I söndags i programmet Efter fem i TV4 diskuterades ämnet dödshjälp. På plats var Pernilla Wallin för att berätta om sin situation. Hon har gjort det tidigare i dagspress och i tv men också i riksdagen.
Pernilla lider av en muskelsjukdom som sakta men säkert bryter ned hennes kropp. Hon är helt beroende av hjälp och behoven blir bara större. Trots dessa begränsningar kan hon än så länge leva ett liv som för henne känns meningsfullt. Hon har dock länge varit helt inställd på att den dag hon känner att livet inte längre är meningsfullt, då vill hon ha hjälp att bli befriad från att vara fången i sin kropp. Hon vill få denna hjälp hemma i Mölndal, omgiven av sina nära och kära. Hon vill inte vara tvungen att åka till Schweiz för att förverkliga det egna beslutet att lämna jordelivet. Men i Sverige är det inte möjligt.
Fler länder tillåter
Allt fler länder i världen tillåter dödshjälp. Det sker antingen genom lagstiftning – i Europa handlar det om Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Österrike, Spanien och Portugal – eller efter att högsta domstolar eller förvaltningsdomstolar sagt sitt, vilket gäller för Schweiz, Tyskland och Italien. I våra grannländer Danmark och Finland har frågan om dödshjälp kommit på den offentliga agendan genom medborgarinitiativ. På Island har fem av åtta politiska partier uppmanat regeringen att ta fram ett lagförslag om dödshjälp. På Irland pågår en parlamentarisk utredning och i Frankrike har president Macron väckt frågan; där finns nu ett konkret lagförslag att diskutera och fatta beslut om.
Vi svenskar ser gärna Sverige som ett föregångsland. Vad är det då som gör att frågan om rätten till sin egen död står helt still i Sverige medan till och med djupt katolska länder inför lagstiftning? Varför vill svenska politiker inte ens diskutera frågan? Sex av åtta riksdagspartier är beredda att ställa sig bakom en utredning om legalisering av dödshjälp – bara S och KD säger nej till en utredning.
Samtidigt vet vi att stödet bland den svenska befolkningen för att legalisera dödshjälp är stort. Den senaste nationella SOM-undersökningen (2021) visar att förslaget att tillåta dödshjälp stöds av en bred majoritet av svenska folket – endast 16 procent tycker att det är ett dåligt förslag. Vad är det som gör att våra valda förtroendevalda väljer att slå dövörat till väljaropinionen?
Pernilla, liksom många av oss andra, kan inte förstå varför våra politiker väljer att blunda för att för vissa föregås döden av ett plågsamt och långdraget lidande
Varje år dör drygt 90 000 personer i Sverige. De allra flesta av dessa får en lugn och värdig död, ofta med hjälp av en allt bättre palliativ vård. Den döendes sista tid efterlämnar då hos de närstående ett vackert om än sorgset minne. Men det är inte alltid så. Pernilla, liksom många av oss andra, kan inte förstå varför våra politiker väljer att blunda för att för vissa föregås döden av ett plågsamt och långdraget lidande.
Det finns olika sätt att lagstifta om att tillåta dödshjälp men gemensamt är att det är individens självbestämmande och värdighet som står i centrum. Även om varje människa lever i ett nätverk av relationer är det ändå, i sista hand, bara hon själv som kan avgöra när livet inte längre är värt att leva.
Föreningen Rätten till en värdig död arbetar för att det ska bli möjligt att få sådan hjälp i Sverige. Sverige måste följa andra länders exempel och ge läkare möjlighet att under noga fastlagda betingelser hjälpa en person att slippa ett outhärdligt lidande genom att förkorta dödsprocessen, det vill säga avsluta sitt liv.
Politikernas skyldighet
Inom läkarkåren är nu fler för än emot en legalisering av dödshjälp. Men våra folkvalda politiker håller av outgrundliga anledningar fortfarande emot.
Till alla riksdagspolitiker vill vi ställa följande frågor: Är det inte politikernas skyldighet att skapa de villkor som krävs för en värdig död för alla medborgare? Hur länge kan en så bred folkopinion i en så viktig fråga ignoreras? Varför inte ta de första stegen mot ett värdigt döende för alla genom en utredning om dödshjälp i Sverige?
Aud Sjökvist, vice ordförande Rätten till en värdig död
Rolf Ahlzén, styrelseledamot Rätten till en värdig död