Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Potatis är näringsrik, lättodlad och kan odlas med behållning i såväl liten som stor skala, men Potatisuppropet innebär självklart en uppmaning till all lokal odling, skriver debattörerna. Bild: FREDRIK PERSSON / TT
Potatis är näringsrik, lättodlad och kan odlas med behållning i såväl liten som stor skala, men Potatisuppropet innebär självklart en uppmaning till all lokal odling, skriver debattörerna. Bild: FREDRIK PERSSON / TT

Pandemin kan leda till matbrist - nu måste vi öka självförsörjningen

Svenskarna har tagit för givet att det finns mat i affärerna. Men med coronapandemin finns det risk att för livsmedelsbrist. Och medan Finland har beredskapslager som räcker i ett halvår skulle Sveriges räcka i en vecka. Ett sätt att möta en matkris är ökad fritidsodling av frukt och grönsaker, skriver bland andra Pella Larsdotter Thiel, Omställningsnätverket.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De begränsningar i rörlighet som följer i spåren av Covid-19 pandemin har väckt en diskussion om livsmedelssystemets sårbarhet. Allt fler röster varnar för livsmedelsbrist till följd av störningar orsakade av pandemin. FN-organisationerna FAO, WTO och WHO säger i ett gemensamt uttalande att det nu finns anledning att oroa sig för världens livsmedelssäkerhet. I Sverige har vi sedan decennier vant oss vid att mat finns i affären. Vi har monterat ner de beredskapslager som under lång tid varit ett samhällsansvar. Medan Finland klarar ett halvårs självförsörjning klarar Sverige kanske en vecka. Plötsligt behöver vi tänka på sådant vi länge tagit för givet: varifrån kommer maten? Hur kommer den hit? Vem är ansvarig för att det finns tillräckligt?

Självförsörjningsgraden lägre

Under tidigare kriser, exempelvis världskrigen, har den småskaliga odlingen varit helt ovärderlig. I Stockholm odlades såväl Humlegården som Vasaparken upp och staden delade ut sättpotatis till folket. Koloniträdgårdar var en viktig del av stadsbornas försörjning av potatis, grönsaker och frukt. Det kan tyckas drastiskt att jämföra dagens situation med världskrig. Men faktum är att Sveriges självförsörjningsgrad är avsevärt lägre idag än under krigen. Vi har gått från att producera 85-90 procent av den mat vi äter, till 50 procent.

Kvar finns ett sårbart livsmedelssystem som är beroende av import, säsongsarbetare från andra länder, just-in-timeleveranser och insatsvaror som diesel och handelsgödsel. Denna sårbarhet kan medföra stora konsekvenser när arbetskraft inte kan komma enligt förväntningarna eller då stater börjar införa exportstopp. Restriktioner på export av vete och ris diskuteras eller har införts i bland annat Ryssland, Kazakstan och Vietnam, som tillhör de största exportörerna i världen av dessa basvaror. Grönsaks- och fruktproducenter i Storbritannien, Tyskland, Spanien och Italien är helt beroende av säsongsarbetare för sin export.

Nya odlingsformer

På senare tid har intresset för småskalig odling ökat, med nya former som andelsodling och tillsammansodling, samt nya folkhögskolekurser med odlingsinriktning. Detta innebär en viktig möjlighet att snabbt kunna ställa om till en mer resilient livsmedelsförsörjning. Trädgårdsodling har en potentiellt hög avkastning per ytenhet. Idag konsumeras knappt 130 000 ton frukt och grönsaker från ren fritidsodling, ca 9 procent av den totala konsumtionen av motsvarande produkter i landet. Men enbart fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, alltså mer än fem gånger så mycket som idag. Fritidsodlingen har också betydande positiva effekter för folkhälsan, även bortsett från skörden. Att odla sin egen mat är meningsfullt, ger motion och är stressförebyggande.

Men enbart fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, alltså mer än fem gånger så mycket som idag.

Den akuta Coronakrisen sammanfaller med en mer långvarig ekologisk kris. Klimatförändringarna innebär att jordbruket behöver bygga upp en helt annan resiliens än idag. Sverige är ett av de länder som har bäst förutsättningar att producera mat i en varmare värld; vi borde åtminstone kunna försörja vår egen befolkning! Men även Sverige har drabbats allvarligt av klimatförändringarna. Att årstiderna blir mer oförutsägbara är ett reellt problem för jordbruket. Den varma och torra sommaren 2018 innebar nära halverad spannmålsskörd. Vi behöver alltså ställa om vår livsmedelsproduktion, och Coronakrisen ställer frågan på sin spets.

Uppmanar alla att sätta potatis

Jordbruket är till skillnad från mycket annan verksamhet helt beroende av de naturgivna förutsättningarna. Det vi inte får ner i jorden under de närmsta två månaderna kommer vi inte att kunna skörda i höst. Kan vi hjälpas åt att mobilisera den småskaliga odlingen redan inför kommande växtsäsong? Vi tror det. Vi representerar de största trädgårdsorganisationerna i landet, och nu gör vi ett gemensamt nationellt Potatisupprop där vi uppmanar alla som kan att sätta potatis i vår. Vi uppmanar offentliga aktörer att bidra, så att våra medlemmar att ställa upp med all den erfarenhet och kompetens de har. Potatis är näringsrik, lättodlad och kan odlas med behållning i såväl liten som stor skala, men Potatisuppropet innebär självklart en uppmaning till all lokal odling.

Pella Larsdotter Thiel, Omställningsnätverket

David Bennett Omställningsnätverket

Anders Persson Närjord

Mikael Vallström, Närjord

Inger Ekrem, Riksförbundet Svensk Trädgård och FritidsOdlingens Riksorganisation

Andreas Jonsson, Holma Folkhögskola

Brita Montonen, Grönhetsrådet

Jonathan Naraine, Grow Here

Ulrica Otterling, Koloniträdgårdsförbundet

Jonas Wangsten, Förbundet Sveriges Småbrukare

Börje Remstam, FOBO - Förbundet organisk-biologisk odling

Viktor Zaunders, FoodShift