Är våra politiker rädda för att stöta sig med partyknarkarna? undrar debattörerna.
Är våra politiker rädda för att stöta sig med partyknarkarna? undrar debattörerna. Bild: Simon Leppämäki

Partyknarkarna håller de gängkriminellas gryta kokande

Gängkriminaliteten har varit ett av de viktigaste ämnena under valrörelsen. Ändå är de flesta politiska förslag ensidiga och missar den viktigaste faktorn för att komma åt våldet: att ge sig på gängens huvudsakliga verksamhet – narkotikahandeln, skriver Sven-Erik Alhem och Eva Nordenskiöld.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Förslagen om en allt tuffare kamp mot de gängkriminella och deras ”dödsskjutningar” duggade tätt under valrörelsen. Varför kämpar de kriminella gängen om den allt mer lukrativa narkotikamarknaden så intensivt att de ständigt mördar varandra? Hur stor är marknaden och vem köper de förbjudna varorna?

Förra året beslagtog Tullverket mer kokain och amfetamin än året innan. Kokain ökade från 216 till 261 kilo och amfetamin från 216 till 330 kilo. Cannabis minskade med 17 procent till 3,2 ton. Året innan beslagtog Tullverket mer än tre gånger så mycket cannabis som under hela 2019. 726 000 tabletter Tramadol togs i beslag förra året, vilket är nästan dubbelt så mycket som året innan. Hur mycket narkotika passerar dessutom våra gränser utan tullens kännedom?

ANNONS

Det fordras många kunder för att få avsättning av all narkotika. Bland drogköparna finns många ”partyknarkare”. Utan en stor efterfrågan från dem hade den dödliga konkurrensen om den lukrativa marknaden sannolikt uteblivit. Så sent som den 17:e september kunde vi läsa om tjänsteman i regeringskansliet som i maj i år köpt kokain som han ”skulle ha i morgon”.

De politiska partierna framhåller vikten av att värna om att barn och ungdomar inte hamnar i kriminalitet, förstärkningar inom polisen, ändringar inom straffrätten, mer resurser till barnomsorg, skola och socialtjänsten. Ingen eller ytterst få vänder sig mot de etablerade drogkonsumenterna som håller de gängkriminellas gryta kokande. Varför?

Ensidiga förslag

Polisen och tullen ser ett allt större inflöde och tillgång till droger. För detta fordras en växande skara konsumenter som nyttjar dessa droger. Köparnas marknad finns numera i hela landet. Den organiserade brottsligheten har, när de vill utöka sin kundkrets, successivt övergått till mer sofistikerade försäljningsmetoder med hemleveranser med mera, men även med utökade försäljningskanaler ute i landet. Med ökande droghandeln följer mer konkurrens gängen emellan som leder till det ökade våldet med ökat antal skjutningar och mord.

Varför uteblev en belysning av frågorna under valrörelsen?

Varför pekar politiker inte på de etablerade drogkonsumenterna av kokain och andra droger och säger: Du, just du är en förutsättning för gängkriminaliteten i Sverige! Eller behöver vi en nationell kraftsamling, liksom i slutet av 1800-talet och med en landsomfattande nykterhetsrörelse?

ANNONS

Det går vare sig att ”vända på varje sten” eller ”jaga gängkriminella med blåslampa” utan att göra något åt förutsättningarna för de gängkriminellas huvudsakliga verksamhet, narkotikahandeln med dess många ”partyknarkande” drogkonsumenterna.

Varför uteblev en belysning av frågorna under valrörelsen? Men lika angeläget nu efteråt är att få höra från de politiska partierna varför de varit så ensidiga i förslagen gällande gängkriminaliteten. För man är väl inte rädd för att stöta sig med partyknarkarna?

Eva Nordenskiöld, advokat

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige och tidigare överåklagare

LÄS MER:Flest polisanmälningar på Summerburst under konsertsommaren

LÄS MER:Unga köper knark via Snapchat: ”Värre än polisen tror”

LÄS MER:Dömda: 13 utpekade gängledare i Göteborg

ANNONS