan bero på att unga idag har högre ambitioner än att slita sönder sig för svältlöner?
Höj statusen, höj lönerna och därigenom kraven på kunskap. Så får du kunnig personal som kan driva dina flaggskepp framåt i stället för att sänka dem. Du, Johan Jureskog, har alla möjligheter att påverka branschen positivt, gör det istället för att förolämpa unga människor med ambitioner och livslust. Det attraherar ingen arbetskraft.
Anders Lundin, före detta ”krogis”