Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I skrivande stund säger The economist att sannolikheten att Biden vinner är 96 procent. Är 96 procent så mycket att vi kan utesluta att Trump vinner? Absolut inte. Inte ens om siffran 96 procent skulle gälla exakt. Mer osannolika saker än så händer hela tiden, skriver debattören. Bild: Nati Harnik/AP
I skrivande stund säger The economist att sannolikheten att Biden vinner är 96 procent. Är 96 procent så mycket att vi kan utesluta att Trump vinner? Absolut inte. Inte ens om siffran 96 procent skulle gälla exakt. Mer osannolika saker än så händer hela tiden, skriver debattören. Bild: Nati Harnik/AP

Osannolika saker händer varje dag - därför kan Trump vinna

I det förra amerikanska valet sade man att Hillary Clinton ledde stort och medierna trodde att hon skulle vinna. Men hon ledde inte stort. Det var jämnt hela tiden och Trump tog hem de viktiga delstaterna med hårfin marginal. Problemet är att medier inte vill kännas vid opinionsundersökningarnas inbyggda osäkerhet och de vill gärna kora en trolig vinnare och då framstår det som att undersökningarna misslyckats med sitt uppdrag, när förutspått resultat inte slår in, skriver Dan Hedlin, professor i statistik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Media har ett ansvar när de rapporterar om statistik. Kvaliteten och statistikernas kommunikation om kvaliteten verkar ibland inte spela någon roll. Om parti A får en procentenhet mer än parti B i en opinionsundersökning kan man höra journalister säga att ”nu leder parti A”. Det är en övertolkning. Rätt tolkning är att de ligger lika.

För fyra år sedan satt jag i en tv-studio dagen efter att Trump vunnit valet. Nyhetsankaret var påtagligt irriterad över att jag hävdade att opinionsundersökningarna inte hade så mycket fel.

Många orsaker

Alla vet att det finns osäkerhet i en statistisk undersökning. Ändå är det som om den insikten inte alltid används i tolkningen av statistiken. Osäkerheten i en opinionsundersökning har många orsaker: endast ett urval av personer har kontaktats, inte hela befolkningen. Alla har inte gått att nå, andra har avböjt att medverka. En del har inte bestämt sig för om de ska rösta och i så fall på vem. En del säger fel. Ett skäl att man medvetet säger fel i USA kan vara att man med en fängelsedom i bagaget inte får rösta, men det vill man kanske inte säga till den som ringer. Ytterligare en felkälla är att det finns grupper av personer som har rösträtt men som undersökaren inte gjort något försök att kontakta. Det kan gälla till exempel utlandsboende. Det är också skillnad mellan att fråga hur röstberättigade skulle rösta idag och att göra en prognos för valutfallet.

Det var större bortfall bland dem med lägre utbildning, och det nya var att en stor andel av dem röstade på den republikanska kandidaten, Trump

Drar man ett slumpmässigt urval i Sverige och frågar om bästa parti kommer färre än 20 procent svara Sverigedemokraterna. Det beror främst på att bortfallet är större i den väljargruppen. Socialdemokraterna kommer att vara överrepresenterade av motsvarande skäl. Instituten hanterar det med olika former av vägning. Dessa metoder förutsätter att det finns ett samband mellan de som har svarat på undersökningen och faktorer som är kända för hela den röstberättigade befolkningen. Man kan se att äldre är överrepresenterade bland de som har svarat och då väger man om för det. 2016 missade opinionsinstituten i vissa delstater i USA därför att de inte vägde med utbildning. Det var större bortfall bland dem med lägre utbildning, och det nya var att en stor andel av dem röstade på den republikanska kandidaten, Trump.

Medvetet försiktiga

Att väga samman många opinionsundersökningar ger – om det görs bra – mer pålitlig statistik. Det görs i Sverige av flera organisationer. I USA-valet använder till exempel tidskriften The Economist och organisationen Fivethirtyeight simuleringar. De simulerar ett mycket stort antal möjliga utfall utifrån tänkbara scenarier och komplexa modeller. Lite förenklat, om 88 procent av 40 000 simuleringar visar att Biden vinner så rapporterar de att sannolikheten att Biden vinner är 88 procent. I skrivande stund säger The Economist att sannolikheten att Biden vinner är 96 procent. Är 96 procent så mycket att vi kan utesluta att Trump vinner? Absolut inte. Inte ens om siffran 96 procent skulle gälla exakt. Mer osannolika saker än så händer hela tiden. Fivethirtyeight har modeller som är medvetet mer försiktiga. Biden har 88 procent enligt dem. I många andra statistiska sammanhang skulle 88 procent inte anses vara tillräcklig evidens för att dra några slutsatser alls.

Det kanske känns som om undersökningarna inför folkomröstningen om Brexit och det senaste amerikanska presidentvalet visade fel. Man vill veta vem eller vilken sida som vinner. Inte att ”det blir jämnt, vi får vänta och se”. När opinionsundersökningarna inför folkomröstningen sa att det blir jämnt, och samtidigt visade en liten övervikt på ”stanna i EU”, tolkades det av alltför många som att de sa att ”stanna kvar” vinner.

Bättre chans än Trump

Som de flesta vet gäller det att vinna delstater i presidentvalet i USA. Clinton förlorade trots att hon fick nästan tre miljoner fler röster. Trump tog hem några, viktiga delstater med hårfin marginal. Om han hade tur eller om hans synnerligen intensiva valspurt bar frukt ligger i betraktarens öga.

Vad säger opinionsundersökningarna om det stundande presidentvalet i USA? I korthet: Trump kan mycket väl vinna, men han måste vinna i många jämna delstater. Förlorar han i endera Texas eller Florida ligger han mycket dåligt till. Förlorar han i Pennsylvania har han ganska små chanser. Det är nära ”vinna eller försvinna” för honom i många delstater. Biden kan däremot ta en del förluster och ändå bli president. Så Biden har bättre chans än Trump. Men Trump kan vinna.

Dan Hedlin, professor i statistik Stockholms universitet