Vi är många som har larmat genom åren och verkligheten bär syn för sägen. Nyligen framkom att skattepengar från biståndsorganet SIDA till ”demokratiprojekt för att stärka unga kvinnor och mänskliga rättigheter” har slussats via Vänsterpartiet till en av de terrororganisationer som deltog i massakern på civila israeler, den 7 oktober.
Till detta ska läggas att Sverige i decennier skickat miljardbelopp till FN:s organisation för palestinska flyktingar, UNRWA. Det vill säga den organisation som internationellt förknippas med spridning av antisemitism via läromedel och inte tydligt ta avstånd från islamistisk extremism. På listan över FN-organets ledande finansiärer återfinns Sverige på plats fyra. Att det enbart är USA, Tyskland och EU som ger större årliga bidrag till UNRWA gör att Sveriges kostnader i relation till BNP framstår som extrema – åtta gånger USA:s och 16 gånger högre än EU:s.
Politisk aktivism
Biståndsorganisationernas beskrivningar av pågående projekt i palestinska områden ger intrycket att resurserna oavkortat går till nödlidande civila i Gaza och på Västbanken samt till MR-försvarare och civilsamhället. Samtidigt är det uppenbart att biståndet även används till politisk aktivism och administrativ överbyggnad. Många av oss som genom åren deltagit i debatten om den israelisk-palestinska konflikten har noterat att svar inte sällan har kommit från SIDA-finansierade tjänstemän hos exempelvis Palestinagrupperna, Palmecentret eller Ekumeniska följeslagarprogrammet. Svenska propalestinska aktivister, påfallande ofta män på vänsterkanten, lever gott på löner hämtade från biståndsanslaget.
Intressant i detta sammanhang är även att SIDA innevarade år delar ut en miljon kronor till Palestinagruppernas projekt ”Bortom rubrikerna” – som syftar till att påverka den politiska dagordningen i Sverige. I vilken riktning dagordningen ska påverkas råder det ingen tvekan om. Efter terrorattackerna mot civila israeler den 7 oktober har Palestinagruppernas ordförande, Henrik Carlborg, i hårda ordalag kritiserat Israel och vägrat fördöma Hamas.
Även Ekumeniska följeslagarprogrammet kan med hjälp av statliga biståndsmedel ägna sig åt politisk opinionsbildning. Till verksamheten för 2022-2023 har bifogats en halv miljon kronor från SIDA, att användas för att ”sätta press på regeringens utrikespolitik”. Regeringen styr myndigheterna, samtidigt ger SIDA bidrag till organisationer som vill ändra regeringens politik.
Men ska den positiva bilden bestå, ska biståndsviljan bland svenska folket upprätthållas räcker det inte med ”en översyn” av Palestinabiståndet, det måste göras om i grunden
I ljuset av den aviserade översynen av Palestinabiståndet är det uppenbart att flera organisationer som förmedlar hjälpen inte lever upp till de nya demokrati-och antiterrorkriterierna. En undersökning gjord av den norska organisationen, Med Israel för fred, visar att det bland andra rör sig om: Norwegian Refugee Council, Oxfam, Al-Haq, Al Mezan, DCI-P, B’Tselem, Breaking the Silence, Gisha, Yesh din, PMRS, Independent Commission for Human Rights, PCHR och Kvinna till Kvinna. Även via studieförbund och myndigheter förmedlas betydande belopp till mottagare som inte lever upp till regeringens nya kriterier. Det handlar bland annat om bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Myndigheten för stöd till trossamfund.
Svenska regeringar har de senaste 25 åren satsat närmare 40 miljarder kronor på bistånd till palestinska områden. Trots detta är det ett dystert faktum att situationen för det palestinska folket inte i något avseende har förbättrats när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. På många håll i världen driver Sverige ett viktigt och framgångsrikt utvecklingssamarbete, det är inte av en tillfällighet som OECD-ländernas biståndskommitté lyfter fram svenskt bistånd. Men ska den positiva bilden bestå, ska biståndsviljan bland svenska folket upprätthållas räcker det inte med ”en översyn” av Palestinabiståndet, det måste göras om i grunden.
Lars Adaktusson, ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel