Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Situationen är påtagligt allvarlig. Våra barn far illa. Både förskollärare och barnskötare lider av utmattningssyndrom och blir långtidssjukskrivna, skriver Katrin Nörthen och Anki Jansson, Förskoleupproret. Bild: Pressbilder, Hasse Holmberg/TT

Politikerna måste ta förskolans kris på allvar

Under flera års tid har vi påtalat den alarmerande situationen i förskolan, samtalat med och börjat få till stånd ett samarbete med våra riksdagspolitiker. Trots detta saknas fortfarande radikala förslag på förbättringar och förskolan hamnar utanför skoldebatten, skriver Katrin Nörthen och Anki Jansson, Förskoleupproret.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

2017 startade upproret #pressatläge. På två månader registrerade vi 1 583 vittnesmål som berättade om en förskola i Sverige som stod vid randen av en katastrof.

I mars 2018 överräcktes vittnesmål från förskollärare och barnskötare till våra respektive fackförbund. Ordförande Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet, och ordförande Tobias Baudin, Kommunal, tog emot dokumenten under ceremoniella omständigheter. Hoppet började spira när båda ordföranden bedyrade dess värde och att de nu hade dokument att använda som påtryckningsmedel gentemot beslutsfattare.

Ord utan handling

Den 20 april 2018 lämnades dokumentet i dess helhet till dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin (MP). Vid mötet fördes flitigt anteckningar och ställdes frågor som visade på insikt om uppdraget och dess förutsättningar. Under valrörelsen kom mycket riktigt också seriösa valpunkter med starka beröringspunkter från vårt möte. Därefter har vi haft samtal med samtliga våra, i riksdagen, invalda partier. De är alla rörande överens om att situationen i förskolan är ohållbar och skadar vår framtid.

Sedan dess är förskolan återigen förpassad ut i periferin av skoldebatten. Det är upprörande.

Under hösten 2019 blev Förskoleupproret, tillsammans med de övriga upproren, inbjudna till ett rundabordssamtal med nuvarande utbildningsminister Anna Ekström (S). Vi framförde att situationen är för komplex för att leverera lösningar på vardera tre minuter och bjöd in till ett enskilt möte. Men sedan dess är förskolan återigen förpassad ut i periferin av skoldebatten. Det är upprörande.

Radikal förändring krävs

Varken våra fackförbund, politiker eller ministrar nämner förskolan i skoldebatten eller i den sammantagna orsaken till de nedslående resultaten i OECD/PISA. Likvärdigheten är förkastlig både i förskola och skola. De elever som ska leverera resultat, och tydligen inte gör det på ett tillfredsställande sätt, har under fem år varit barn i det första steget i utbildningstrappan.

Både förskollärare och barnskötare lider av utmattningssyndrom och blir långtidssjukskrivna. Förskollärare toppar statistiken sedan många år.

Så vi ställer oss frågan: hur kommer det sig att inget radikalt händer? Situationen är påtagligt allvarlig. Våra barn far illa. Både förskollärare och barnskötare lider av utmattningssyndrom och blir långtidssjukskrivna. Förskollärare toppar statistiken sedan många år. Rektorerna står maktlösa då budget slår högre än att vi de facto ska kunna utföra vårt lagenliga uppdrag på ett värdigt sätt.

Hur är det möjligt att #pressatläge inte tagits på större allvar? Förutsättningarna har blivit sämre, den psykiska ohälsan tycks öka och det kommer ge ett ökat tryck på det samhällsekonomiska läget i framtiden.

Vi saknar mod hos våra politiker att gå samman och våga satsa på en helt ny grund för förskolan. Vi saknar radikala, väl genomtänkta, hållbara och långsiktiga förslag utifrån från förskolans läroplan som trädde i kraft den 1 juli 2019 och Barnkonventionen som numera är lag i Sverige.

Förskoleupproret genom:

Katrin Nörthen, legitimerad förskollärare

Anki Jansson, legitimerad förskollärare, grundare