I helgen hade Tandhälsoförbundet förbundsstämma i Göteborg. Förbundet startade med amalgamfrågan och i det fallet åstadkoms så småningom ett förbud. Nu finns ännu fler tandlagningsmaterial som folk blir sjuka av. Allvarligt är också att du som tandvårdspatient saknar lagliga rättigheter. En lösning kan vara att tandvårdens högkostnadsskydd blir lika som i sjukvården eller att tandvården läggs in i konsumentlagstiftningen.
Den ekonomiska orättvisan är stor mellan tandvården och hälso- och sjukvården. Behöver du ett implantat i knä, höft eller bröst är det så gott som gratis, men ska du ha ett implantat i käkbenet får du betala merparten själv.
Det är precis som om man får skylla sig själv om man har dåliga tänder. Så behandlas man inte i hälso- och sjukvården. Där straffar man inte den som fått diabetes till följd av dåliga matvanor eller den som får KOL på grund av rökning.
Mest kostnadseffektivt
Tandhälsoförbundet ser behov av att stärka tandvårdspatientens ställning. Det kan göras på flera olika sätt. Det Tandhälsoförbundet anser mest kostnadseffektivt är att lägga in tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Då löser man felbehandlingar, kostnader för implantat med mera på samma sätt som inom hälso- och sjukvården.
Om tandläkaren till exempel rotfyller en tand får man i dag betala för det (inkl. högkostnadsskyddet 4000-5000 kronor). Om tandläkaren misslyckas och rotfyllningen behöver göras om betalar man en gång till och behöver tanden slutligen dras ut så får patienten betala även den kostnaden. Så är det inte i sjukvården.
Går en kompositfyllning sönder finns inga rekommendationer utan patienten får ofta betala omgörningen själv
En frivillig överenskommelse finns mellan Privattandläkarna (branschorgan) och Konsumentverket bland annat om en garantitid på minst 3 år för kronor och broar. Men överenskommelsen är inte rättsligt bindande. Går en kompositfyllning sönder finns inga rekommendationer utan patienten får ofta betala omgörningen själv.
Tål man inte ett tandlagningsmaterial får man antingen betala bytet själv eller begära bidrag från regionen. För det krävs både läkarintyg och en tandläkare villig att ansöka om bidraget. Regionen ska därtill via en bedömningstandläkare och en läkare besluta om att bevilja bidraget.
Höga kostnader kan det bli om man exempelvis inte tål materialet i en bro. Då har man först betalat bron. Därefter får man betala kostnaden för borttagning och en ny bro. Garantin gäller inte då inga fel på bron finns. Kostnaden för den enskilde blir tiotusentals kronor.
Tandhälsoförbundet arbetar i första hand för att tandvården ska ingå i samma högkostnadsskydd som hälso- och sjukvården. Går inte det igenom måste tandvårdspatientens ställning stärkas och bli del av konsumentlagstiftningen. Överklagan till KO blir då möjlig och praxis kan utvecklas.
Peter Söderlund, förbundsordförande Tandhälsoförbundet
Ann-Marie Lidmark, före detta förbundsordförande Tandhälsoförbundet