I kampanjen ‘‘Det är på blodigt allvar’’ får vi veta att Försvarsmakten nu erbjuder alla menstruerande värnpliktiga gratis mensskydd. Hedervärt och viktigt kan tyckas. Men kampanjen som riktar sig till unga tjejer lämnar en besk eftersmak och visar på en häpnadsväckande tondövhet. Det är som att decennier av diskussioner och forskning om relationen mellan militarism och genus gått Försvarsmakten helt förbi.
”Lika naturligt som vapen och ammunition”
Vi vänder oss inte mot själva beslutet att erbjuda gratis mensskydd till värnpliktiga. Vi vänder oss mot Försvarsmaktens budskap. I en kampanj på sociala medier, riktad till unga tjejer ser vi tamponger med kamouflagemönstrade höljen falla i slow-motion. Ett skramlande ljud som när patroner träffar hård mark ackompanjerar. Texten som åtföljer klippet lyder: ”Lika naturligt som vapen och ammunition”.
Värnplikten återaktiverades 2017 och rekryteringsprocessen har kritiserats för att den kan vara i strid mot FN:s barnkonvention eftersom minderåriga tvingas fylla i underlag om att genomgå en utbildning i våldsanvändning innan de fyllt 18 år. Denna osmakliga reklamkampanj går ännu lägre ner i åldrarna och riktar sig till 15–23-åringar, dessutom i sociala medier där vårdnadshavare saknar insyn.
Vi ser flera brister med kampanjen.
Det finns inget ‘naturligt’ med vapen och ammunition. De är av människan skapade verktyg med ett specifikt syfte, att användas i krigföring. Vapenspridningen av t ex små och lätta vapen i världen leder varje år till att 500 000 människor mister livet.
Att normalisera vapen genom att likställa det med menstruation är osmakligt.
Kampanjens symbolik sammankopplar tamponger med patroner. Krigets verklighet innebär att flickor och kvinnor i väpnade konflikter utsätts för sexuellt våld. Sexuellt våld inkluderar enligt FN våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingad graviditet, påtvingad abort, sterilisering och ingående av äktenskap direkt eller indirekt länkat till en väpnad konflikt. Att normalisera vapen genom att likställa det med menstruation är osmakligt.
Det finns en stark koppling mellan kampanjens bildspråk och vapen som en sorts fallossymbol. Att militära handlingar i historiska och samtidiga krig även på andra sätt sexualiseras finns det tyvärr många exempel på, ett av dem är hur det under den amerikanska invasionen av Irak talades om att Irak som land skulle ‘våldtas’.
Vi förstår att intentionen med kampanjen är att Försvarsmakten vill öka antalet kvinnliga rekryter. Men kampanjens budskap visar på en förbluffande okunskap om såväl forskningen som FN:s och civilsamhällets arbete för att motverka sexuellt våld i krig. Därtill särskilt missriktat att använda denna typ av budskap till barn i yngre tonåren.
Agnes Hellström, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Helena Lindholm, Professor i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet