Alla länder tappar på bred front i Pisa. Mycket tyder på att pandemin spelar stor roll för resultatförsämringen, både i Sverige och internationellt. Till skillnad från vad vi trodde, faller det svenska snittet ungefär lika mycket som det internationella, trots att skolstängningar var mindre vanliga här än i många andra länder.
Vad resultaten i Pisa framför allt belyser är den växande klyftan i det svenska skolsystemet. Socioekonomin spelar stor roll här. Elever som är födda utanför Sverige, och som kommer från hem med kort utbildningsbakgrund, presterar allt sämre jämfört med elever med omvända förhållanden. Detta gap är tydligare i Sverige än i de andra nordiska länderna. Vi har den lägsta andelen elever, i Norden, med socioekonomiskt svag status som klarar sig bra.
Underfinansierad skola
Det går helt enkelt inte att blunda för att svensk skola slits isär och att de elever som behöver skolan allra mest lämnas i sticket. Det är en utveckling som har sin grund i en underfinansierad skola och ett i grunden icke fungerande finansierings- och styrsystem, som dessutom spätts på ytterligare av pandemin. Pandemin slog nämligen olika hårt mot olika skolor och olika elevgrupper.
Långsiktigt är det här en utveckling som är förödande för vårt land. Dels missar vi att ta hand om begåvningar, dels banar vi väg för ökad utslagning, psykisk ohälsa och kriminalitet. En misslyckad skolgång är en riskfaktor för allt detta.
Under sin pressträff om Pisa-resultaten använde regeringen många gånger ordet “allvarligt”. Vad som är mest allvarligt är att vi inte har politiker och partier som gemensamt är beredda att fatta de beslut som krävs för att bryta utvecklingen.
Dessutom så talar mycket för att pandemin är en stor delförklaring till de sjunkande resultaten, eftersom de flesta länder tappar stort
På regeringens pressträff gjorde arbetsmarknadsminister Johan Pehrson sitt bästa för att försöka lägga ansvaret på den förda politiken och inte på pandemin. Det kan tyckas märkligt då det är hans partiledarföreträdare Jan Björklunds läroplan som tillämpas i skolan. Dessutom så talar mycket för att pandemin är en stor delförklaring till de sjunkande resultaten, eftersom de flesta länder tappar stort.
Med det sagt, så ser vi givetvis stora orostecken i den svenska skolan. SCB rapporterade nyligen om att resurserna till skolan 2022 var klart lägre i fasta priser än resurserna 2021. När vi frågar våra medlemmar så svarar de att det dras ner. Samma svar får vi från våra lokalföreningar när vi frågar dem. Svensk skolas svångrem är hårt dragen just nu – på ren svenska så skärs det ner.
Ta ansvaret
Därför är risken stor att den nedgång vi ser nu inte bara kommer vara en pandemieffekt. Om inte besparingarna hävs och det satsas på skolan kan detta mycket väl vara den nivå där svenska resultat kommer att förbli.
Staten måste ta ansvaret för finansiering, likvärdighet och resursfördelning. Det står plågsamt klart att Sveriges 290 kommuner och cirka tusen privata utförare inte klarar av att upprätthålla en nationellt likvärdig skola.
För att svensk skola ska bli mer kompensatorisk och likvärdig så behövs tydliga satsningar.
Sveriges Lärare kräver att skolan tillförs de resurser den behöver, att vinst- och marknadsskolan fasas ut och att staten ökar sitt ansvar för finansieringen. Det duger inte att i detta läge ta det lugnt, som SKR uppmanar till. Det är tvärtom långsiktiga och kraftfulla satsningar som krävs.
Ökad lärarbrist
Vi lärare vet vilka elever som behöver särskilt stöd, men i dag saknas förutsättningarna för att sätta in det stödet. Nedskärningarna har lett till att klasser och grupper har blivit större, lärarbristen har ökat och arbetsbelastningen på de lärare som finns är skyhög.
Politiker på alla nivåer måste nu ta ett helhetsgrepp om skolan för att lösa dess verkliga problem. En likvärdig och kompensatorisk skola är det enda som på sikt kan höja resultaten och säkra Sveriges framtid. Dit kan vi, och måste vi, nå.
Åsa Fahlén, ordförande Sveriges Lärare
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Sveriges Lärare